larsflemstroms

Katoliken Bengt Malmgren försvarar kritiken från den s.k. kristna vänstern mot Claphaminstitutet. Så här skriver han på sin blogg:

"De vänsterkristna beskriver sig själva som de goda som står för förlåtelse, upprättelse, frihet, jämlikhet, solidaritet, som om inte det vore något som alla kristna, ja alla människor av god vilja står för, man målar upp ett högerspöke som tydligen anses stå i opposition till dessa värden. 'Den kristna högern exkluderar och gör skillnad mellan människor', säger man.  Vilka den kristna högern är säger man inte bestämt, men tydligen är jag själv inkluderad eftersom Kristdemokraterna och Claphaminstitutet tidigare pekas ut, det senare har jag själv varit med och grundat. / - - - / Även som katolik verkar jag fösas in i högerfållan enligt Peter Weiderud, för i en intervju i Dagen för en tid sedan mejslade han ut mera vad som menas med den kristna högern:

'Dels kan man se högerns syn på moralfrågor, det blir abort, homosexualitet och andra privatmoraliska frågor. Där har vänstern en bredare syn. Dels finns synen på sanning. Det finns de som kopplar samman religion och politik och utgår från att man har funnit sanningen och på det sättet skapar en fundamentalism.'

Vänsterns 'bredare syn' tolkar jag som att man accepterar eller närmar sig den kulturradikala ny-etiken enligt vilken abort är en mänsklig rättighet utan några etiska invändningar eftersom fostret anses vara en del av moderns kropp, likaså självfallet att man är emot äktenskapet som ett förbund emllan man och kvinna. Att vara mot abort och för det heterosexuella äktenskapet placerar tydligen mig med majoriteten av världens katoliker och övriga kristna under högerspökets kappa. Vad man menar med fundamentalism är något mindre klart. / - - - / Det är tråkigt att broderskaparna på detta sätt sammanblandar kristendom och politik och försöker använda politiken för att sätta upp kristna mot kristna."

1. Först konstaterar jag att Malmgren har svalt betet om "kristen vänster" med hull och hår. Är det inte snarare så att  Weiderud försöker sälja sina nygnostiska* irrläror till en teologiskt okunnig socialdemokratisk partiledning genom att framställa denna antika överklasslära som "vänster", medan den traditionella kristendomen framställs som höger, för att den ska associeras med arbetarrörelsens gamla klassfiender? På ett annat ställe har Weideryd skrivit att "den demokratiska vänstern ser Gud i medmänniskan, oberoende av vilken tro han erkänner".

Gör hela den demokratiska vänstern det? Försöker Broderskapsrörelsen nylancera Moderaterna som det nya arbetarpartiet, åtminstone för de icke-gnostiskt troende?

2. Malmgren kritiserar vänsterns abortsyn, utan ett ord av kritik mot de svenska kristdemokraternas abort-imperialism gentemot länder med en restriktiv abortpolitik, bl.a. det katolska Polen.

3. Malmgren låtsas nu vara för äktenskapet som ett förbund mellan man och kvinna, trots att han själv tidigare har propagerat för att avskaffa kyrkvigselns rättsverkningar och därmed äktenskapets "fullhet".  Han nämner inte med ett ord att Kristdemokraterna är enda parti, som vill avskaffa äktenskapet. Det vill de ersätta med något slags registrerat partnerskap för alla. På vilket sätt skulle rätten för homosexuella att ingå äktenskap enligt lagen (nota bene!) stå i motsättning till  en sakramental äktenskapssyn, som ett förbund inför Gud mellan man och kvinna?

Om vi vill behålla det heterosexuella äktenskapet som ett unikt, av Gud instiftat förbund för en kristen man och en kristen kvinna, så borde Malmgren och andra samhällsomstörtare, försöka övertyga den svenska allmänheten om det. Grejen är den att de icke-troende inte alls behöver hålla med, om man bara skiljer mellan kyrkligt och profant. Kyrkan och staten behöver inte tycka lika. Kyrkan behöver inte välsigna det som staten gör. Å andra sidan behöver staten inte söka kyrkans godkännande för det den gör - vilket kd har  gjort brutalt tydligt i t.ex abortfrågan. Men i den frågan tiger Malmgren, numera, liksom alla andra svenska katoliker. Borgerliga homovigslar är tydligen värre än det fortgående massmordet på ofödda**.

