larsflemstroms

Just nu diskuteras den katolska Maria-kulten på bloggen Aletheia. När en nyomvänd aztek.indian år 1530 passerade ett tempel, som var helgat åt aztekernas gamla fruktbarhetsgudina, anropades han av jungruk Maria, får vi veta. Vi svenskar behöver emellertid inte gå över ån efter vatten, när det gäller Maria-dyrkan. Utländska turister frapperas av att jungfru Maria fortfarande har en så stark ställning i Svenska kyrkan, trots att vi inte längre ber till henne. Maria-dyrkan i Sverige under senmedeltiden torde vara ett fortfarande svårslaget rekord.

En förklaring till de katolska Maria-bönerna torde ha varit att Guds namn var så heligt, så att man inte vågade be direkt till Gud. I Sverige var även Marias namn så heligt, så att man inte vågade be direkt till Maria, utan man bad till hennes mor, Sankt Anna. Sankt Anna-kulten tog sig alltmer spekulativa former, med särskilda Sankt Anna-altaren, som visade den nya treenigheten, mormodern, modern och Sonen, där mormodern var störst. Som visas av ovanstående skulptur, som är ett svenskt arbete från1520. Så svenskt det kan bli: blekansikten med appelröda kinder! Baldakinen över Sankt Annas huvud symboliserar att hennes nåd studsar tillbaka ner på församlingen i kyrkan.

Sverige hade också sina egna dogmer, t. ex. dogmen om Sankt Annas obefläckade avlelse. De medeltida svenska teologerna diskuterade på fullt allvar om inte syndfriheten sträckte sig flera generationer bakåt, men syndfrihets-projektet stupade på att då måste även den första kvinnan, Eva, ha varit syndfri. Och det stämde ju inte med Skriften, som man var väl bekant med även innan den översattes till svenska. Ett annat svenskt särdrag under senmedeltiden var att man tillmätte bibelordet större betydelse än vad man gjorde i andra länder. Redan innan reformationen bröt in fanns i vårt land inbyggda spänningar mellan Guds ord och den praktiskt utövade kristendomen. .

Denna bil,d är ett passande julmotiv, då vi firar slutet på Marias graviditet och Jesu födelse.