Den katolska sekten försvarar sitt revir med näbbar och klor.
Anders Wejryd - ärkebiskop med obruten apostolisk succession
Under de senaste veckorna har Katolska kyrkans förhållande till andra kristna diskuterats i tidningen Dagen. Debatten började med att en f.d. missionär för pingstföresen i Latinamerika, ifrågasatte tanken på ekumenik över huvud taget med Katolska kyrkan, med pingströrelsens gamla invändningar mot katolicismen som argument. Detta bemöttes av Maria Hasselgren, pressansvarig i det katolska stiftet i Sverige, med sedvanligt försvar av Katolska kyrkan, som den enda fullkomliga kyrkan, o.s.v. Alltså låsta positioner. Detta har föranlett Pär Linderoth, som är präst i Svenska kyrkan att skriva på sin egen blogg, Kaplansgården (länk finns i spalten till höger):
"Detta debattinlägg visar med all tydlighet hur svårt det är att bedriva ekumenik med ett samfund som den Romersk katolska kyrkan som, som vanligt skulle jag vilja säga, har en oerhört hög svansföring och en bristande förmåga att se med kritiska ögon på sig själv, sin egen historia, sin egen teologiska analys och sitt nu. Däremot verkar det inte för många företrädare för den Romersk katolska kyrkan vara några som helst problem se bristerna i de andra samfunden. De själva sitter inne med hela sanningen och andra samfund i bästa fall med delar av den. Detta kan man inte kalla för ekumenik. Snarare verkar det utifrån den Romersk katolska kyrkan handla om att införliva andra kyrkor, eller kanske snarare dess medlemmar i den Romers katolska kyrkan, när dessa andra kyrkor eller dess enskilda medlemmar, ur ett romersk katolsk perspektiv insäet hur fel ute de är."
Den 17/12 påstår Maria Hasselgren att Katolska kyrkan givit oss både Bibeln och trosbekännelsen. Katolikerna försöker nu tvärtemot alla försök till kristen enhet monopolisera det kristna arvet: Reformationstidens kritik rättades till av tridentinska mötet 1545 - 1563. Och är överspelad, Sedan dess har Katolska kyrkan visserligen begått misstag, men de är tydligen inte av den allvarligare arten, skriver Hasselgren. I själva verket var det ett ömsesidigt fjärmande vid båda de stora kyrkosplittringarna, under 1000-talet respektive 1500-talet. Katolska kyrkan är inte ensam arvtagare till den odelade kyrkan.
Det är över hövan fräckt att en sekt, som har sina rötter i de utländska ambassadernas spion- och agentvärld i 1600-talets Stockholm, uppträder som om den vore den enda verkliga kyrkan i Sverige. Det katolska stiftet i Sverige saknar rötter till de medeltida stiften, saknar de personella resurerna och har aldrig gått runt ekonomiskt. Utan fungerar i stort sett som en utlandskyrka för de katolska invandrarna. Jag kan med fog påstå att Svenska kyrkan har givit oss både Bibeln och trosbekännelserna. Var Svenska kyrkan under medeltiden något annat än den världsvida katolska kyrkan i Sverige? Är Svenska kyrkan idag något annat än förlängningen av den medeltida Svenska kyrkan? Svenska kyrkan har aldrig begärt utträde ur den v'ärldsvida kyrkan, och har ej heller blivit utesluten. Om något "brott" med traditionen har förekommit från svensk sida, så var tridentinska mötet ett lika stort "brott" från den påviska sidan.
Bitte Assarmo skriver 19/12 att nattvarden är den djupaste formen av trosbekännelse och att det skulle "kännas mycket märkligt för en troende katolik" att dela detta med människor som inte delar deras tro och lära. Hon buntar hop alla protestanter och skriver att den "protestantiska" apostoliska successionen är svår att reda ut, vilket hon påstår försvårar gemenskapen i nattvarden. Hon levererar dessutom en sagolik teori om att brödet och vinet i den "protestantiska kyrkan är "Kristi kropp genom tron hos dem som ber tillsammans." Uppenbarligen är Svenska kyrkan föremålet för de katolska hatkampanjerna - som delvis bedrivs under täckmantel av ekumenik med frikyrkorna.
