Eget bi? Att studera jungfrufödsel i naturen.
Uppstaplingskupa med en ram med vaxkaka och bin urtagen och fyra ramar kvar i lådan.
I föregående inlägg kan du läsa om hur Sveriges riksdag använde principer från djuraveln, och särskilt biodlingen, för att framställa en svensk övermänniska. Och hur både aborter och tvångssteriliseringar var medel i den politiken. I detta inlägg ges tips till den som själv vill studera dessa fascinerande samhällsbyggande insekter.
Det började med en debatt på domprostens blogg om Bibelns auktoritet. Man kan ju inte tro på något så biologiskt orimligt som jungfrufödseln, menar våra "hbt-vänliga" präster. Och då kan man inte tro på resten av Bibeln heller. Hur står det egentligen till med logiken? Att det är "heteronormativt" att det behövs en man och en kvinna respektive hane och hona för att det ska bli avkomma, det kan jag hålla med om. Men att jungfrufödseln skulle vara "heteronormativ"?
Jag kom då att tänka på att jungfrufödslar faktiskt förekommer i naturen. Så nu får väl biskoparna (i Skara och Stockholm) hitta på nya argument för sitt förnekande av Bibeln. De kan ju skylla på att evangelisterna kanske var biodlare, och hade inspirerats av jungfrufödslarna i bisamhällena. Jag tror dock inte att dessa jungfrufödslar var kända på Jesu tid. Ramkupan var en uppfinning under 1800-talet. Dessförinnan avlivades hela samhället innan honungen kunde skördas. Det kunde man göra sedan en svärm lämnat det gamla samhället och grundat ett nytt samhälle.
Om du bor i en prästgård eller har en större villatomt kan du starta med ett bisamhälle. Annars får du tala med en bonde eller trädgårdsodlare, om att upplåta en bit mark. Växtodlare vill gärna ha pollinerande insekter på sina marker. Allt du behöver veta kan du läsa i Egil Holmsen: "Handbok i biavel." Innan du börjar, bär du bestämma vilket system du ska ha. Det kan vara dyrt och krångligt att byta system, när man redan har några bisamhällen.
- Varför ska jag börja med bin, frågar du. För att man lär sig så mycket om hur naturen är inrättad. Man lär sig en massa ärftlighetslära, och kan lättare försvara den bibliska synen på skapelsen. Om man inte bedriver biodlingen i ekonomiskt syfte, och skördar varje kilo honung som bina producerar, krävs inte mycket arbete. Om man inte skördar även den honung, som bina har samlat som vinterfoder, slipper man det tidsödande arbetet med sockerlösning.
1) Var uppmärksam med vad som finns vid sidan av vägen, under bil- eller cykelturer tidigt på våren. Du bör inte gå nära en bikupa rakt framifrån. I så fall stör du binas in- och utflygning. Om målet, som bina ska till, finns bakom kupan, flyger de i en vid sväng samtidigt som stiger så att avståndet till marken ökar. Det är lämpligt att närma sig kupen från sidan. Lägg märke till vaktbina på flustret. Lägg märke till binas flygmönster! Av det kan du lära dig var och hur du ska ställa upp dina egna kupor.
2) Försök inte öppna kupan. Dels för att man inte ska förstöra andras egendom. Och dels därför att det kan sluta illa, om du inte vet hur man gör. Ta reda på vem som äger kupan, och be att få köpa en avläggare (konstgjord svärm). Tänk på att det kan krävas tillstånd för att transportera ett bisamhälle över församlingsgränsen. Om du köper ditt första bisamhälle tidigt på våren, kan du själv få en svärm eller göra en avläggare, och har då två samhällen under högsommaren och hösten.
3) Det är bra om du har bestämt vilket system och rammått, som du ska använda, redan innan du köper ditt första samhälle. Du kan då be säljaren att göra avläggaren med ditt eget rammått. Annars bör du omgående efter köpet omplantera samhället till ditt eget system.
