Den svenska statskyrkan var inte sämst i världen.
Bengt Malmgren har, som väntat, inte lagt ut min kommentar till hans inlägg om "den kristna vänstern" contra "denm kristna högern" och Claphaminstitutet, som han skrivit på sin blogg. Kommentaren kan dock läsas i föregående inlägg på denna blogg. Min kritik mot Claphaminstitutet kvarstår. När man sätter upp en gräns mot vänster, i stället för att försöka förankra den traditionella kristendomen hos alla partier, får man finna sig i att bli kallad "höger". Jag har all respekt för de kristna moderater, kristna centerpartister och kristna folkpartister som arbetar för att alliansregeringen ska överleva nästa val. Men något allkristet är det inte att alliansregeringen sitter kvar. Lika lite som det är ett allkristet intresse att vänsterblocket bildar regering.
All överhet är av Gud. Sedan må de personer, som utgör överheten betänka sitt ansvar. Det enda jag begär av kristna borgerliga politiker är att de besinnar detta ansvar. Jag kräver inte att de ska byta parti och bli sossar eller vänsterpartister. Men en organisation, som säger sig företräda traditionell kristendom ska inte vara partipolitisk eller ens blockpolitisk.
Bengt Malmgren har inte lagt ut min kommentar. Han har däremot skrivit en mycket lång utredande artikel om ´de övergrepp på barnhemsbarn i Irland, som katolska präster och annat katolskt ordensfolk (bl.a. nunnor) gjort sig skyldiga till. Katolska kyrkan har i Irland anförtrotts en mycket omfattande instituionsvård, utan någon offentlig insyn och kontroll, vilken i mer sekulariserade stater är en uppgift för den offentliga sektorn, främst kommuner och landsting. Allting har inte varit bra i Sverige heller. Man behöver bara tänka på misshandeln av patienter på de först statägda, sedan landstingsägda mentalsjukhusen.
För hundra år sedan var Svenska kyrkan huvudman för både skolan och den kommunala fattigvården. Men Svenska kyrkan var då en "statskyrka", som stod under bl. a. JO:s tillsyn. Präster kunde åtalas för tjänstefel vid de statliga domtolarna. På lokal nivå var Svenska kyrkans församlingar kyrkliga kommuner, som styrdes enligt Kommunallagen. De kyrkliga kommunerna stod också under JO:s tillsyn. Den rent religiösa verksamheten stod, precis som i Katolska kyrkan, under biskoparnas tillsyn. Men till skillnad mot vad som gäller i Katolska kyrkan, var de svenskkyrkliga stiften statliga myndigheter, som hade att rätta sig efter rikets lagar. De kyrkliga kommunernas icke-religiösa verksamheter, skola och fattigvård, stod under olika statliga myndigheters tillsyn. Det var inte en sluten värld, på samma sätt den katolska barnhemsverksamheten på Irland.
Att det profana samhället, genom sina statliga tillsynsmyndigheter och genom de politiskt valda ledamöterna i kyrkofullmäktige, höll koll på Svenska kyrkan var bra. Det är faktiskt när Svenska kyrkan började fråntas sina icke-religiösa uppgifter, som det började klia i fingarna på kyrkopolitikerna att lägga sig i det rent religiösa, lärofrågor. Och det var självfallet inte bra.
I jämförelse mellan det svenska statskyrkosystemet och det katolska stat i staten-systemet, framstår det svenska statsksyrkosystemet som det bättre. Med den allmänna rösträtten följde en demokratisering - och partipolitisering - även av de kyrkliga kommunerna. På katolska bloggar, även Bengt Malmgrens blogg, kan man läsa om en katolsk konspriationsteori, som går ut på att demokratiseringen av Svenska kyrkan var ett led i en socialdemokratisk plan för att avkrista Sverige.
Varje gång Svenska kyrkan har något litet problem, så är någon katolsk besser wisser framme, och säger att med katolikernas påstått större intellektuella djup, så hade problemet inte funnits.
All överhet är av Gud. Sedan må de personer, som utgör överheten betänka sitt ansvar. Det enda jag begär av kristna borgerliga politiker är att de besinnar detta ansvar. Jag kräver inte att de ska byta parti och bli sossar eller vänsterpartister. Men en organisation, som säger sig företräda traditionell kristendom ska inte vara partipolitisk eller ens blockpolitisk.
Bengt Malmgren har inte lagt ut min kommentar. Han har däremot skrivit en mycket lång utredande artikel om ´de övergrepp på barnhemsbarn i Irland, som katolska präster och annat katolskt ordensfolk (bl.a. nunnor) gjort sig skyldiga till. Katolska kyrkan har i Irland anförtrotts en mycket omfattande instituionsvård, utan någon offentlig insyn och kontroll, vilken i mer sekulariserade stater är en uppgift för den offentliga sektorn, främst kommuner och landsting. Allting har inte varit bra i Sverige heller. Man behöver bara tänka på misshandeln av patienter på de först statägda, sedan landstingsägda mentalsjukhusen.
För hundra år sedan var Svenska kyrkan huvudman för både skolan och den kommunala fattigvården. Men Svenska kyrkan var då en "statskyrka", som stod under bl. a. JO:s tillsyn. Präster kunde åtalas för tjänstefel vid de statliga domtolarna. På lokal nivå var Svenska kyrkans församlingar kyrkliga kommuner, som styrdes enligt Kommunallagen. De kyrkliga kommunerna stod också under JO:s tillsyn. Den rent religiösa verksamheten stod, precis som i Katolska kyrkan, under biskoparnas tillsyn. Men till skillnad mot vad som gäller i Katolska kyrkan, var de svenskkyrkliga stiften statliga myndigheter, som hade att rätta sig efter rikets lagar. De kyrkliga kommunernas icke-religiösa verksamheter, skola och fattigvård, stod under olika statliga myndigheters tillsyn. Det var inte en sluten värld, på samma sätt den katolska barnhemsverksamheten på Irland.
Att det profana samhället, genom sina statliga tillsynsmyndigheter och genom de politiskt valda ledamöterna i kyrkofullmäktige, höll koll på Svenska kyrkan var bra. Det är faktiskt när Svenska kyrkan började fråntas sina icke-religiösa uppgifter, som det började klia i fingarna på kyrkopolitikerna att lägga sig i det rent religiösa, lärofrågor. Och det var självfallet inte bra.
I jämförelse mellan det svenska statskyrkosystemet och det katolska stat i staten-systemet, framstår det svenska statsksyrkosystemet som det bättre. Med den allmänna rösträtten följde en demokratisering - och partipolitisering - även av de kyrkliga kommunerna. På katolska bloggar, även Bengt Malmgrens blogg, kan man läsa om en katolsk konspriationsteori, som går ut på att demokratiseringen av Svenska kyrkan var ett led i en socialdemokratisk plan för att avkrista Sverige.
Varje gång Svenska kyrkan har något litet problem, så är någon katolsk besser wisser framme, och säger att med katolikernas påstått större intellektuella djup, så hade problemet inte funnits.
Kommentarer
Trackback