Som om förvandlingen till Kristi kropp och blod skulle vara resultat av mänsklig tankekraft! Det finns säkerligen många protestanter, men säkerligen också många katoliker, som tror det - vilket inte hindrar Bitte Assarmo att ha nattvardsgemenskap med avfälliga katoliker. Med lutheraner som tror på Kristi verkliga närvaro i nattvarden (realpresens) går det däremot inte! Att den apostoliska successionen i Svenska kyrkan skulle vara svårutredd är rent nys. Det är svårare att belägga att den apostoliska successionen i Katolska kyrkan, att inga led har hoppats över.
Svenska kyrkan är världens enda protestantiska kyrka med en direkt och obruten apostolisk succession från Katolska kyrkan. Många tror att det är den apostoliska successionen i den medeltida Svenska kyrkan som på ett mirakulöst sätt har överlevt reformationen. Men den apostoliska succesion, som har bevarats i Svenska kyrkan startade i Rom den 1 maj 1524, som en avläggare till den apostoliska successionen vid påvens eget hov. Den biskopsvigning som då skedde i Rom, för Västerås stift, var påvens enda eftergift till Gustav Vasas regering. (Se även Apostolisk succession, länken till höger.)
Det har då och då uppstått rörelser inom protestantiska kyrkor, som har arbetat för en kollektiv återförening. Det finns en katolsk lobby i berörda länder, vilka motsätter sig detta och kräver individuella konvesioner. I detta syfte försöker de påverka beslutsfattarna i Katolska kyrkan i negativ riktning. Det handlar tydligen om makten i de små sekter, som de katolska kyrkorna i de protestantiska länderna är. Den hotas om det skulle bli masskonversioner. "Vi katoliker ska inte behöva göra våld på vår egen tro på Kristus i eukaristin enbart för att tillgodose människor som vill plocka russinen ur kaka", skriver Bitte Assarmo. Ja, och vi verkliga katoliker (d.v.s. bekännelsetrogna lutheraner) i Sverige vill inte ha något att skaffa med med sekterister som uttrycker sig så.
Kollektiv konversion / återförening står inte i direkt motsättning till individuella konversioner. Men med för många individuella konversioner försvagas enhetsrörelsen inom de protestantiska kyrkora, vilket leder till ökad splittring och polarisering. Lutherska präster, som konverterar, lämnar sina gamla församlingar i sticket. Församlingar som tillhör den anglikanska kyrkan, med sammanlagt 400.000 medlemmar söker nu medlemsskap i Katolska kyrkan, med sina präster i spetsen. Det kontroversiella är att prästerna vill bli erkända som katolska präster, och motsätter sig alltså omordination till katolska präster*.
Katolska kyrkan har inte något medlemsvalt kyrkomöte, utan det är de 4.500 biskoparna som bestämmer, sedan frågan beretts av någon byrå i Rom. I stället för ett direkt medlemsinflytande har det utvecklats en kraftig lobbyverksamhet, varigenom lekmän kan påverka besluten. Det finns nu "katolska" webbsidor på nätet, vilka motsätter sig kollektiva konversioner, och speciellt detta att anglikanska präster ska erkännas som katolska präster. Dessa webbsidor citeras av katolska lekmän i Sverige, som om det vore Katolska kyrkans officiella webbsidor. Men mig veterligt har Katolska kyrkan ännu inte tagit något beslut i frågan. Det brukar ta några hundra år...
