larsflemstroms

Madame de Popadour, älskarinna med stort politiskt inflytande på  de franske kungen Ludvig XIV. Hon är, känd -förutom för sina eskapader i den kungliga sängkammaren - för yttrandet "Efter oss syndafloden", vilket anses vara en förutsägelse om franska revolutionen. Kungen själv är känd för yttrandet "Solen är jag", vilket var en skymf mot påven. De franska kungarna försökte göra sig till herrar över kyrkan, något som fullbordades av Robespierre under franska revolutïonen. Genom avskasffandet av kyrkvigselns juridiska verkningar, legitimerades och stärktes älskarinne-systemet ytterligare. Innan begreppet "den svenska synden" myntades var det katolska Frankrike ansett som det mest syndiga landet på jorden, vad äktenskapsbrott anbelangar. För nutida svenska katoliker är just Frankrike ett föredöme för hur äktenskap ska ingås.



Svenska katolikers vurmande för franska revolutionen, dess massmord på katolska präster och kyrkofientliga nyordningar ter sig alltmer bisarr. Jag ifrågasätter om det verkligen är den katolska tron, som har lockat s.k. intellektuella svenskar att konvertera . Eller om det är den kultur i de s.k. katolska länderna, vilken var så framstående när Sverige fortfarande var ett land av analfabeter utanför civilsationens nordgräns. Det svenska själföraktet.

Gert Gelotte, ledare för det ultraliberala nätverket Katolsk vision, skrev för några år sedan på sin blogg, att den östeuropeiska katolicismen förstod han inte alls, och beklagade det växande (?) inflytandet av polska katoliker i den svenska katolska kyrkan efter kommunismens fall i Polen. Om den polskfödde påven Johannes Paulus II, tyckte Gelotte inte alls. Tycka vad man vill om Gert Gelotte, men hans analys om en djup spricka mellan öst och väst*, mellan "kulturkatoliker"  och troende katoliker i Katolska kyrkan i Sverige är helt riktigt.

Katolska debattörer visar upp sin vanliga stöddighet i vigseldebatten, då de säger att Katolska kyrkan klarar sig bra utan den juridiska delen av vigseln, och framhåller t.ex. Frankrike som föredöme. Med sin vanliga besser wisseratityd tilltalar de oss lutheraner, som om vi vore intektuellt efterblivna. Katolikerna har minsann inte bara tro, utan även "förnuft". Deras mäånskliga "förnuft" hjälper dem att förstå de religiösa mysterierna. Exempelvis härleder Per Beskow den kristna etiken ur det mänskligas "förnuftet" i stället för ur den kristna religionen. Och det låter ju bra. Även bland icke-kristna kan man finna god etik. Men kan de inte, åtminstone delvis,  bero på kristen påverkan på tidigasre släktled?

Visserligen skrev Paulus att även hedningarna hade lagen, att Guds lag var nedlagd i varje människa, och alltså inte behövde tillföras utifrån genom kristen mission eller kontakt med kristna. Var den nedlagd i förnuftet eller samvetet? Naturligtvis passar det en viss elit att påstå att förmågan att handla rätt  beror på graden av utbildning, på kunskaper i klassisk filosofi och logiska analysmetoder. Men tvärtom ser man ofta att sådan resonemang leder fel, att de medeltida tänkare hade rätt, vilka sa: "Inget kan förstås utan att tros".

Man kom senare att vända på detta: Inget bör tros som inte förstås." Förnuftet hade överordnats tron, människors funderingar hade överordnats Guds ord. Detta vände sig Luther mot, när han angrep "filosofin". Som en högt bildad person var Luther inte alls främmande för filosofiska och logiska resonemang, men han satte tron högre. Att lutheraner med flera års studier i teologi och filosofi inte skulle kunna tänka "förnuftigt" - efter logikens alla regler - är en grov förolämpning. Men hur var det nu med konflikten mellan staten och kyrkan i Frankrike?

Redan under medeltiden var det fullt krig mellan påvedömet och de franska kungarna, som även låg bakom påvens "babyloniska" fångenskap. Under 1600-talet (när de franska protestanterna var så gott som utrotade) skärptes konflikten ytterligar mellan Katolska kyrkan och den franska staten, som helt enkelt försökte kuva kyrkan och göra den till en "statskyrka" efter nästan samma modell som det nordeuropeiska statskyrkosystemet. Påven skulle fråntas alla befogenheter i Frankrike, och göras till en enbart "andlig ledare" - och symbol för det kungliga enväldet. Påven skulle vara på samma gång en enväldig despot och en maktlös ynkrygg som böjde nacke under kungamakten.

Detta var förspelet till franska revolutionen, som försökte krossa att definitivt krossa Katolska kyrkan i alla länder där den drog fram. Katolska kyrkan i de länderna har aldrig återhämtat sig, aldrig återtagit vad hon förlorat. Vi kan se resultatet idag. Frankrike är världens näst mest sekulariserade land. Kyrkans roll i samhällslivet är ännu mindre än i Sverige. Det andliga livet i kyrkan förflackas. Kyrkan tappar medlemmar, Kyrkor säljs. Det kyrkliga kulturarvet förskingras, Denna negativa utveckling har spridits tvärsöver Atlanten. Däremot ökar Katolska kyrkans medlemsantal i Asien.

Älskarinne-systemet är utbrett. En man har ofta både en kyrkvigd och en lagvigd hustru, eller vid sidan av sin lag- eller kyrkvigda hustru en älskarinna som är en annan mans lag- eller kyrkvigda hustru. Inte sällan är det en chef, som har någon underordnads fru som älskarinna. Detta är en direkt följd av ordningen att man måste gifta sig två gånger för att bli både kyrkligt och juridiskt gift. Var inte franska revolutionens angrepp på kyrkans vigselrätt, förutom ett utslsg av revolutionens allmänna kristedomsfientlighet, även ett reslutat av en mångårig konflikt mellan kyrkans morallära och ledande politiskers vana att hålla sig med älskarinnor?  Det är för mig obegripligt att svenska katoliker vill infra samma systgem i Sverige. Är älskarinne-systemet så utbrett bland Katolska kyrkans medlemmar i Sverige?

Det är kanske dags att skilja agnarna från vetet.
----------

*) Obs. att detta helt syftar på europeiska förhållanden, östeuropeisk respektive västeuropeisk katolicism, som båda omfattar den latinska riten. Under senare år har vi haft en omfattande invandring av orientaliska katoliker från framför allt Irak, vilka omfattar en orientalisk rit (som kanske närmast påminner om den ortodoxa riten). Med detta menas gudstjänsten utforming, liturgi. Svenska kyrkans liturgi påminner synnerligen starkt om den latinska riten i Katolska kyrkan. Den har ju också sina rötter i den medeltida västeuropeiska latinska riten. Detta är förklaringen till att svenska lutheraner inte har några som helst svårigheter att föjla med i en katolsk gudstjänst med latinsk rit.  Mig veterligt finns ingen liknande spricka mellan europeiska och orientaliska katoliker, som mellan östeuropeiska och västeuropeiska katoliker.