En präst - ett altare
Under OAS-mötet i Boden 2005 var det negativa tidningsrubriker om att den kvinnliga kyrkoherden hade blivit utestängd från sin egen kyrka. S-kvinnorna demonstrerade och samlade in namnunderskrifter till kyrkomötet, och krävde att riksdagsbeslutet 1958 måste skulle respekteras. (Men inte grundlagen? - Min fråga.) Det förestående valet 2006 kastade tydligt sin skugga framför sig. Prästen Karin Långström-Vinge, som är ledamot i kyrkomötet för fp, skrev att kvinnoprästmotståndare inte kan accepteras, men att det var onödigt provokativt att kalla dem "ökenråttor" (fp-känga åt s?)
Denna partipolitisering av kyrkans bekännelse har allvarligt skadat den kristna bekännelsen i vårt land och har alltså skadat alla bekännelsetrogna manliga och kvinnliga präster och lekmän, oavsett inställning i kvinnoprästfrågan. Mest av alla har de socialdemokratiska partimedlemmarna skadats. Även de tillhör ju Guds folk, men har fjärmats från Guds sanna ord. Att bekännelsetrogen kristendom framställs som "högerkristendom" skadar kyrkan, men ännu mer dem som av partipolitiska skäl - helt i onödan - vänder sig från bekännelsen. Det går utmärkt att vara bekännelsetrogen kristen och illröd politiker i samma person! Detta måste alla bekännelsetrogna krista, oavsett kyrkotillhörighet och oavsett ev. egen politisk hemvist, göra mycket tydligt.
Under OAS-mötet i Skövde 2006, stod Svenska kyrkans kyrka i Skövde öppen för bön, men inte för nattvard, som i stället firades i Katolska kyrkan och Baptistkyrkan (om jag minns rätt). Visst hade det varit möjligt för Skövde församling att bjuda in de OAS-deltagare, som så önskat, till Nattvard i Skövde kyrka med Karin Långström-Vinge, som då var präst i Skövde församling, som celebrant. Men det hade förstås varit en provokation. Men visst hade man kunnat praktisera principen en präst - ett altare!
I Vadstena fanns under medeltiden, förutom högaltaret, 20 altaren, helgade åt olika helgon. Principen ett altare per kyrka kom med reformationen, och infördes i Katolska kyrkan först efter Andra vatikankonciliet (1965-1968) som en ekumenisk eftergift till de protestantiska kyrkorna. Varje präst celebrerade själv, om jag inte har alldeles fel. Det var alltså inte som vid nattvardsgudstjänser med flera präster idag, att en av prästerna celebrerar, varefter de andra prästerna tar med sig blodet och vinet till olika "stationer" i kyrkan.
1968 kallade påven Johannes Paulus II ledare för världens olika religioner till möte om världsfreden. Man arrangerade då en friluftsgudstjänst, där kristna präster, buddistpräster, imamer, rabbiner och animistiska trollkarlar bad till sina respektive gudar vid varsitt altare. Och varför inte? Det bes ju ändå till olika gudar under samma himmel varje dag,. men med lite större geografiskt avstånd mellan de bedjande.
Det som jag föreslår är ingen interkommunion. Och inga dispenser. Det ska noga tillses alla alla deltagare tar emot nattvarden i den kyrkans ordning, vilken de tillhör. Det är inget tillfälle att "prova på" andra kyrkors nattvard. Det som jag föreslår är ett stort ekumeniskt friluftsmöte kring hela trosbekännelsen, med gemensam sång, bön och predikan, varefter var och en går till sin nattvard.
Detta behöver dock inte vara i samband med OAS-mötet, även om det vore en fördel.
Lars, det du säger skulle i vart fall inte vara möjligt om du ska räkna in pingstvänner och annat, då högmässan har en viss liturgi även när de gäller ordets liturgi.
Förstår inte varför det skulle vara till någon fördel på OAS-mötet överhuvudtaget, förutom att det inte skulle vara praktiskt möjligt. Men präster som KLV har inget på OAS att göra (även om de skulle vara män) eftersom OAS är en bekännelsetrogen väckelserörelse och KLV är liberalteolog såvitt jag vet. Jag tror inte det är några sådana kvinnliga präster som seriöst har bett att få vara med på högmässan faktiskt.
Men det är kvinnliga präster närvarande på OAS-mötet, uppenbarligen så har de inget emot att de inte får koncelebrera. Celebrant på pontifikalhögmässan är förövrigt ingen präst utan biskop Bertil.
Det var bra att det du skrev om KLV gäller även om de varit män. Så ser jag det också. Men manliga liberalteologer har blivit omvända - varför inte även kvinnliga?
På OAS-mötet i Borås deltog p Cantalemssa, trots att nattvarden celebrerades av en man som enligt honom inte är en riktig präst, än mindre än riktig biskop. Ordnades det någon särskild nattvard för katoliker och ortodoxa? Varför skulle inte det vara möjligt? Om det vore möjligt, så vore det väl också möjligt med en särskild nattvard för frikyrkliga, med en frikyrkopastor som celebrant?
Idén (som f ö inget har att göra med kyrkokommunidén) är kanske inte möjlig att genomföra inom ramen för OAS, men kanske som ett självständigt arrangemang.
Jag har nog också tänkt på att bibelordet att kvinnor inte kan vara lärare, kan tolkas så att kvinnor inte ska predika. Men en mer rimlig tolkning tycker jag det är att med "lärare" avses biskopar. Så det kan nog bli problem med ordets liturgi, som du skriver.
Arrangemanget måste utformas så att alla bekännelsetrogna kan vara med, från högkyrkliga till pingstvänner, och givetvis även katoliker och ortodoxa.