Katolska lekmän driver aggresiva kampanjer mot Svenska kyrkan, där man "vittnar" om hur dåligt allting är i Svenska kyrkan, och att alla likheter med katolsk lära och liturgi bara är ett bedrägeri i syfte att lura folk att tro att Svenska kyrkan är en katolsk kyrka. Det produceras skrönor om hur illa vi behandlar nattvarden, att vi inte alls tror på Jesu verkliga närvaro (realpresens) i nattvarden. Detta är naturligtvis försök att påverka beslutsfattarna i Rom. Den katolska fientligheten mot Svenska kyrkan, används som en förevändning av de nedrivande krafterna inom Svenska kyrkan: Vad vi än gör, så blir katolikerna inte nöjda. Så låt oss då strunta i dessa bakåtsrävare och i stället gå i spetsen för förnyelsen av det kristna budskapet.
När den katolska biskopen Anders Arborelius och pingströrelsens ledare Sten-Gunnar Hedin år 2003 skrev ett gemensamt manifest till försvar för den traditionella Jesus-bilden, som Guds son, mot de villolärar som torgfördes av den dåvarande Svk-ärkebiskopen K-G Hammar, var säkerligen alla bekännelsetrogna Svk-medlemmar glada. Men nu verkar det ha övergått i en permanent allians mot Svenska kyrkan, som gör fel vad hon än gör.
Det nutida katolska stiftet i Sverige saknar legitimitet och bör upplösas. Katolikerna kan ingå som en organisatorisk del av Svenska kyrkan, i likhet med Evangeliska Fosterlandsstiftelsen. Svenska kyrkan är alla kyrkors "moderkyrka" i Sverige. En återförening med Rom är önskvärd, men ska ske på lika villkor, och utan att vissa svenskar (de romerska katolikerna) uppträder som något slags elit, som andra svenskar ska böja sig under. För dessa sektkatoliker är Svenska kyrkan den stora skökan som man ska gå ur. Därför gör jag det inte. Jag sökte mig till Katolska kyrkan för att återupprätta den kristna tro, som jag mottog som barn i Svenska kyrkan. Inte för att fördöma och förbanna denna tro.
Jag vill på intet sätt föregripa resultatet av de diskussioner som lär pågå mellan Lutherska världsförbundet och Katolska kyrkan om bl.a. nattvarden. Men gemensamma deklarationer borde gälla även i Sverige. Man har kommit fram till att det inte är någon principiell skillnad mellan katolsk och luthersk tro på Kristi verkliga närvaro (realpresens) i nattvarden, men att detta uttrycks på olika sätt. Att det fortfarande finns problem som hindrar öppen nattvard i katolska kyrkor (samt att katoliker avråds från att ta emot nattvarden i lutherska kyrkor) accepterar jag.
Men jag accepterar inte att Katolska lekmän i Sverige, vilka utger sig för att representera Katolska kyrkan) sprider missuppfattningar om den lutherska teologin i syfte att hindra en lösning av återstående problem. När samma sektkatoliker tycker att andra kristna ska behandlas på samma sätt som muslimer - när de menar att ekumeniken inte alls handlar långsiktigt om återförening (endast individuella konversioner ska tillåtas), utan endast om politiskt samarbete som Nej till homoäktenskap. Själklart kan kristna samarbeta med muslimer i både politiska och moraletiska frågor. Men finns det inga specifikt kristna frågor, som man bara kan samarbeta om inom kristenheten?
Vad dessa sektkatoliker egentligen säger är att medlemmar i Svenska kyrkan inte är kristna. Enbart tillhörigheten till Svenska kyrkan, gör att man inte är kristen. Och förklaringen till detta är varken den "traditionella" liberalteologin eller den senaste tidens sexualiserade villoläror, utan arvet från reformationen, den traditionella lutherska tron. Alltså samma frontställning som under de s.k. religionskrigen under 1600-talet.
Påståendet att katoliker måste göra våld på sin egen tro på Kristus i nattvarden, om de delar nattvarden med andra kristna med samma tro på Kristus i nattvarden, talar för sig själva. Här handlar det inte om vad Gud vill, utan om den egna självbilden. Att man uppfattar sig själv som en elit. Man kunde tro att svenska katoliker skulle bli glada, om beslutsfattarna i Rom, kommer fram till att en del av skrankorna mot Svenska kyrkan kan rivas. Men detta verkar ju tvärtom vara ett mardrömsscenario för våra svenska sektkatoliker. Frågan är om vi lutheraner ska fortsätta att vara dörrmatta åt katolikerna.
