Angående kd
Jag har i cirka tio års tid varit medlem i kd. Efter halva tiden flyttade jag till ett annat län. Under de första fem åren fick jag inte ett enda uppdrag i partiet, men fick dock en förklaring tíll detta: "Är du fortfarande medlem? Dom brukar gå ur efter ett år." Jag blev alltså dragen över samma kam som andra som inte är frimicklar. Jag fick också vid ett tillfälle kommentaren "Vadå, går du i kyrkan?" Jag blev alltså dragen över samma kam som alla andra som inte går i centralortens pingskyrka. För det första har jag aldrig varit medlem i pingskyrkan och för det andra bodde jag inte i centralorten. Jag gick ganska ofta i min kommundels pingstkyrka.
Under den andra hälften av tiden blev jag konstant utfryst, mobbad och osynliggjord av kd-avdelningen i den nya hemkommunen. Det tog särskilt hårt eftersom det var en ny kommun. Jag har aldrig fått någon tydlig förklaring till detta, men mobbningen kunde ta sig rätt så bisarra uttryck, exempelvis att jag tilltalades som om de trodde att jag deltog i en viss dagverksamhet för utvecklingsstörda. När jag deltog i en ekumenisk verksamhet hände det flera gånger att en person, som tidigare varit kd:s förstanamn och pastor i en friförsamling, ställde en radio med skrällande frireligiös musik mellan mig och de övriga i lokalen, för att de inte skulle ha kontakt med mig. Jag stod ut under ungefär 2,5 år, innan jag började brytas ner av den ständiga utfrysningen.
När jag klagade hos Svenska kyrkan, som var medfinansiär till verksamheten, tilltalades jag som om jag mobbades på grund av homosexualitet. Jag misstänker, men vet inte säkert, att mobbningen berodde på den felaktiga misstanken att jag skulle vara homosexuell. Det florer en mängd grova sociala fördomar i det berörda kd-distriktet mot människor som avviker det allra minst från den frikyrkliga präkighetsnormen. Tidigare förekom svår förföljelse mot s.k. tattare och zigenare i det s.k. bibelbältet i länet. .
Under våren 2006, alltså före senaste valet, ställde jag ett ultimatum till distriktsstyrelsen för kd,. med krav att osynliggörandet skulle upphöra. Distriktsstyrelsen försökte fegt skjuta frågan till efter valet, så att mobbningen och utfrysningen skulle kunna fortsätta. Jag utlöste ulltimatumet knappt en månad före valet. Jag har alltså dessförinnan inte gjort någonting för att skada partiet. Att jag efter tio år av osynliggörande och fem år av direkt mobbning kritiserat partiet under valrörelsen, har sedan använts som argument av kd i det fortsatta förtalet., I en radiodebatt ett halvår efter valet satt kd:s nuvarande landstingsråd och skröt med att jag inte haft "någon ingång" i partiet.
Någon från kd, och det är inte svårt att räkna ut vem, har ringt till sd:s partisekreterare och spridit ut förtal, att jag skulle ha ett kriminellt eller liknande asocialt förflutet. Vilket jag inte har. Det är ganska så anmärkningsvärt att kd hjälper sd att kränka någons mänskliga rättigheter. Må vara av hämndbegär för att jag har uppfattats ha stött socialdemokraterna i valrörelsen. Jag har alltå gått ut offentligt med kritik mot kd under några få veckor före valet, och visst har det gynnat socialdemokraterna. Men kanske också andra borgerliga partier. I jämförelse mellan kd och sd vet jag bara en person i sd som är mer främlingsfientlig än detta kd-distrikt. Och han är kd-distriktets lille gunstling, med den rätta frireligiösa familjebakgrunden.
Det är riktigt att jag har uppfattat, och det gör jag fortfarande, sd som ett mindre främlingsfientligt parti än detta kd-distrikt. Som parti är sd splittrat mellan dem som älskar Sverige, och dem som hatar invandrare, och det kan man bli lurad av. Sd styrs av sitt Skåne-distrikt, som har sina historiska rötter i den skånska separatismen. Partinamnet *Sverige*-demokraterna är alltså ganska missvisande. Mer passande vore väl Skåne-fascisterna. Man kan inte dra alla sd-are över en kam. Måtte inte rasisterna komma in i riksdagen!
