Bred plattform, men med stort djup

  Jesus och lärjungarna, traditionell bild.

Bloggen EFS idag diskuterar Jesusmanifestationen. Bloggaren menar att det är svårt att vara för något utan att samtidigt var mot något.

"Men Stanley Sjöberg, som ju tänkte sluta agera draglok för manifestationen men nu tydligen är igång igen i alla fall, får faktiskt bestämma sej: antingen vill man samla ALLA intresserade, alla som kallar sej kristna, till en ganska allmänkulturell men dock Jesusmanifestation, där såväl teologiskt liberala som konservativa, såväl Livets Ord som Ekumeniska gruppen för Kristna Homosexuella ska känna sej hemma och bidra med seminarier...   Eller också är Jesusmanifestationen direkt eller indirekt riktad mot bl.a. konstutställningen "Ecce Homo..."

Men vad Stanley Sjöberg hade skrivit, var att manifestationen riktar sig mot den bild av Jesus som "Ecce Homo" förmedlar. Exemplet var olyckligt valt. Det finns andra som förmedlar en liknande bild av Jesus, utan några kopplingar till homorörelsen. Ecce Homo-utställningen förmedlar dels bilden av en Jesus som älskar (i ordets icke-sexuella bemärkelse) homosexuella, och den bilden är sann. Men utställningen förmedlar även en bild av en Jesus, som är uppfylld av sexuell åtrå till andra män, och den bilden är falsk.  Man kan också ifrågasätta namnet på utställningen: "Ecce Homo" (Se männinskan). Visserligen är det sant att Jesus var både Gud och människa. Men fotografen Elisabeth Ohlsson-Wallin torde ha haft som syfte att tona ner, kanske förneka, det gudomliga. Och den Jesusbilden kan inga bekännelsetrogna kristna, oavsett läggning, ställa upp på.

Man kan dock inte utgå från att alla homosexuella och homovänliga kristna har en liberalteologisk* inställning, som förnekar Jesu gudom. Frågan är om en bekännelsetrogen manifestation utestänger alla homosexuella och homovänliga kristna. Jag anser att den inte behöver göra det. Frågan är hur långt kravet på bekännelsetrohet ska drivas, för att någon ska kallas bekännelsetrogen. Räcker det inte att vara bekännelsetrogen ifråga om Jesu person, liv och uppdrag, vilket sammanfattas i den nicenska trosbekännelsen?

Manifestationen bör alltså rikta sig mot den åskådning som förnekar att Jesus var både Gud och människa, som förnekar att han var avlad av den helige Ande och född av en jungfru, som förnekar att han uppstod från de döda, som förnekar den frälsningshistoriska betydelsen av Jesu korsdöd.

Jag har genom åren försökt bilda opinion mot de av homorörelsens krav, som jag anser strider mot kyrkans traditionella lära, t ex äktenskap och adoptioner. Och jag har inte ändrat åsikt. Men jag menar att man måste se till varje människas hela tro, och inte bara till det som strider mot ens egen tro. Manifestationen ska vara skarp i sitt avståndstagande från det som manifestationen är mot. Men manifestationen behöver inte vara mot allt.  En manifestation, som är mot allt, som varje enskild deltagare är mot, kommer att upplösas i atomer.

Jag har på denna blogg drivit förslag om kyrkokummuner och en ekumenisk gudstjänst mellan olika kristna traditioner, med gemensam nattvard, men skijda nattvardsbord. Samma sak där. Man kan ha en vidare eller en snävare plattform för det som ska ske samfällt. Eftersom de föreslagna kyrkokommunerna ska vara offentliga förvaltningar, kan i princip ingen som vill stödja verksamhetern, förvägras medlemskap. Vidast möjliga defintion av ordet "kristen" måste gälla. Den ekumeniska gudstjänsten ska däremot grundas på bekännelsen, men eftersom det ska vara skiljda nattvardsbord, är den öppen för alla ståndpunkter i äbetsfrågan: manliga och kvinnliga frikyrkopastorer, som inte ens själva anser sig vara präster, kvinnliga präster i Svenska kyrkan, kvinnoprästmotståndare i Svk, samt katolska och ordoxa präster.
__________
* Det svenska uttrycket liberalteologi är olyckligt, eftersom det finns en politisk ideologi som kallas liberalism, och ett liberalt parti, fp. I  praktiken har bekännelsetrogna kristna, som varit motståndare till liberalteologin, varit liberaler politiskt. Folkpartiet bildades genom en sammanslagning under 1930-talet av två partier, Liberalerna och De frisinnade, som i hög grad utgjordes av frikyrkokristna som var noga med att hålla sig till vad som bokstavliigen står i Bibeln,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0