Ett tydligare försvar för den lutherska tron och reformationens landvinningar behövs! Inte bara i förhållande till katolikerna, utan även i förhållande till "förnyarna" inom vår egen kyrka. Kan det vara så att det andliga förfallet inom Svenska kyrkan beror på att vi har tjusats av allting nytt,som kommit utifrån, så att vi föraktar vårt eget, vår egen tradition. Då har vi ju också sänkt garden för det direkt kristendomsfientliga....
Maria Hasselgren är inte vem som helst. Hon är pressansvarig i det katolska stiftet i Sverige. Jag föreslår att allt samarbete med Katolska kyrkan ställs in, till biskopen tagit itu med sekterismen i sin egen närmaste omgivning.
Se vad jag skrivit tidigare om nattvarden. http://larsflemstroms.blogg.se/category/nattvarden.html (Eller klicka på kategorin Nattvarden i spalten till höger.)
_______________
*) Samma linje företräds av de prästvigda bröderna i Östanbäcks kloster, som tillhör Svenska kyrkan. Det är emellertid stor stor skillnad mellan den engelska kyrkan och Svenska kyrkan, vad gäller apostolisk succession. Svenska kyrkan är världens enda protestantiska kyrka med en obruten apostolisk succession från biskop till biskop ! - De anglikanska prästerna hänvisar till en nödregel, som tillåter kyrkoherdar att förrätta biskopsvigningar i vissa fall. Denna nödregel kom även till användning i Sverige, som var farligt nära att mista alla sina biskopar. Men situationen räddades alltså av den nyinförda apostoliska succession, som startade i Rom 1 maj 1524.
Goddag yxskaft
Förre invandraren och nuvarande utvandraren till Italien, Jakob Astudillo, som förärat mig en personlig satir, fortsätter att idiotförklara svenska folket. När jag googlade på namnet Per Beskow fann jag flera hatartiklar mot Svenska kyrkan, och i synnerhet mot den högkyrkliga traditionen, av Astudillo: "Jag applåderar Per Beskows bidrag i Svenska Dagbladet som svarar på Ulf Ekmans artikel om ekumeniken i samma tidning.
Jag har alltid oroat mig för den tendens till skenande entusiasm som finns i den ekumeniska dialogen, det är visserligen bra att vi kan visa enad front i frågor som "homoäktenskap" o dyl. men samtidigt får man ju vara medveten om att vi fortfarande har en lång väg att gå./- - - / Ibland krävs det lite hårda ord för att klara upp saker och ting, och det är viktigt." Så jag får väl svara med hårda ord tillbaka: Passar det inte att bo i Sverige, så lägg dig inte i, vad vi har för oss i det här landet!
Dessutom handlar ekumeniken inte ytterst om att vara mot "homoäktenskap", utan om att förenas i tron på Jesus Kristus som världens Frälsare. Motståndet mot "homoäktenskap" är en konsekvens av denna tro, inte drivkraften till denna tro. I så fall kan vi ha "ekumenik" även med muslimer, och döma homosexuella enligt sharialagar.
I den Svd-artikel, som Astudillo berömmer har Beskow skrivit bl.a. även om katoliker och protestangter kommer fram till samma värderingar i moralfrågor, så skiljer motiven: "Något som säkert förvånar många är att den katolska etiken inte härleds ur bibeln utan från det mänskliga förnuftet. Det är därför som kyrkan kan hävda att de moraliska buden gäller alla människor och inte enbart de troende." Detta är ett svårt förnekande av vad Paulus säger om saken, i t ex Rom 14-15.
Det är inte förnuftet, lärda filosofiska resonemang, utan den mänskliga naturen, vad Skaparen skrivit i deras hjärtan, som får även ateister och hedningar att göra det som är mnoraliskt rätt. Detta är inte förbehållen någon akademisk elit!
