Ut med konstmånglarna ur templet!
Exempel på levande kyrklig kultur, som Svenska kyrkan har ett ansvar för. Träkonsnären Eva Spångberg med sina figurer ur Bibeln. Men har kyrkan verkligen något ansvar för profana konstnärerns försörjning?
När Jesus körde ut månglarna ur Jerusalems tempel, var orsaken att de befann sig på fel plats. Jesus hade inga invändningar mot handeln i sig, att producenter och säljare buder ut sina varor. Mediakapitalisten Åke Bonnier, som tillika är domprost i Stockholm skrev för någon dag sedan på sin blogg:
" Vad är egentligen konst? Kan man dra några gränser? Kan man alls definiera, inrama, konsten eller är konsten en kommunikationsform som bara konstnären har rätt att definiera. Vi kan känna olika för ett konstverk. Somligt kan kännas väldigt spännande, annat kan lämna oss likgiltiga. Ytterligare något konstverk kan få mig arg, o s v. Vem bestämmer? Vem drar gränsen? Det är sannerligen inte lätt att svara på. Men i kyrkan då? Vad får rymmas där? Får man hänga en dockpojke på ett kors med Jesus vänd inåt väggen och pojken på framsidan - eller är det inte konst? Är det hädelse? Eller handlar det om den korsfästa människan? "
Ja, man ian sannerligen diskutera vad som är god konst. Är de nakna tjejerna i Bonnier-koncernens porgnografiska flaggskepp FIB-Aktuellt god fotokonst? Kanske inte numera, men under pionjärtiden, då erotiska alster måste ha en viss konstnärlig kvalitet för att inte stoppas av censuren, när gränserna för det tillåtna skulle tänjas, censuren avskaffas och Bonnier-koncernen och andra tidningsimperier tillförsäkras full tryckfrihet. . Varför inte täcka över de gamla väggmålningarna i våra kyrkor med gamla nymmer av Fibban och Lektyr?, Se Människan! Hellre det än Elisabet Ohlsson-Wallins vämjeliga homoerotiska utställningar. Men jag har förstås ingen talan eftersom jag föredrar kvinnor som älskarinnor.
"Eller handlar det om den korstästa människan?" frågar domprosten. Ja, det kan man sannerligen fråga., Handlar det om korstästa människor i allmänhet, eller om någon särskild person? Känner domprosten inte ens till namnet på denm korsfäste? Trots att han har deltagit i Jesusmanifestation, och t.o.m. legat på knä och bett.
"... en dockpojke på ett kors med Jesus vänd inåt väggen och pojken på framsidan ..."
Jag har svarat domprosten Åke Bonnier: Menar du på fullt allvar att det råder ett motsatsförhållande mellan "god konst" och "hädelse"? Att det som är "god konst" inte kan vara "hädelse"? Och vilken gud tror du egentligen på, om du menar att allting som är "god konst" kan hängas i kyrkan?
Det är ett illdåd att vända Kristus in mot väggen. Spelar ingen roll hur "god konst" den figur är som visas i stället.
En av filmkonstens höjdpunkter är av Leni Riefenstahls "Partidagarna i Nurnberg", som är en ohöljd propagandafilm för nazismen, avsedd att inge publiken känslan att vilja vara med i de nazistiska leden, som marscherar på filmin. Skulle inte fövåna mig om vi får se filmen i Storkyrkan, för det är ju "god konst".
Och ärligt talat, Åke Bonnier, du är präst nu och inte publicist. Vad som förtjänar att publiceras i DN:s kulturbilaga kan mycket väl vara hädelse i kyrkan. Har du ingen respekt alls för det heliga?
Här på min egen blogg vill jag tillägga: Som i stort sett den enda avnämaren av kyrklig konst och andra kyrkliga kulturformer, har kanske Svenska kyrkan ett ansvar för att de specifikt kyrkliga kulturformerna överlever som levande kultur. Som exempel ska kyrkomusiken bevaras som levande musik och inte bara som gamla nothäften i något arkiv. Samma sak med kyrklig skulptur- och bildkonst. Som exempel på god kyrklig konst vill jag särskilt nämna Eva Spångbergs skulpturer med bibliska förebilder.
Men har kyrkan något särskilt ansvar för den profana konsten, t.o.m. sådan konst som hädar det heliga? Har kyrkan ett större ansvar för konstnärers försörjning? Med vilken rätt lovade Stockholms stift biskop Caroline Krook flera hundra miljoner kr av kyrkans medel som subvention av utställningen Uppenbar(a)t? Detta borde ha polisanmälts som trolöshet mot huvudman., Kör ut konstmånglarna ur templet!
Uppdatering 18 maj
Åke Bonnier inbjuder på sin blogg bl. a. mig till vernissage i Storkyrkan (i Stockholm) den 6 juni. Varför inbjuder han inte till gudstjänst, för det är väl ändå det som kyrkan är till för? Han skriver:
Vi har denna typ av samarbete för att låta männskor genom andra "språk" än de traditionellt kristna få en infallsvinkel på existentiella frågor, få inspiration till att brottas vidare med existentiella och religiösa frågeställningar och där kyrkorummet kompletterar med allt det som själva kyrkorummet förkunnar
Fast musik kan inte "bevaras", det är en teoretisk konstruktion. Museitankens framväxt under 1800-talet fick också konserthusen att sätta upp en äldre repertoar. Tidigare i historien har man alltid spelat nutida musik, blott och enbart. Och nutida musik bygger på gårdagens musik. Så konsten måste utvecklas, och det är där vi kan ha en diskussion om vad det innebär i praktiken.
