larsflemstroms

Kyrkosplittringen under 1500-talet föranleddes inte enbart av reformationen, utan även av centraliseringen och den tilltagande konformismen inom den Katolska kyrkan med centrum i Rom. Det hade tidigare inte varit möjligt att centralstyra det väldiga kyrkoimperiet på samma sätt. Norditalien var under 1400-talet ledande inom handel, finansväsen, filosofi kultur  och statskonst - renässansen. Och rennäsansen förändrade kyrkan.

Den efterreformatoriska katolska kyrkan är ingen spikrak fortsättning på den odelade kyrkan. Båda sidor drevs till överdrift åt varsitt håll. Protestantiska gruppers övertro på att Bibeln har svar på allt, har en direkt motsvariget i Katolska kyrkans övertro på Traditionen och nedvärdering av Bibeln. Denna övertro på Bibeln finner vi främst inom USA-inspirerade frikyrkliga kretsar, och inte i de stora reformatoriska (stats-) kyrkorna. Den extrema protestantismen i USA har sina rötter i utvandringen från Europa under religionskrigens och religionsförföljelsernas tid. Bakom dessa förföljelser stod både den Katolska kyrkan och de reformatoriska statskyrkorna.

"Protestanterna" är ju inte någon enhetlig grupp. Det var ett ömsesidigt fjärmande. Troskongregationen grundades 1542 som ett redskap i lärostriderna. Katolska kyrkan definierade sin lära, så att de reformatoriska kyrkorna utdefinierades. Detta vara alltså i förhållande till den nya katolska läran, och inte i förhållande till den odelade kyrkans lära. Samtidigt som de reformatoriska kyrkorna tappade den utombibliska tradition som kompletterar Bibeln, tappade Katolska kyrkan tron på Bibeln som Guds eget ord. Katolska kyrkan lade (som tidigare) tonvikten i gudstjänsten på kulten, de lutherska kyrkorna på predikan. Man kan lugnt säga att båda gjorde fel. Men man kan också säga att båda gjorde rätt. Det de gjorde rätt, gjorde bra.

Det vore förmätet att påstå att det inte finns kretsar i hela den världsvida Katolska kyrkan, som har samma respekt för Skriften som bekännelsetrogna lutheraner. Men det gör inte Katolska kyrkan, den som vi möter genom t ex våra svenska katoliker, till någon baddare på bibeltrohet. Att sätta Skriften i centrum och basera sin tro på Guds ord (och inte på påvars och konciliers ord) är en "protestantisk specialitet". Det är vårt bidrag till återföreningen.

Det vore lika förmätet av den sektliknande lilla Katolska kyrkan i Sverige att låtsas att vara fullkomlig - att den inte behöver sina kristna bröder och systrar i Svenska kyrkan och frikyrkorna för att bli fullkomlig. Det finns all anledning att granska och granska katolikernas förhållande till Skriften. Vi måste slå vakt om reformationens landvinningar. Vi måste bevara hela arvet från den odelade kyrkan - inte bara de delar som har bevarats i Sydeuropa. Vi måste också upptäcka den ortodoxa / orientaliska kyrkan. Vi måste tillbakavisa falsk katolsk historieskrivning.