Jag har skickat nedanstående svar till Malmgrens blogg:

Det är ju ingen tvekan om att Claphaminstitutget försöker göra traditionell kristen tro till ett högerprojekt, samt att kd i regeringställning för en politik som kan leda till sänkt medellivslängd. Men som högavlönad läkare, som inte behöver prioritera lågpris före näringsvärde när du köper mat, förstår du nog inte hur livsfientlig denna politik är. Det är nog bra att stå upp för oföddas rätt till liv. Men för det första gör inte kd det, och för det andra sätter många s.k. högerkristna oföddas rätt mot de föddas rätt och särskilt mot fattigpensionärernas rätt att leva så länge det är biologiskt möjligt. Hur är det med dina egna patienter? De har väl ingen kroppslig svaghet som sänker gruppens medellivslängd?

Om Claphaminstitutet ska framstå som något annat än en kampanjapparat för återval av Tuve Skånberg till riskdagen (kd) får ni nog välja en annan direktor. Han har ju själv skrivit att Claphaminstitutet är "center-right", och har nu senast blandat ihop vissa homosexuellas lust att gifta sig med en långvarig agenda att montera ner familjen. Se kommentar på min blogg! Att jag av religiösa skäl är helt emot homoäktenskapsvigslar i kyrkan, behöver ju inte betyda att jag ser onda avsikter bakom enskilda homosexuellas livsval.

Står du verkligen bakom Skånbergs teorier att lusten att bilda familj, trots att man är homosexuell, i varje enskilt fall skulle bottna i en avsikt att nedmontera familjen? Jag tycker snarare att det tyder på motsatsen, om än en illussion. Jag viker aldrig från åsikten att utlevd homosexualitet är en synd, men jag frågar vilken rätt jag har att tvinga andra att rätta sig efter mina religiösa övertygelser? Ytterst handlar det om rätten att frivilligt välja en kristen livsstil, genom att behandla andra som man själv vill bli behandlad.

Och varför omger sig Claphaminstitutet (detta namn!) med en titelsjuka som associerar till ockulta sällskap för en ryggdunkande manlig överklass?

Vi har altså den absurda situationen att en del av över-/ medelklassen (den politiska högern) försöker framställa den traditionella kristendomen, slavarnas, underklassens och den tidiga arbetarrörelsens religion som ett högerprojekt för det borgerliga blocket ska vinna nästa val så att Skånberg återfår sin riksdagsplats för kd, medan en annan del av över- / medelklassen (den politiska vänstern) försöker göra nygnosticismen till en vänsterprojekt, som fullbordar socialdemokratins omvandling till ett medelklassparti. Min kritik mot fellowsarna i Claphaminstitutet går ut på att de faktiskt hjälper nygnostikerna i Boderskapsrörelsen att framställa som traditionell kristendom som "höger". Så klumpigt agerar man inte om enda syftet för Claphaminstitutet är att stärka den traditionella kristendomen.

Att lyssna på ett socialdemokratiskt valmötge i dag, kan vara som att få moralkakor i stället för löften om återställd materiell välfärd. Under ett enda år har vänsterblocket rasat i opinionsundersökningarna, från snudd på egen majoritet för Socialdemokraterna till risk för borgerlig valseger***.  Det finns självfallet ingen motsättning mellan materiell väldfärd och homoäktenskap. Men när Mona Sahlin tackar Reinfeldt för att han tagit striden mot kd genom att pussa en lesbisk kvinna på munnen, tycker nog de utförsäkrade att valrörelsen inte angar dem.

