"Det har hänt!"
Det som jag föreslår är ingen interkommunion. Och inga dispenser. Det ska noga tillses alla alla deltagare tar emot nattvarden i den kyrkans ordning, vilken de tillhör. Det är inget tillfälle att "prova på" andra kyrkors nattvard. Det som jag föreslår är ett stort ekumeniskt friluftsmöte kring hela trosbekännelsen, med gemensam sång, bön och predikan, varefter var och en går till sin nattvard.
I inlägget "En präst - ett altare" föreslog jag en ny form av ekumenisk nattvardsgudstjänst under en sommarkonfkerens. Grundtanken är att alla ska ta emot nattvarden samtidigt, men i sin egen kyrkas eller samfunds ordning. Det är viktigt att det verkligen blir så, och att man inte t ex ställer sig i den kö som är kortast. De gemensamma respektive samfundsspecifika delarna av mötet måste arrangeras så att varje kyrka /samfund verkligen kan fira nattvard efter sin fason, så att den del av liturgin som är oskiljaktlig från nattvarden också blir samfundsspecifik.
Jag, som äger denna blogg är inspiratör. Jag har givetvis inga möjligheter att genomföra detta utan att andra tar på sig ett stort ansvar, kanske huvudansvaret. Med "vi" menas jag själv och andra som arbetar för denna sak. Vill ingen annan detta, blir det ingenting. Om andra vill, men så annorlunda så att det blir ett helt annat arrangemang, är det inte säkert att jag vill vara med. Då blir det - ur min synpunkt inget "vi", utan "dom". Och i så fall önskar jag "dom" lycka till.
Vi startar i liten skala redan nästa år, under en dag med ett par seminarier och en gemensam gudstjänst med nattvard enligt varje deltagande kyrkas ordning. Arrangemanget får inte konkurrera med andra sommarmöten, eller leda till färre deltagare i de andra sommarmötena.
Vi bjuder in alla kristna kyrkor, samfund och kyrkliga rörelser och riktningar inom Svenska kyrkan, samt privatpersoner som stödjer temat "Det har hänt!" Vi vänder oss till lutheraner, katoliker, ortodoxer och frikyrkliga, som alla tror på en treenig Gud.
Temat "Det har hänt!" syftar på att Gud har givit mänskligheten sitt heliga ord genom den heliga Skrift, som ska förstås så att de under och övriga historiska händelser, varom Skriften berättar, har hänt som det står i Skriften. Som till yttermera visso ska förstås som den alltid har förståtts av kristna - såsom evangelister och andra bibelbokförtattare, inspirerade av den helige Ande - menade med det de skrev. Vi tillbakavisar alltså senare tiders försök till nya tolkningar.
Vi kan likväl inte begära att alla mötesdeltagare ska känna till allt som står i Bibeln i detalj och att de har reflekterat över varje detalj, eller att alla deltagande kyrkor, samfund och kyrkliga rörelser och riktningar, uppfattar allting i Bibeln på exakt samma sätt, eller drar exakt samma slutsatser för kyrkans och församlingsmedlemmarnas del. Om de hade gjort det, hade kristenheten inte varit splittrad, och denna typ av ekumeniska möten som manifesterar "enhet i mångfal" hade inte behövts. Därför måste vi precisera de vilka centrala delar av den kristna tron, som vi är överens om.
Den niceanska trosbekännelsen i dess ursprungliga lydelse är vårt grundläggande sammanfattning av Guds ord. Därom är de östliga och västliga traditionerna överens. Vi vill dessutom manifestera enhet kring vissa andra centrala delar av den kristna tron, som då ansågs onödiga att ta med i trosbekännelsen, men har aktualiserats av förhållandena i vår egen tid:
Gud skapade himlarna och jorden (alt himmel och jord) genom en serie skapelseakter, som utspelades under sex åtskiljda skapelsedagarn. Han skapade människorna till man och kvinna.
