larsflemstroms

Den katolska bloggaren Bengt Malmgren har fortfarande inte publicerat min kommentar igår på sin blogg. Kommentaren är identisk med föregående inlägg på denna blogg. Malmgren har däremot publicerat en kommentar, från sign Jonas, till en tidigare kommentar från mig på Malmgrens blogg. Jonas skrev:

"Det spelar ju ingen roll vilken bakgrund Zaremba har, väldigt bra och träffsäkert skriver var det i vart fall. Inte fullt lika träffsäkert var Flemströms inlägg..

Det stora felet är ju att de politiska partierna överhuvudtaget har makt i Svenska kyrkan. All makt och härlighet i de teologiska frågorna ska givetvis tillkomma biskoparna genom sitt ämbete och sin sakramentala vigning genom vilken de genom den Helige Ande kan vägledas i sina beslut. Hade vi haft en episkopal kyrka med episkopal makt hade Svenska Kyrkan varit mycket mer kyrka än idag, idag vill den inte vara kyrka, även om det finns undantag, och egentligen många sådana, som Flemström visar på.

Men det är nog kanske bäst med tanke på vad som nu sker att det blir en splittring där de biskopar, präster och andra som vill vara kyrka går och sitt håll där de biskopar, präster och andra som vill vara kyrka går och sitt håll  "

Jag har svarat följande:

Jonas,
om du är samma Jonas som kommenterat på min blogg, så skrev du där att ÄB Anders Wejryd borde säga ifrån "Här bestämmer jag." Det gjorde han som biskop i Växjö, men tror inte att alla bekännelsetrogna präster i stiftet uppskattade det. (En av dem har sagt till mig att det i praktiken var skolchefen Kajsa Wejryd som bestämde. Anders själv lär vara en mjukis.) Svenska kyrkan med sina 14 biskopar är inte jämförbar med Katolska kyrkan, med sina 4.500 biskopar spridda över hela världen. Svenska kyrkan har problem. Katolska kyrkan har också problem - delvis samma problem, delvis andra problem.

Maciej Zarembas personliga bakgrund är relevant, då han gör vidlyftiga uttalanden om sådan han inte känner till och begriper. Jag uppfattar hans DN-artiklar som närmast rasistiska mot folkslaget svenskar, som ju dominerar i Svenska kyrkan. Det är ingen ände på uselheten. Ingenting är bra.

Jag tvivlar inte alls på att det skulle bli ett lyft för Svenska kyrkan om de 14 blev en del av de 4.500. Men vägen dit är lång, och vi behöver praktiska lösningar på hur Svenska kyrkan ska styras under tiden. Partivalsystemet måste ersättas med något annat, men det måste få ta tid. Att gå för fort fram skulle öppna dörren för politiska extremister, som då skulle kunna ta över församlingar med låg kyrklig aktivitet.

De samordnade attackerna mot Svenska kyrkan från frikyrkliga och katolska sekterister löser inga problem, utan bidrar till marginaliseringen av den kristna religionen i det svenska samhället. Det är samma trista attacker, som när frikyrkopredikanter, som valts in i riksdagen, levererade mot Svenska kyrkan under 1930-talet. Ett försvagat biskopsämbete och ett försvagat prästämbete, en dålig sakramentsförvaltning och teologisk otydlighet blev föjden.

Jag kan inte förstå hur katoliken Bengt Malmgren kan attackera Svenska kyrkan i samarbete med sakramentsförnekare som Stefan Swärd - som inte vill göra Svenska kyrkan till en "fri kyrka", utan till en "frikyrka". Malmgren låter sig utnyttjas i ett spel, som driver Svenska kyrkan ännu längre bort från Katolska kyrkan.

Om Jonas tycker att det är bra med en splittring, som medför att  "de biskopar, präster och andra som vill vara kyrka" blir uteslutna ¨(eller utesluter sig själva) ur Svenska kyrkan, och fråntagna sin rättmätiga del av svenska folkets kyrkliga kulturarv, håller jag inte med!