Beskows stora poäng är att han ställer det mänskliga förnuftet över Guds ord. Denne katolske liberalteolog har som docent i Lund undervisat blivande präster i Svenska kyrkan. Inte konstigt alls att Svk har drabbats av teologisk oklarhet och sönderfall.
Jag har inte alls förärat dig med en personlig satir, och att du tror det säger väl mer om dig själv, jag tänker på en viss sång vars refräng är: "You're so vain, you probably think this song is about you".
Du brukade ofta skälla på mig för att jag framförde kritik utan "tillstånd från min biskop". Nu frågar jag dig vem som har gett dig fullmakt att säga åt mig att inte uttala mig om tillstånden i ett land där jag förresten fortfarande är medborgare.
Dessutom har jag inte alls idiotförklarat det svenska folket, hur du kom fram till ett sådant non sequitur är för mig obegripligt. Du har förresten fel när du säger att alla svenska katoliker konverterade för att vara exotiska och på så sätt överge sitt svenska arv. En svensk katolsk präst menar att det är den Kyrka som först förde den kristna tron till Sverige som är den sant svenska. Detta menar även en annan svensk konvertit som sade att han kände sig mer svensk efter att han hade konverterat.
Men det ligger säkert i ditt intresse att främmandegöra den Kyrka som hade en självklar plats i Sverige i århundraden och som på senare tider har återvänt efter en lång exil.
Det är som om jag skulle åka till ett katolskt land, lära mig språket, och sedan åka ut igen, och förklara att katolikerna i det landet är hedningar som vi hederliga lutheraner inte kan dela något med. Och dessutom utmåla bibeltroende katoliker som speciellt ondskefulla människor, som låtsas vara lutheraner.
Astudillo har skrivit på sin blogg:
"Det är egentligen där skon klämmer, för när högkyrkliga står fast vid sina traditionella teologiska synsätt och katolska ritualer så vill de ge Svenska kyrkan en legitimitet som inte finns, med apostolisk succession, giltiga ämbeten osv, de gör alltså anspråk på att vara en del av Kyrkan med ett stort K Men det är ju tack vare personer som förre ärkebiskopen Hammar som den bilden har försvagats till förmån för en mer farsartad bild där nästan inget är beständigt(förutom att kvinnor har rätt att bli präster) och som knappast skulle kunna förväxlas med Kyrkan som dödsrikets portar aldrig skall få makt över(Matt 16:18).I den meningen för Svenska kyrkans liberalisering något gott med sig, allt fler människor som praktiserar en traditionell kristen tro blir medvetna om att de inte har något där att göra."
Det är som om jag skulle skriva att de katolska pedofilprästerna i USA har fört med sig det goda att alltfler människor som praktiserar en traditionell kristen tro blir medvetna om att de inte har något där att göra. Det som Astudillo skriver är helt klart en katolsk version av extremprotestanternas prat om den stora skökan (Katolska kyrkan): "Gå ut ur henne!"
Anledningen till att jag bad Astudillo och de andra sektkatolikerna att visa upp en fullmakt från biskop Arborelius, var deras uttryckliga anspråk på att representera Katolska kyrkan. Har ni större rätt att uttala er för alla katoliker än "We are the church" (dvs Katolsk vision i Sverige)? Med detta anspråk kan det vara intressant att läsa vad Simon Hammarén (som också är en utvandrare, bosatt i Rom) skriver på Astudillos blogg:
"Jag håller för sant att konversion är bättre än att göra en Cæsarius och försöka bli, den siste protestanten, och är därmed också oense med förre påven i hans påstådda nekande av broder Rogers önskan att bli katolik. Det skall till mycket allvarliga skäl för att inte konvertera, menar jag, och att ursäkter som 'jag vill hjälpa andra från svk dit' eller 'du gör ett bättre jobb i ditt nuvarande samfund, faller fullständigt utanför detta undantag."