Kan det inte vara så att musik måste höras för att bevaras som den en gång var? Nothäften i alla ära...
...känner du dig inte välkommen till gudstjänst i domkyrkoförsamlingen. Åke Bonnier bjuder väl in sina läsare till gudstjänst i vart och vartannat inlägg ...
Tror dina argument blir bättre utan vulgotolkningar, bara för att han bjuder in till vernissage står väl inte det i motsats till gudstjänst?
Jo precis, och det är nutidens människa som ska sjunga och spela den. Och då faller bevarandetanken redan där. För om vi ska spela som på Bachs tid så måste vi också lyssna som på Bachs tid, och det kan vi inte, och detta gäller allt hanterade av kulturellt material (inte bara konst alltså). Men jag vänder mig inte särskilt emot det du skrev, det är bara en käpphäst för mig att jämt understryka detta därför att det behöver understrykas, från min konsthistoriska horisont.
Föredrar kvinnor som älskarinnor... Vad menar du? Själv tänker jag älskarinna som någonting man har vid sidan om den trogna relationen... Långt bortom allt vad kristenliv heter... Får inte riktigt ihop dina tankar, även om jag kan hålla med om en viss del... I synen på konsten..
Sett i sitt sammanhang, är det väl ändå ganska klart vad jag menade? Jag skrev faktiskt inte att en man ska ha en älskarinna vid sidan av. Men en man kan väl ha sin älskarinna som sin hustru?
Jag har ingen statistik som säger att fler kvinnor än män gillar Ecce Homo-utställningen, men jag gissar att det är så. Bilden av Jesus med till hälften blottat kön framstår ju som homoerotisk för oss män, och på det reagerar vi negativt, åtminstone om vi är hetero. För kvinnor framstår kanske samma bild som heteroerotisk, vilket inte fyller dem med samma negativa känslor?
Som bekant var det Tulikki Konvinen-Bylund, som släpade in Ecce Homo-utställningen i Uppsala domkyrka, och för det har hon ju nu belönats med en biskopsstol. Få se nu om det blir filmförevisning "Sexy girls" i Härnösands domkyrka, för att skipa rättvisa mellan mäns och kvinnors erotiska känslor.
Detta hör absolut hemma i en diskussion om konst i kyrkan. Pornografi ska inte visas i kyrkor, inte ens pornografi som är god fotokonst av yppersta kvalitet! Under kampen mot censuren, som jag mycket väl minns, försökte man konstruera en absolut motsats mellan konst och pornografi. Och det är ju tydligen så, som domprosten i Stockholm Åke Bonnier, resonerar. Om det bara är god konst, platsar det i kyrkan.
Jag tycker att Åke Bonnier, som är delägare i bl.a. Fib-Aktuellt borde använda den publikationen för att odla sitt konstintresse. Om det skulle gå med förlust, så kan ju förlusten täckas av vinsterna på Bonnier-koncernens övriga tidningsdrakar. Men i stället används Stockholms domkyrkoförsamlings pengar till de ledande prästernas konstintresse. Har de anställda i Bonnierkoncernen också rätt att finansiera sina privata hobbies med arbetsgivarens pengar?
Fib var ursprungligen arbetarrörelsens kulturtidskrift, som användes för att sprida kulturen bland arbetarna. Det fanns fackligt utsedda Fib-ombud på många arbetsplatser. När Fib började gå med förlust, såldes tidskriften till Bonnier-koncernen, som lovade att att rädda Fib som kulturtidskrift.
Idag kan innehållet i Fib-Aktuellt inte ens beskrivas som erotisk konst. Nu är det ren pornografi! Nåväl, jag ropar inte på censur. Men är det inte märkligt att ha en person som domprost, som är delägare i en porrtidning? Och är det inte märkligt att i samma stift har Helle Klein vigts till präst. Hon är ledarskribent på Sveriges i särklass mest förljugna porrblaska: Aftonbladet! Ingen tidning snaskar så oblygt som Aftonbladet i sexbrottsoffrens lidande. Det säljer!
Några anständighetskrav måste man väl ändå ställa på prästernas övriga förvärvsverksamhet vid sidan av prästeriet? Präster ska inte tjäna pengar på pornografi, vare sig som ägare eller anställda ledarskribenter. Däremot kan de ju använda sina ledande positioner i medievärlden för att odla sitt konstintresse.
All god konst platser inte i kyrkan, bara för att det är god konst. Och det finns mycket mer än pornografi som inte platsar i kyrkan. Men som utan några som helst moraliska skrupler skulle kunna publiceras i både Aftonbladet (som numera ägs av norska Skipstedtkoncernen) och arbetarrörelsens gamla kulturtidskrift Fib.
Kan det vara en slump att Helle Klein och Åke Bonnier leder drevet mot prästkollegor med en traditionell kristen moralsyn? Kan de annat med sina starka bindningar till kommersiella opinionsbildningen? Faktum är att katoliken Gert Gelotte, som är ledarskribent på Göteborgs-Posten kör samma sexliberala agenda.