Valfusk
Mobbning genom utfrysning och osynliggörande verkar vara satt i system på alla nivåer i kd. Ta fallet Lennart Sacrédeus. Han var en av partiets officiella toppkandidater inför EU-valet 2005, .men någon hade plockat bort hans kampanjmaterial från valstugan. Jag frågade vem som hade gjort det. En en person sa att det var han. Vem är du, frågade jag. Han svarade Hans-Gunnar Frebran, med betoning på efternamnet, som om det gav honom rätt att sabotera Sacrédeus kampanj. Ingen av de övriga valarbetarna hade något att säga. Han påstod att distriktsstyrelsen beslutat att inte stödja 'Sascrédeus. Det visade sig vara lögn. Dagen efter var Sacrédeus kampanjmaterial också bortplockat. Jag var då alldeles för lojal mot partiet att ens tänka tanken att det var valfusk. Men att en enskild partimedlem försöker manipulera valresultatet genom att gömma kampanjmaterial, osynliggöra en av partiets officiella kandidager, är naturligtvis valfusk. Att jag kommit på den nuvarande landshövdingsgemålen med detta kan ha legat mig i fatet hos distriktsstyrelsen,. när jag klagade på mobbningen i lokalavdelningen.
Dödshjälpsdebatten
Under de senaste dagarna har jag deltagit i dödshjälpsdebatten på en annan blogg, Där framgår varför jag ville bli sjukvårdspolitiker. http://karinlangstromvinge.blogspot.com/2009/03/orattfardig-immunitet-i-sjukvarden.html
Av mina kommentarer framgår varför jag ville bli sjukvårdspolitiker. Jag ville speciellt bevaka patienrätts- och patientsäkerhetsfrågorna. Jag misstänker att kd har motarbetat detta p.g.a kd:s inblandning i de kommersiella interessena sjukvården. Vid mina två första läkarbesök efter flyttningen blev jag mycket oförskämt bemött av läkaren, som bl.a. talade illa om min far som han säkerligen aldrig har träffat, eller ens hört talas om.. Denne läkare satt med en flera decimeter hög pappersbunt, och hittade inte min journal. Han tilltalade mig trots att jag var 50 år äldre som en sjuttonårig knarkare som just hade myckat från behandlingshemmet. Vid denna tid söket en professor försökspersoner till ett medicinexperimnent, som han inte fått tillstånd till från universitetets etiska kommitté. Som partimedlem klagade jag hos kd:s landstingsråd, som frustade och skrattade och var fullständigt oseriös.
När man inte får byta vårdcentral, har man att välja mellan en oseriös läkare och ingen vård alls. Detta fick till följd att jag under flera år har varit kraftigt fel- (både över- och under-) medicinerad ör mitt höga blodtryck. När jag äntligen träffade en annan läkare misstänkte hon att jag behövde en pace-maker. Men det visade sig alltså bero på felaktig medicinering. Under åren har flera läkare slutat vid vårdcentralen, i protest mot dåliga arbetsförhållanden och strider mellan olika personalgrupper. Under senaste året har framkommit att läkare inte får hjälp med att ta fram journaler inför patientbesök. Kd kunde alltså ha slagit larm om missförhållandena redan för sju år sedan, men kd verkar utgå från att läkare alltid har rätt och patienter alltid har fel.
Det finns mycket ouppklarat i detta. Fanns det ett samband mellan kd-lokalavdelningens beteende och mitt klagomål mot vårdcentralen? Berodde läkarens oseriösa beteende enbart på förväxling med någon annan patient, då han inte hittade min journal, eller sökte han försöksperson till det otillåtna medicintestet? En annan f.d. landstingspolitiker arbetar som lobbyist åt forskargruppen ifråga, och dess uppbakare läkemedelsindustrin.