Oense med påven! Och om vi "protestanter" råkar tro på vad påven säger? Klart att jag kräver en fullmakt från biskop Arborelius, eller är han också oense med påven? Det kan man tro efter vad katolska stiftets pressinformatör, Maria Hasselgren, har skrivit i Dagen. Alltså svart på vitt att det katolska stiftet i Sverige befinner sig i schism med den universella Katolska kyrkan! Ja, då ska det till mer än en schism med Svenska kyrkan, för att utmåla oss "falska katoliker" som kättare. Det allvarliga med att biskop Arborelius inte rensar upp, utan snarare instämmer, är att dessa f.d. svenskar i Rom kanske sprider allvarliga fördomar, som får till följd att det katolska intresset för ekumenik med Svenska kyrkan och hela Nordeuropa svalnar.
Det är väldigt lätt att sitta i Italien och veta allting om Sverige, speciellt om man är både in- och utvandrare. Men det svenska medborgarskapet väger förstås tungt, när man uttalar sig om "tillståndet i Sverige". Och det är just de personer inom Svenska kyrkan, som är angelägnast om en återförening mellan Katolska kyrkan och (åtminstone delar av, men helst hela) Svenska kyrkan, som utmålas som de värsta anti-katolikerna.
Men jag kan förstås hålla med Astudillo om att den kyrka som var först i Sverige (Rom eller Konstantinopel?) är den rätta svenska kyrkan. Jag är uppväxt i den kyrkan.
Svenska kyrkan har aldrig gått i exil. Det har heller aldrig funnits någon svensk exilkyrka. Den sista svensk-kaktolska titulärärkebiskopen avled i Rom 1555, sedan han skrivit "De nordiska folkens historia". Som bl.a. innehåller hans personliga ögonvittnesskildring av Stockholms blodbad och ärkebiskop Gustav Trolles skamliga agerande. Vär främsta kunskapskälla till händelserna under Stockholms blodbad.
Det nuvarande katolska stiftet i Sverige är en nybildning, utan rötter till den medeltida kyrkan i Sverige, men med rötter i de stockholmska ambassadvärldlens konspiratoriska spion- och agentmiljö. Vilket är förklraringen till att svenska katoliker idag hyllar gamla landsförrädare. Och öser förakt över Svenska kyrkan. Och uppfattar högkyrkligheten som lömska dubbelagenter.
Din jämförelse med sexskandalerna i USA håller inte, eftersom det syftar på en minoritet av prästerskapet som har gjort avskyvärda handlingar. Jag syftade på hur Svenska kyrkan som helhet har misslyckats med att upprätthålla traditionell kristen tro och att det högsta hönset förkastar fundamentala trossatser(K.G. Hammar).
Jag har aldrig gjort anspråk på att vara en officiell talesman för Katolska Kyrkan, däremot känner jag min tro och vet vad Kyrkan lär ut i de saker jag har uttalat mig om, det är en avsevärd skillnad. Jag har bott i nästan hela mitt liv i Sverige, gick både grundskolan och gymnasiet där. Mitt liv har inte varit så mycket mer annorlunda än en vanlig svensk i min ålder, det är väl snarare det som väger tungt än mitt svenska medborgarskapet, och det är väl det om något som gör att jag inte är en f.d. svensk, du har väl ingen rätt att ta ifrån mig mina medborgliga rättigheter? Mitt pass säger att jag är svensk, och det har utfärdats av de svenska myndigheterna, visa mig en fullmakt från dem innan du kallar mig f.d. svensk.
Jag är i Italien som student, det finns många svenskar utomlands i min situation, är de också utvandrare?
Katolska Kyrkan gick i exil(vilket Gisela Trapps målning på Magnus Nymans bok "Förlorarnas historia" visar på ett så träffande sätt), efter att den macchiaveliske tyrannen Gustav Vasa grundade sin egen kyrka som sedan kom att anamma den lutherska heresin, den är tillbaka nu och har i nuläget Anders Arborelius som den ende katolske biskopen i Sverige(om man undantar nuntien).
Däremot är Stockholm katolska stift en nybildning, hade man återupprättat något gammalt stift som t ex Uppsala så hade det säkert blivit ett förbaskat rabalder.