Att syndafallet har inträffat, sedan en skapad varelse, en fallen ängel (Satan) i skepnad av en orm frestat människorna. Det onda kommer inte från Gud, utan från Satan. Syndafallet har fått som konsekvens att en vanlig människa inte kan undgå att synda.
Att Gud har givit den regelsamling, som kallas "Tio Guds bud", människorna till rättesnöre.
Jesus sa "Du är Petrus. På denna klippa ska jag bygga min kyrka", o.s.v. Vissa av oss tror att han därmed skapade ett särskilt prästämbete. Vissa av oss tror att han därmed skapade ett särskilt "Petrus-ämbete", som innehas av påven. Vissa av oss tror att han därmed inte grundade något särskilt ämbete, utan att han därmed grundade kyrkan eller församlingen. Bland dem av oss, som tror att han grundade prästämbetet, råder delade meningar om hur detta prästämbete fortlever inom kyrkan, och alltså även vem som kan få tillträde till prästämbetet. Splittringen i ämbetsfrågan är alltså svår, från dem som anser att det inte alls finns något särskilt prästämbete, till dem som tror att bara män som tillhör en viss kyrka kan vara präster. Vi vill med denna manifestation visa att inte ens de starkt divergerande åsikterna i ämbetsfrågan hindrar oss att manifestera vår gemensamma kristna tro.
Styckena mellan de båda horisontella linjerna är avsedda som plattform. De exakta formuleringarna är givetvis förhandlingsbara. Avsikten är att, trots oenighet i någon enstaka fråga - vars betydelse absolut inte ska bagatelliseras -, så kan vi manifestera enighet - på bekännelsens grund - i övriga frågor. Det som vi är eniga om är dels allting som står i trosbekännelsen, men också en viss bibelsyn, att Gud skapade världen, att syndafallet har inträffat, samt tio Guds bud. Skapelsen och syndafallet är nödvändiga som bakgrund till Golgata. Detta behövde kanske inte särskilt framhållas i gamla tider, när även icke-kristna trodde på någon form av gudomlig skapelse.
Splittringen i ämbetsfrågan gäller som bekant inte bara kvinnors tillträde till prästämbetet, utan även vilka kyrkor som har ett giltigt prästämbete (att vissa kyrkor inte har ett giltigt prästämbete, fastän de själva hävdar det), samt om Jesus verkligen har instiftat det "särskilda" prästämbetet (om han inte har gjort det, kan i princip vilken församlingsmedlem som helst utföra alla prästerliga handlingar). På samma sätt som man kan vara överens om stora delar av bekännelsen, trots olika åsikter i ämbetsfrågan i det ena avseendet (präst eller frikyrkopastor) kan man vara överens om stora delar av bekännelsen trots olika åsikter i ämbetsfrågan i det andra avseendet (kvinnors tillträde till prästämbetet).
En närbesläktad fråga är hur vi ser på den s.k. feminstteologin, hur stora omvärderingar som kan göras utan att bekännelsen blir i grunden förändrad. Trosbekännelsen ("Fadern, Sonen och den helige Ande") sätter tydliga gränser. Kyrkan är även splittrad i frågan om celibat, som det enda möjliga, för homosexuella.
Manifestationen ska visa enhet i övriga frågor med personer, vars åsikt i någon enstaka fråga, som man själv ogillar - kanske ogillar starkt. Arrangemanget måste läggas upp så att alla inte accepterar allting, utan att enheten gäller just det som står i plattformen. Även om det är bra att skingra rena fördomar om varandra, är syftet inte att komma fram till gemensamma ståndpunkter i de kontroversiella frågorna - utan den debatten får vara i andra fora.
Under arrangemanget ska ges möjlighet til fördjupad kunskap om bekännelsen. Det ska finnas ett "torg", där de deltagande kyrkorna, samfunden och kyrkliga rörelserna presenterar sig själva och svarar på frågor.
