Leve heteronormen
Alla kommentarer modereras för närvarande p.g.a. detta inlägg. Homoaktivister och andra som tycker att jag har fel får gärna kommentera. Kommentarerna kommer att släppas igenom, om de inte innehåller nedsättande personomdömen om namngivna eller identifierbara personer, eller djupt kränkande omdömen om grupper av personer.
Det har nu gått några år sedan Åke Green och Leif Liljeström stod inför rätta inför alla tre domstolsinstanserna, för att de hade påstått att praktiserad homosexualitet är en synd. Rättegångarna torde ha kostat den svenska statskassan närmare en halv miljon kronor. Nu marknadsförs den pågående Pride-festivalen som "den svenska synden". Detta borde föranleda massrättegångar mot arrangörerna. Förutom att alla homosexuella blir kränkta, förtalas hela svenska folket. Lagen om homoäktenskap är nästan i hamn, och personer av samma kön får leva precis som man och hustru - i heteronormativa äktenskap med livslång trohet. I detta läge går festivalarrangörerna till angrepp mot just heteronormen. och kritiserar sina egna, alltså de homosexuella som vill ingå paräktenskap. I stället ska - det säger man öppet -. sexakten skiljas från allt som har med kärlek att göra. Inklusive kärlek mellan homosexuella av samma kön, får man antaga. Bland de homosexuella finns de, som på olika grunder motsätter sig denna utveckling. Förutom Medvandrarna, som förespråkar celibat, lär det finns en grupp som vill bevara partnerskapet som samlevnadsform för homopar. Leve heteronormen! Utvecklingen är nu så extrem, så att även oheliga allianser börjar framstå som ganska oskyldiga.
Man måste fråga vart Sverige är på väg. Med en väldig polarisering mellan den grövsta tänkbara omoral och smaklöshet å ena sidan, och kirurgiskt konstruerade mödoshinnor på unga invandrartjejer å andra sidan för att de ska framstå som oskulder när de blir bortgifta. Små invandrarflickor tvingas ha alla kläderna på i offentliga bad med familjen, de får inte delta i skolans simundrvisning, de får inte umgås med jämnårigas skolflickor, och hotas med hedersmord om de har en pojkvän. Även pojkvännen mordhotas. Svenska pojkar uppfattar sig vara utsatta för "omvänd" rasism.
Vilken bild av svenska folket får dessa invandrare när de ser på TV hur homosar springer och visar skinkorna för heterosexuella fluktisar, som kantar paradvägen? Bäst att stänga inne sonen också, tänker de kanske. Sverïge blir ett alltmer segregerat samhälle, där man slutar umgås över de etniska gränserna.
Mottot för Pride-festivalen är alltså "Den svenska synden spränger gränser". Resultatet av skamlösheten blir i stället nya gränser, mitt i det svenska samhället, etniska gränser av ett mycket otäckt slag. Det enda positiva, som jag kan se, är att en del sansade homosar inser att de måste välja sida. Menar man allvar med att homosexuella ska leva i livslånga parförhållanden, så är det faktiskt en anpassad variant av heteronormen!
Det har nu gått några år sedan Åke Green och Leif Liljeström stod inför rätta inför alla tre domstolsinstanserna, för att de hade påstått att praktiserad homosexualitet är en synd. Rättegångarna torde ha kostat den svenska statskassan närmare en halv miljon kronor. Nu marknadsförs den pågående Pride-festivalen som "den svenska synden". Detta borde föranleda massrättegångar mot arrangörerna. Förutom att alla homosexuella blir kränkta, förtalas hela svenska folket. Lagen om homoäktenskap är nästan i hamn, och personer av samma kön får leva precis som man och hustru - i heteronormativa äktenskap med livslång trohet. I detta läge går festivalarrangörerna till angrepp mot just heteronormen. och kritiserar sina egna, alltså de homosexuella som vill ingå paräktenskap. I stället ska - det säger man öppet -. sexakten skiljas från allt som har med kärlek att göra. Inklusive kärlek mellan homosexuella av samma kön, får man antaga. Bland de homosexuella finns de, som på olika grunder motsätter sig denna utveckling. Förutom Medvandrarna, som förespråkar celibat, lär det finns en grupp som vill bevara partnerskapet som samlevnadsform för homopar. Leve heteronormen! Utvecklingen är nu så extrem, så att även oheliga allianser börjar framstå som ganska oskyldiga.
Man måste fråga vart Sverige är på väg. Med en väldig polarisering mellan den grövsta tänkbara omoral och smaklöshet å ena sidan, och kirurgiskt konstruerade mödoshinnor på unga invandrartjejer å andra sidan för att de ska framstå som oskulder när de blir bortgifta. Små invandrarflickor tvingas ha alla kläderna på i offentliga bad med familjen, de får inte delta i skolans simundrvisning, de får inte umgås med jämnårigas skolflickor, och hotas med hedersmord om de har en pojkvän. Även pojkvännen mordhotas. Svenska pojkar uppfattar sig vara utsatta för "omvänd" rasism.
Vilken bild av svenska folket får dessa invandrare när de ser på TV hur homosar springer och visar skinkorna för heterosexuella fluktisar, som kantar paradvägen? Bäst att stänga inne sonen också, tänker de kanske. Sverïge blir ett alltmer segregerat samhälle, där man slutar umgås över de etniska gränserna.
Mottot för Pride-festivalen är alltså "Den svenska synden spränger gränser". Resultatet av skamlösheten blir i stället nya gränser, mitt i det svenska samhället, etniska gränser av ett mycket otäckt slag. Det enda positiva, som jag kan se, är att en del sansade homosar inser att de måste välja sida. Menar man allvar med att homosexuella ska leva i livslånga parförhållanden, så är det faktiskt en anpassad variant av heteronormen!
Kommentarer
Trackback