 _____________________

*) Gnosticismen är en i grunden hednisk religion av österländskt ursprung, som nådde västerlandet c:a 100 år före Jesu föedelse, och infiltrerade kristendomen särskilt under de första århundradena, då kristna utsattes för svår förföljelse. Gnosticismen var och är en typisk överklassreligion, som i brist på förmåga till folklig förankring, huvudsakligen sprids genom infiltration av andra religioners församlingar. Gnosticismen utgjorde aldrig något hot mot det romerska samhällskicket, som byggde på kejsarkult och slaveri, och därför var gnostiskt "kristna" i långt mindre grad än verkliga kristna utsatte för förföljelse. Gnostikerna kunde framstå som kristna och göra karriär i den kristna kyrkan, utan att ta konsekvenserna av sin tro.

Detta lockade, då som nu," intellektuella" personer från i synnerheten övre medelklassen, personer som var lagda för världsfrånvända teoretiska diskussioner, men saknade verklighetsförankring och verklig kännedom om det hårda kroppsarbetet, som var de lägre klassernas, och i synnerhet slavarnas lott. Den antika gnosticismen, som faktiskt förnekade materiens existens, vände sig i synnerhet mot kristendomens kroppsliga inslag, att Jesus var både sann Gud och sann  människa (inkarnationen), Jesu kroppsliga död och uppståndelse, det kroppsliga lidandet, och alla kristnas kroppsliga uppståndelse på yttersta dagen. Gnosticismen vänder sig också mot Jesu kroppsliga närvaro i nattvarden - och mot kristendomens sanningsanspråk.  

De antika gnostikerna förnekade faktiskt att människor har kroppar. Vad har de då? Gnostikerna delar kristendomens tro på Guds allestädes närvaro, men på sitt eget sätt. De trodde att varje människa inom sig bär ett fragment av en splittrad gud, att människan är Gud, emedan kroppen är skenbar och människan i realiteten saknar kropp. I denna kontext var Jesus inte mer gudomlig än vilken människa som helst. Omvänt överbetonas det gudomliga hos vanliga människor. Som en veritabel gökunge-religion lägger sig gnosticismen mycket nära den traditionella kirstendomen i sin retorik.

Det nutida intresset för gnosticismen beror bl.a. på Nag Hamadi-fyndet 1945, då en mängd gnostiska skrifter upptäcktes. Historikerna hade tidigare i stort sett saknat gnostiskt källmaterial , utan kände till gnosticismen huvudsakligen genom kristna, kyrkliga källor. Nag Hamadi-fyndet bekräftade dock att kyrkans beskrivning av de gnostiska irrlärorna var korrekt. Publiceringen av gnostiska orginal-skrifter har givit gnosticismenm en renässans, särskilt bland universitetsanställda akademiker. uppemot 1/3-del av Svenska kyrkans präster kan vara gnostiskt påverkade. Om man, som katolikerna, ser alla problem som resultat av 1500-talets reformation, missar man - precis som Bengt Malmgren gör - hela problemet.

* *) För det första, så är abort en irreversibel handling, till skillnad mot äktenskapsvigselns rättsverkningar. Om vi verkligen tror på ett äktenskap, som är ett av Gud instiftat oupplösligt förbund mellan man och kvinna, så kan inget homoäktenskap vara oupplösligt. För det andra så väntas antalet homovigslar bara obetydligt överstiga antalet partnerskapsförrättningar. Hittills har c:a 400 personer per år ingått partnerskap, mot c:a 35.000 personer som ingått heterosexuella äktenskap. Både sett till antalet och till konsekvenskerna borde väl aborterna vara ett större problem än homoäktenskapen?

Varje homopar måste ha sex minst varannan dag för att deras sammanlagda synder ska komma i nivå med antalet aborter - som dessutom ofta har föregåtts av sex utanför äktenskapet.

***) Kristendomen är varken ett höger- eller vänsterprojekt i nutida bemärkelse. Jesus är Herre över både moderater och vänsterpartister. I kyrkan är vi alla kristna. När jag skriver "risk "för borgerlig valseger så är detta uttryck för ett rent politisk - inte teologiskt - ställningstagande.