"Men jag kan förstås hålla med Astudillo om att den kyrka som var först i Sverige (Rom eller Konstantinopel?) är den rätta svenska kyrkan. Jag är uppväxt i den kyrkan."
Rom eller Konstantinopel? De var båda ett vid den tiden, och kommer att bli det igen, Gud give.
Det är den Kyrkan som Arborelius är biskop för idag.
Astudillo fortsätter att ösa förakt över sitt förra hemland, Sverige. Nu genom påståendet att Svenska kyrkan har misslyckats med att upprätthålla traditionell kristen tro. När var Astudillo senast på en gudstjänst i Svenska kyrkan? Har Katolska kyrkan lyckats med att upprätthålla traditionell kristen tro i exempelvis Spanien? Och varför får vi inte diskutera pedofilskandalerna bland katolska präster i USA? De stora skadeståndskraven på kyrkan gäller ju inte bara vad dessa präster haft för sig, utan att kyrkan/biskoparna visste och stoppade inte eländet.
Även om man tycker att K G Hammar var en ávfällig ärkebiskop, vilket jag håller med om, talar man inte om "högsta hönset". I så fall har ni en hel hönsfarm i Rom. Det handlar om respekten för ämbetet!
Dessutom har KG Hammar aldrig försökt sopa några pedofilskandaler under mattan, som hans kollegor i Katolska kyrkan i USA.
Jag har också läst Nymans "Förlorarnas historia", Det är, precis som boktitelns äger, en ensidig historia. Nyman lyckas inte ens precisera vilka personer han avser med uttrycket "förlorarna". I huvudsak alltså en försvarsskrift för en liten klick landsförrädare, som tidvis hade stora framgångar med att uppvigla folket mot kungen. Den som är intresserad av fakta kan läsa inläggen i kategorin Kyrkohistoria. Den mållning som pryder bokens framsida skildrar ingen verklig händelse, ingenting som har hänt.
Slutligen bara en undran. Hur klarar Astudillo av att vara katolik i sitt nya hemland? Att vara katolik i Sverige går ju ut på att vara mot sitt eget land. Det är väl inte katoliker i andra länder? Den katolska fernissan på svenska / f.d. svenska katoliker verkar vara så tunn, så att den faller av, om sanningen om händelserna för snart 500 år sedan kommer fram.
Gustav Vasa har aldrig grundat någon kyrka. macchiavelli var en italienare. Det absoluta påvedpmet är en mackhiavellisk tanke.
När har jag sagt att man inte får diskutera det? Det enda jag sade var att din jämförelse inte håller, varför tillskriver du mig åsikter jag inte har?
Och när har jag öst förakt över Sverige? Att kritisera Svenska kyrkan är inte detsamma som att förakta Sverige, du tycks tro att vara svensk är lika med ett medlemskap i Svenska kyrkan.
Att vara katolik i Italien är faktiskt betydligt lättare, dels rent praktiskt för att det finns kyrkor överallt. Men sedan för att man inte behöver försvara sig så mycket för att man är katolik, och jag behöver inte heller stå ut med gliringar från protestanter som försöker alienera mig från samhället för att jag håller fast vid vad Kyrkan själv säger om deras samfund. Sedan utgör Kyrkan i Italien en motkraft till det sekulariserade samhället på ett sätt som Svenska kyrkan inte ens kommer i närheten av.
Jag ser inte Sverige som mitt förra hemland, eftersom jag bara är i Italien för att studera, du har som sagt ingen fullmakt att förklara mig vara en f.d. svensk, jag kommer att rösta vid nästa val och du kan inte stoppa mig.
En mekanisk succession är inte detsamma som en riktig succession, därför är det som idag är Svenska kyrkan ingen kyrka i bemärkelsen som Katolska Kyrkan(ja, t om de ortodoxa) lägger i betydelsen av det ordet. Det manifesteras väl tydligast av det faktum att Svenska kyrkans syn på ämbetet inte är detsamma som den katolska(och den ortodoxa)? Ämbetsvigningen är inget sakrament i Svenska kyrkan.
