Får homovänliga kristna vara med?
Jesusmanifestationen 3 maj 2008 i Stockholm samlade minst 12000 personer. Deltagarna var lutheraner, frikyrkliga,m katoliker och ortodoxa. Initiativtagaren, pingstpastor Stanley Sjöberg har skrivit i Dagen:
"Drivkraften i planeringen var att ge ett positivt alternativ till de nedvärderande framställningar som gjorts under flera år, när bilden av Jesus förändrats till oigenkännlighet och ändå välkomnats ända in i kyrkosammanhang. Exemplen är allt för många med "Ecce Homo" som mest uppmärksammade spektakel, välsignat av biskopar och domprostar."
En bloggare, som kallar sig själv svenskkyrklig och vänsterliberal (http://senapochfikon.blogspot.com/ ) har skrivit att Sjöberg därigenom har utestängt både homosexuella och "homovänliga kristna" - varmed han tydligen avser anhängare av könsneutrala äktenskap - från kommande Jesusmanifestationer. Vad Sjöberg menar får han givetvis förklara själv. Han har överlåtit ledningen av manifestationen på andra. Och vad de menar får de förklara själva.
Jag anser dock inte att årets Jesusmanifestation på något sätt har utestängt vare sig homosexuella eller "homovänliga kristna". Och skulle bli mycket förvånad om kommande Jesusmanifestationer gör det.
Först ett klargörande: Alla homosexuella, inte ens alla utlevande homosexuella, vill ha könsneutrala äktenskap.
Jag kan själv inte förstå hur man kan förena något sådant med traditionell kristendom. Men om ingen skulle kunna manifestara den gemensamma tron på Jesus tillsammans med personer, vars åikter de inte till fullo förstår, så skulle var och en få hålla sin egen högst privata Jesusmanifestation. Manifestationer av det här slaget kräver att man kan acceptera andras tro, utan att ge avkall på sin egen.
Detta innebär å andra sidan inte att man måste ställa upp på allting. Se inlägget "Leve heteronormen" på denna blogg! Demonstrera för eller mot könsneutrala äktenskap får man alltså göra i andra sammanhang.
Men Jesusmanifestationen måste ta avstånd från den bild (alternativt en av de olika bilder) av Jesus, som förmedlades av Ecce Homo-utställningen, nämligen bilden av en Jesus som var uppfylld av sexuell åtrå till andra män. Det vore också fel att visa en bild av en Jesus som var uppfylld av sexuell åtrå till sina kvinnliga lärjungar. Man kan också sätta ett frågetecken för den bild av homosexuella som förmedlades av utställningen. Men det är alltså inte alla fel att visa en Jesus som älskar (i icke-sexuell bemärkelse) alla människor.
Ecce Homo-utställningen skulle aldrig ha fått visas i en kyrka, eftersom den vanhelgat kyrkorummet. Kyrkor får inte upplåtas för sådana ändamål. Det står i Kyrkoordningen. Frågan var en sådan utställning får visas, är en annan fråga än frågan om den bör visas!
De centrala delarna av den kristna tron.
Svenska kyrkan tryckte under 1960-talet på sitt eget bokförlag (SKDB) två gånger Alan Richardsons bok "Hur uppstod de klassiska dogmerna?" Medan övriga kapitel är dogmhistoria, förklarar första kapitet vad kristendomen är, respektive inte är. Kristendomen är inte bara "Jesu lära" utan även Jesu lära om sig själv, vem han är, Guds son, sann Gud och sann människa, världens Frälsare, född av en jungfru.
Fastän få bekännelsetrogna kristna idag känner till denna bok, så är första kapitlet en utmärkt sammanfattning av vad bekännelsetrogna kristna tror på, oavsett om de är katoliker, ortodoxa, lutheraner eller frikyrkliga. Richardson tog där fasta på de centrala delarna av den bekännelsetrogna kristendomen, de centrala dogmer som sammanfattas i trosbekännelsen.
Jesusmanifestationen syftar inte bara till att erkänna Jesu historiska existens, liksom vi erkänner t ex de romerska kejsarnas och Pontius Pilatus' historiska existens, utan även att erkänna Jesus som den han var, enligt sig själv. Som det står i Skriften och har berättats av Traditionen under snart 2000 år.
Det är därför en självklarhet att Jesusmanifestationen, som erkänner Jesus som Guds son etc, är "riktad mot" dem som inte tror på detta - oavsett om de är medlemmar i Svenska kyrkan, Katolska kyrkan, någon ortodox kyrka eller något frikyrkosamfund. Även om dessa "icke bekännelsetrogna" är pastorer, präster, biskopar eller t.o.m. f d ärkebiskop i någon av de uppräknade kyrkorna /samfunden.
Av präster och biskopar i Svenska kyrkan kan man väl ändå kräva att de tror på samma Jesus, Guds son etc, som Svenska kyrkan trodde på under 1960-talet, och klart deklarerar denna tro, så att inget tvivel behöver råda om vad de tror på?
Förutsatt att kritiken mot Svenska kyrkan och delar av dess ledning är saklig och nyanserad och inte partipolitisk (riktad mot ett visst parti i sin helhet), så är kritiken välkommen, även om den kommer "utifrån", d.v.s från medlemmar i andra kyrkor.
En gemensam plattform.
Som jag har uppfattat Jesusmanifestationen, är den en manifestation av denna vår gemensamma tro på Jesus som Guds son etc, och INTE en manifestation av en gemensam "syndakatalog", som skulle kunna utestänga dem som inte ställer upp på alla delar av en sådan "katalog".
Om man ser de olika kyrkornas och samfundens hela läror som delvis överlappande cirklar, så manifesterar Jesusmanifestationen den gemensamma tron för alla bekännelsetrogna krista, i de överlappande delarna.
Alla tror inte, som katolikerna tror, att man ska be till helgon. Alltså förekommer inga helgonböner under Jesusmanifestationen. Detta utestänger inte katoliker från manifestationen (somliga katoliker verkar snarare ha utestängt sig själva), och således utestängs heller inga bekännelsetrogna kristna i Svenska kyrkan, för att de har dispatata åsikter i frågor som ligger utanför den gemensamma plattformen.
Som gemensam plattform för Jesusmanifestationen hade man valt den nicenska trosbekännelsen, i dess ursprungliga lydelse, som den antogs av kyrkomötet i Nicea år 325 (se länk i spalten till höger). Kan man instämma i trosbekännelsen kan man också delta i Jesusmanifestationen!
Åtminstone om jag har förstått arrangörernas intentioner rätt.
____________
Anm: Den nicenska trosbekännelse som nu använs i Svenska kyrkan och andra västerländska kyrkor skiljer sig från den ursprungliga nicenska trosbekännelsen, som antogs vid kyrkomötet i Nicea år 325, endast genom tillägget "och Sonen" efter "utgår från Fadern". Striden om detta tillägg skulle vara med, eller inte, ledde till kyrkosplittringen mellan öst och väst år 1053.
Anm
Att alla homosexuella inte vill ha homoäktenskap är inte konstigare än att alla heterosexuella inte vill ha heteroäktenskap.
Det är i och för sig riktigt som du skriver. Och det borde kanske framhållas mer i debatten. För jag antar att du syfter på alla dem, som vill leva som singlar, med eller utan sex. Och de som lever i en fast par-relation utan att bo tillsammans.
Men de, som jag tänkte på när jag skrev inlägget, är homosexuella som lever i partnerskap, och inte vill att partnerskapet ska omvandlas till äktenskap. Helt enkelt för att de anser att äktenskapet är en samlevnadsform för man och kvinna.