Avsikten ska vara att manifestera bredast möjliga enhet kring de centrala delarna av bekännelsen, i första hand den ursprungliga niceanska trosbekännelsen, men även de centrala delar i Bibeln som lutheraner, katoliker, ortodoxa och frikyrkliga är överens om.
Samtidigt med att vi manifesterar enhet i dessa centrala frågor, erkänner vi öppet oenigheten i ämbets- och sakramentsfrågan.
Jag har fått en kommentar från en kvinnlig präst, som skrev att nu dras tumskruvarna åt även på de bekännelsetrogna kvinnlig prästerna. Med tanke på att många bekännelsetrogna män nekas prästvigning p.g.a ämbetsfrågan, håller en nödsituation på att inträda där vår framtid som kristet land, beror på de kvinnliga prästernas förmåga att hålla fast vid bekännelsen.
Vare sig de får vara "lärare" eller inte, så är det i hög grad de kvinnliga prästerna som formar det uppväxande släktets kristna tro.
Vare sig de är "riktiga" präster eller ej, är de bekännelsetrogna kvinnliga prästerna - enligt min övertygelse - kallade av Gud till en mycket viktig uppgift!
Jag har för en stund sedan hört Cantalemassas första av två föredrag, och det var verkligen en andlig upplevelse av högsta rang, och ändå var det inget lättsmält budskap egentligen som handlade om synd och omvändelse. Ser fram emot nästa föredrag på avslutningsmötet imorgon. För övrigt, blev han väldigt glad över att bikten används av lutheranerna i Sverige och för syndabekännelsen i högmässan vilket han såg som väldigt viktig.
Cantalemessa kom igår kväll, han närvarande inte vid den fullsatta mässan i morse som celebrerades av Fader Ceasarius. Pontifikalhögmässan är i morgon, han kommer säkert att vara där men jag förutsätter att han inte deltar i kommunionen. Det finns ju ingen anledning till att han inte skulle kunna vara det.
Det är en hel del frikyrkliga här, men de deltar i kommunionen som oss andra, finns ju ingen anledning till annat. Jag tror också att de allra flesta av dessa tror på realpresesen. Angående katoliker och ortodoxa är det ingen mässa för dem här - men det finns en katolsk kyrka i Borås att tillgå. Om du åker till S:t Davidsgården i Rättvik så bor där både katoliker och svenskkyrkliga. Där deltar katoliker alltid i mässan men de går fram och låter sig välsignas. Detsamma gäller svenskkyrkliga som går till den katolska mässan i det katolska kapellet där. Därför kan ju verkligen katoliker deltaga på OAS om de önskar vilket ju vore önskvärt i och för sig. (Dock är det inte en sådan ekumenisk rörelse utan den är på evangelisk-luthersk grund egentligen).
Ja angående KLV och andra liberalteologer, kvinnliga som manliga, skulle de ha behövt vara här idag och höra Cantalemessa. Men de kan de mycket väl göra utan att kräva att få delta i egenskap av präst.
Oj vilken otrolig dag. Ikväll var de Bosse Brander som predikade och han är en gudsman i sanning.
Angående kvinnliga präster kan jag berätta att jag har sett två iallafall, en i prästkrage och en utan. Den senare såg jag då alla präster gick fram vid scenen och Hakon Långström ledde en bön för alla präster och sedan läste välsignelsen över den.
Så nog får man vara med fast man är kvinnopräst vid OAS.
På grund av problem med internetuppkopplingen, nätet verkar överbelastat, har jag inte kunnat svara som jag önskat. Jag har tagit bort en kommentar under inlägget "Vilken kyrka är bäst?", eftersom det innehöll ett nedsättande personomdöme. Vi diskuterar teologi och kyrkopolitik, men inte varandras personliga egenskaper.
Sedan tycker jag att det är roligt att så många olika är med på OAS-mötet i Borås. Jag kritiserade OAS i Skövde 2006 för att man, trots mässa i två olika kyrkor, inte hade någon mässa med kvinnliga präster. Jag respekterar de beslut som OAS-ledningen har tagit.
Detta hindrar dock inte att man gör ett särskilt arrangemang, med mer ekumenisk inriktning med syfte att manifestera "enhet i mångfald". Detta arrangemang ska inte konkurrera med OAS. Jag är övertygad om att sommarkonferenserna kommer att öka, delvs som följd av att gudstjänstbesökarna på vanliga söndagar minskar under arbetsåret.
Trevligt att läsa vad Jonas skrivit om p. Cantalamessa. Jag var själv på en mässa med p. Cantalamessa och biskop Arborelus. Det var en rent katolsk mässa, med deltare från hela landet. Jag har hört mycket katolsk undervisning och läst katolsk litteratur. Men den svenska lutherska kyrkan har också ett arv, som måste lyftas fram.
Svenska kyrkan är ju fortsättningen i vårt land på den medeltida, odelade kyrkan. Det är en luthersk tanke att man får ifrågasätta kyrkliga auktoriter, även de lutherska, men Luther betonade ju också mycket starkt undervisningen och predikan, vilket har inhöstat beröm även från hitresta katoliker.
Lars F:
Om du inte vill att folk ska uttala sig om din person så föreslår jag att du gör detsamma med dina meningsmotståndare och inte kallar de fundamentalister och inkvisitorer bara för att de utmanar din ståndpunkt.
På OAS-mötet var det som sagt i vart fall två kvinnliga präster där, och vid ett tillfälle så fick alla präster och pastorer gå fram till scenen. Domprost emeritus ledde då bön och välsignelse för alla dem, däribland kvinnorna. Även om deras ämbete inte erkänns av en hel del vid mötet så kan de under alla omständigheter göra viktiga insatser för kristenheten i Sverige.