Sedan undrar jag vilken rätt du har att kräva mig på respekt för er ärkebiskops "ämbete" efter dina upprepade hatiska utfall mot Katolska Kyrkan och vårt stift i Sverige? Läkare, bota dig själv.
76% av Sveriges befolkning är medlemmar i Svenska kyrkan. Om man undantar muslimer och andra invandraare, som kommit hit med annan tro, blir andelen ännu högre. F.ö. är många ex-muslimer medlemmar i Svk. Och hur många ex-katoliker?
Man måste vara balanserad i sin kritik, om man ska kritisera Svk utan att ösa förakt över svenska folket. I synnerhet när kritiken gäller att medlemsinflytandet är för stort i Svk, att man driver en omfattande verksamhet för sina medlemmar (och t.o.m. för icke-medlemmar, bl.a. katoliker). Vem klarar av att råskälla på kollektivet "polska katoliker" utan att visa förakt för kollektivet "polacker"?
Sedan undrar jag när jag har gjort "hatiska utfall" mot Katolska kyrkan? Har jag ens kritiserat den nuvarande och den förra påven? Har jag ifrågasatt att biskop Arborelius har en giltig biskopsvigning? Kan inte minnas att jag har kritiserat någon 1900-talspåve, inte ens en bland katolikerns själva hårt kritiserade Pius X. Om Jakob Astudill hade bekvämat sig att läsa min blogg, och inte bara att skälla, hade han sett att kritiken kretsar kring påven Clemens VII, som bär ansvaret för utstötningen av Sverige ur den katolska gemenskapen. Menar Astudillo att den svenska kungen, Gustav Vasa, skulle ha lagt ner all kyrklig verksamhet i Sverige, för att denne finansfurste på påvestolen inte tillsatte biskopar i Sverige (med ett enda undatag - därav den bevarade apostoliska successionen i Svk).
Astudillo får klara upp sina nationella identiteter själv. "Katolik" är ingen nationell identitet. Den gubben går inte. Men svenska katoliker gör ett stort nummer av att all kritik mot katolicismen skulle vara utslag av något slags etnisk förföljelse. I aretikelserien "först kränkt vinner" skrev katoliken hur homoseuella blir "kränkta" varje gång de möter något motstånd. Katoliken gör på samma sätt, men det skrev inte Zaremba.
Astudillo har själv skrivit (i ett av sina allra första påhopp på mig) att han är invandrare. (Zaremba skulle ha skrivit: "Säg inte mot mig, för då blir jag kränkt.) Astudillo har själv skrivit att han är bosatt i Rom. Han skrev inte "svensk bosatt i Rom." Låt mig avrunda med att de katoliker, som extrema muslimer fördriver från Irak, ÄR IRANIER. De har lika stor rätt att bo i Iran som muslimerna. De är inga européer bara för att de har samma religion som de flesta européer.
Ingen fördriver katoliker från Sverige. Gustav Vasa fördrev inga katoliker från Sverige. Det är en historieförfalskning, som nutida svenska katoliker har hittat på i odlingen av sitt utanförskap, i odlinen av sin kränktkultur. Det som jag har kritiseerat är att katolska sekterister i Sverige ständigt bygger på tröskeln för vanliga svenskar som vill närmas sig och Svenska kyrkan till Katolska kyrkan.
Ärligt talat, vore det inte rimligt att lägga ner Stocholms katolska stift, om Svenska kyrkan skulle införlivas med Katolska kyrkan? Eller skulle de svenska katolikerna framhärda med sitt utanförskap, att vara finanre än andra och ha sin egen lilla klubb, även i det läget?
Hej! Jag har länge följt din blogg & den har kommit till stor nytta många gånger! Nu håller jag på att forska om katolska kyrkan & dess förflutna, & jag söker någon som skulle kunna reflektera kring hur den katolska kyrkan har påverkat samhällsutvecklingen i världen?
Tack för en inspirerande & lärorik blogg! / Elena