4) När du väljer system ska du första välja mellan uppstaplingskupa eller trågkupa. När man utökar en uppstaplingskupa, bygger man på med nya lådor på höljden. En trågkupa är ett "bihus" som utökas bakåt. Utökningen med flera ramar görs, för att plats med all honung, som bina samlar. Det är enklast att arbeta med uppstaplingskupor. Man kan då välja mellan oisolerade trälådor eller isolerade platslådor, som konstar tre gånger så mycket. Om man använder oisolerade lådor måste man komplettera med en isolerad "huv" av en lådas storlek. Om man tänker tillverka trälådorna själv, bör man välja ett rammått som stämmer med måttet på det virke som man köper från brädgården. Man kan avända en kombination av plastlådor (som yngellåda) och trälådor (som skattlådor).
5) Rammåttet är en fråga om hur tungt man kan lyfta. Ju större rammått, desto färre lyft. Ju bredare rammått, desto lägre höjd på stapeln. Men man bör tänka på att honungen på en ram väger 1,5 till över 3,0 kilo och att det är 8 - 12 ramar i varje låda. Den som är stor och stark och har långa armar kan välja rammått Dadant (12ramars låda), medan den som är liten och klen och har dålig rygg bör välja rammått Svea (8 ramars låda). Det är lättast att lyfta rektangulära lådor än kvadratiska, men kvadratiska lådor har fördelen att man med ett handgrepp kan växla mellan längdbygge och tvärbygge (Hur ramarna är placerade i lådan i förhållande till flustret). Personer med normal kroppsbyggnad rekommeneras att välja rammått Langstroth, som finns i ramhöjd hel, halv och tre fjärdedelar. Det är en mycket stor nackdel att ha olika rammått i samma biodling, så detta är en sak som du ska planera mycket noga.
6) Tänk också på att stora rammått kräver stora slungare, och stora slungare är dyra och tar dessutom stor plats. Slungare är ett slags centrifug, som slungar ut honungen ur vaxkakorna. Om man har biodlingen enbart i studiesyfte, kan man kanske klara sig utan slungare, genom att låta honungen självrinna ur de avtäckta cellerna. Den honung som då blir kvar i vaxkakorna kan ju användas som vinterfoder.
7) Om man har låga rammått, kan man få problem med värmeisoleringen vintertid, om man inte har två lådor som yngelrum. Utöver den / de lådor som används som yngelrum, bör man ha minst två lådor som skattlådor för honungen. Man bör dessutom ha minst en extra låda, som ersättning för den /de lådor, som plockas av vid skattningen. Var ska bina annars lägga den honung, som de samlar in under slungningen? Den som börjar med ett samhälle, bör alltså börja med minst fyra lådor, och sedan skaffa ytterligare minst tre lådor för vajre avläggare (natursvärm eller konstsvärm), d.v.s vajre nytt samhälle.
8) Drottningen lägger sina ägg i samma slags vaxkakor som arbetsbina lägger honungen i. Drottningen får därför inte gå upp i skattlådorna och lägga ägg där. Därför behövs ett spärrgaller mellan yngelrummet och skattlådorna. Arbetsbina, men inte drottningen kan passera spärrgallret. Före skattningen ersätter man spärrgallret med en heltäckande skiva med en bitömmare (en "port" som bara kan passeras i ena riktningen). Men då måste man först ha ställt en låda med tomramar under de fyllda skattlådorna. Till uppstaplingskupan behövs också en pall eller benställning, så att man får en bekväm arbetshöjd. Om du tillverkar pallen själv, ska du välja en höjd som passar just dig. Du ska inte behöva stå dubbelvikt när du inspekterar ramar i yngelrummet! Gör pallen dubbelt så bred som lådorna, så har du en avställningsyta i rätt höjd.