Mina inlägg i dödshjälpsdebatten har kretsat kring risken att patienter offras för forskningen, och sedan kan man skylla på att patienterna varit naturligit döende och blivit hjälpta till en "värdig död". Kd vill gärna framstå som partiet som motsätter sig dödshjälp, men gör ju samtidigt en uppdelning i aktiv och passiv dödshjälp och undgår då rättssäkerhetsfrågorna kring den "passiva" dödshjälp som redan är rutin i svensk sjukvård.
Under den andra hälften av tiden blev jag konstant utfryst, mobbad och osynliggjord av kd-avdelningen i den nya hemkommunen. Det tog särskilt hårt eftersom det var en ny kommun. Jag har aldrig fått någon tydlig förklaring till detta, men mobbningen kunde ta sig rätt så bisarra uttryck, exempelvis att jag tilltalades som om de trodde att jag deltog i en viss dagverksamhet för utvecklingsstörda. När jag deltog i en ekumenisk verksamhet hände det flera gånger att en person, som tidigare varit kd:s förstanamn och pastor i en friförsamling, ställde en radio med skrällande frireligiös musik mellan mig och de övriga i lokalen, för att de inte skulle ha kontakt med mig. Jag stod ut under ungefär 2,5 år, innan jag började brytas ner av den ständiga utfrysningen.
När jag klagade hos Svenska kyrkan, som var medfinansiär till verksamheten, tilltalades jag som om jag mobbades på grund av homosexualitet. Jag misstänker, men vet inte säkert, att mobbningen berodde på den felaktiga misstanken att jag skulle vara homosexuell. Det florer en mängd grova sociala fördomar i det berörda kd-distriktet mot människor som avviker det allra minst från den frikyrkliga präkighetsnormen. Tidigare förekom svår förföljelse mot s.k. tattare och zigenare i det s.k. bibelbältet i länet. .
Under våren 2006, alltså före senaste valet, ställde jag ett ultimatum till distriktsstyrelsen för kd,. med krav att osynliggörandet skulle upphöra. Distriktsstyrelsen försökte fegt skjuta frågan till efter valet, så att mobbningen och utfrysningen skulle kunna fortsätta. Jag utlöste ulltimatumet knappt en månad före valet. Jag har alltså dessförinnan inte gjort någonting för att skada partiet. Att jag efter tio år av osynliggörande och fem år av direkt mobbning kritiserat partiet under valrörelsen, har sedan använts som argument av kd i det fortsatta förtalet., I en radiodebatt ett halvår efter valet satt kd:s nuvarande landstingsråd och skröt med att jag inte haft "någon ingång" i partiet.
Någon från kd, och det är inte svårt att räkna ut vem, har ringt till sd:s partisekreterare och spridit ut förtal, att jag skulle ha ett kriminellt eller liknande asocialt förflutet. Vilket jag inte har. Det är ganska så anmärkningsvärt att kd hjälper sd att kränka någons mänskliga rättigheter. Må vara av hämndbegär för att jag har uppfattats ha stött socialdemokraterna i valrörelsen. Jag har alltå gått ut offentligt med kritik mot kd under några få veckor före valet, och visst har det gynnat socialdemokraterna. Men kanske också andra borgerliga partier. I jämförelse mellan kd och sd vet jag bara en person i sd som är mer främlingsfientlig än detta kd-distrikt. Och han är kd-distriktets lille gunstling, med den rätta frireligiösa familjebakgrunden.
Det är riktigt att jag har uppfattat, och det gör jag fortfarande, sd som ett mindre främlingsfientligt parti än detta kd-distrikt. Som parti är sd splittrat mellan dem som älskar Sverige, och dem som hatar invandrare, och det kan man bli lurad av. Sd styrs av sitt Skåne-distrikt, som har sina historiska rötter i den skånska separatismen. Partinamnet *Sverige*-demokraterna är alltså ganska missvisande. Mer passande vore väl Skåne-fascisterna. Man kan inte dra alla sd-are över en kam. Måtte inte rasisterna komma in i riksdagen!
Valfusk
Mobbning genom utfrysning och osynliggörande verkar vara satt i system på alla nivåer i kd. Ta fallet Lennart Sacrédeus. Han var en av partiets officiella toppkandidater inför EU-valet 2005, .men någon hade plockat bort hans kampanjmaterial från valstugan. Jag frågade vem som hade gjort det. En en person sa att det var han. Vem är du, frågade jag. Han svarade Hans-Gunnar Frebran, med betoning på efternamnet, som om det gav honom rätt att sabotera Sacrédeus kampanj. Ingen av de övriga valarbetarna hade något att säga. Han påstod att distriktsstyrelsen beslutat att inte stödja 'Sascrédeus. Det visade sig vara lögn. Dagen efter var Sacrédeus kampanjmaterial också bortplockat. Jag var då alldeles för lojal mot partiet att ens tänka tanken att det var valfusk. Men att en enskild partimedlem försöker manipulera valresultatet genom att gömma kampanjmaterial, osynliggöra en av partiets officiella kandidager, är naturligtvis valfusk. Att jag kommit på den nuvarande landshövdingsgemålen med detta kan ha legat mig i fatet hos distriktsstyrelsen,. när jag klagade på mobbningen i lokalavdelningen.
Dödshjälpsdebatten
Under de senaste dagarna har jag deltagit i dödshjälpsdebatten på en annan blogg, Där framgår varför jag ville bli sjukvårdspolitiker. http://karinlangstromvinge.blogspot.com/2009/03/orattfardig-immunitet-i-sjukvarden.html
Av mina kommentarer framgår varför jag ville bli sjukvårdspolitiker. Jag ville speciellt bevaka patienrätts- och patientsäkerhetsfrågorna. Jag misstänker att kd har motarbetat detta p.g.a kd:s inblandning i de kommersiella interessena sjukvården. Vid mina två första läkarbesök efter flyttningen blev jag mycket oförskämt bemött av läkaren, som bl.a. talade illa om min far som han säkerligen aldrig har träffat, eller ens hört talas om.. Denne läkare satt med en flera decimeter hög pappersbunt, och hittade inte min journal. Han tilltalade mig trots att jag var 50 år äldre som en sjuttonårig knarkare som just hade myckat från behandlingshemmet. Vid denna tid söket en professor försökspersoner till ett medicinexperimnent, som han inte fått tillstånd till från universitetets etiska kommitté. Som partimedlem klagade jag hos kd:s landstingsråd, som frustade och skrattade och var fullständigt oseriös.
När man inte får byta vårdcentral, har man att välja mellan en oseriös läkare och ingen vård alls. Detta fick till följd att jag under flera år har varit kraftigt fel- (både över- och under-) medicinerad ör mitt höga blodtryck. När jag äntligen träffade en annan läkare misstänkte hon att jag behövde en pace-maker. Men det visade sig alltså bero på felaktig medicinering. Under åren har flera läkare slutat vid vårdcentralen, i protest mot dåliga arbetsförhållanden och strider mellan olika personalgrupper. Under senaste året har framkommit att läkare inte får hjälp med att ta fram journaler inför patientbesök. Kd kunde alltså ha slagit larm om missförhållandena redan för sju år sedan, men kd verkar utgå från att läkare alltid har rätt och patienter alltid har fel.
Det finns mycket ouppklarat i detta. Fanns det ett samband mellan kd-lokalavdelningens beteende och mitt klagomål mot vårdcentralen? Berodde läkarens oseriösa beteende enbart på förväxling med någon annan patient, då han inte hittade min journal, eller sökte han försöksperson till det otillåtna medicintestet? En annan f.d. landstingspolitiker arbetar som lobbyist åt forskargruppen ifråga, och dess uppbakare läkemedelsindustrin.
Mina inlägg i dödshjälpsdebatten har kretsat kring risken att patienter offras för forskningen, och sedan kan man skylla på att patienterna varit naturligit döende och blivit hjälpta till en "värdig död". Kd vill gärna framstå som partiet som motsätter sig dödshjälp, men gör ju samtidigt en uppdelning i aktiv och passiv dödshjälp och undgår då rättssäkerhetsfrågorna kring den "passiva" dödshjälp som redan är rutin i svensk sjukvård.
Kommentarer
Trackback