9) Vad som mer behövs till uppstaplingskupan är ett isolerat tak (om du använder isolerade lådor) eller en isolerad huv (om du använder oisolerade lådor), samt en särskild bottenlåda med c:a 5 cm höga väggar, som man ställer yngellådan på. Bottenlådan ska vara försedd med ett vindskydd med rejäla flygöppningar, som utgör "golv" för yngellådan, detta speciellt om det finns ett ventilationsgaller i botten på bottenlådan. Man bör ha en enklare variant av bottenlåda (undersättslåda) på avställningsytan, för att undvika att bin som sitter på ramarnas undersida krossas. Under taket eller huven kan man ha en skiva av styv, genomskinlig plast, varigenom man kan studera livet i kupan och få en uppfattning om hur välfyllt det är med honung, utan att öppna för bina.
10) Vad du behöver till ditt första bisamhälle (förutom bin) är alltså minst fyra lådor med ramar och mellanväggar i ramarna, ett tak (eller huv), eventuellt en plastskiva, en bottenlåda och en undersättslåda, ett spärrgaller, en bitömmarbotten (den heltäckande skivan med bitömmare), samt en pall eller benställning till kupan. Innan man öppnar kupan, blåser man in rök från en rökpust. Då blir bina lugna, så att risken att bli stucken minskar. Du behöver också en kupkniv (för att bända isär lådor och ramar som bina har kittat fast), samt en biborste (för att borsta av bin från ramar, som man tar ur kupan). Vad du mer eventuellt behöver, kan du få veta av en biodlare eller biredskapshandlare. Om du har tur kan du komma över begagnad materiel, som passar dig!
Ett bi gör 240 vingslag i sekunden, och ett annat bi kan se varje vingslag. En människa kan se högst 24 vingslag i sekunden. Sex dagar för en människa motsvarar alltså sextio dagar för ett bi. Skapelsen tog sex människodagar, men alltså hela sextio bidagar. (Skulle det ha varit för kort tid för Gud? Är Gud fånge i sin egens skapelse? - Tiden är ju en egenskap hos skapelsen. Och de olika arterna har alltså olika uppfattningar om tiden.) Bin har däremot svårt att uppfatta långsamma rörelser, utan uppfattar exempelvis en människa som rör sig långsamt som ett stillastående föremål. Och det är förklaringen till att erfarna biodlare kan arbeta utan skyddskläder. Men det är också en fråga om att anpassa rammåtten, och därmed materielens vikt, till sina egna kroppskrafter, så att man verkligen kan arbeta i slow motion. Det finns inga skyddskläder som ger ett 100 %-igt skydd mot bistick.
Biodling var en vanlig hobby hos gamla tiders präster. Och flera av de ledande medlemmarna i Genesis (en svensk förening för kristen skapelsetro) är storskaliga biodlare. Se det gärna som en kristen plikt att skaffa erfarenhet av biodling åtminstone någon period i livet!
Natursvärm. Tiotusentals bin med den gamla drottningen hänger i en klase under en trädgren, medan ett antal spaningsbin söker efter en ny bostad. Man fångar svärmen med en håv, som kan stängas upptill. Ett annat sätt är att hålla en stor plasthink under svärmen, medan en annan person skakar kraftigt i grenen, så att svärmen trillar ner i hinken. Håven eller hinken töms sedan i en tom kupa. En konstsvärm (avläggare) skapas genom att flytta några yngelramer med påsittande bin till en tom kupa. Se till att drottningen följer med, samt att det finns kläckningsfärdiga drottningceller i det gamla samhället. Man kan också tillsätta en inköpt drottning.
I föregående inlägg kan du läsa om hur Sveriges riksdag använde principer från djuraveln, och särskilt biodlingen, för att framställa en svensk övermänniska. Och hur både aborter och tvångssteriliseringar var medel i den politiken. I detta inlägg ges tips till den som själv vill studera dessa fascinerande samhällsbyggande insekter.
Det började med en debatt på domprostens blogg om Bibelns auktoritet. Man kan ju inte tro på något så biologiskt orimligt som jungfrufödseln, menar våra "hbt-vänliga" präster. Och då kan man inte tro på resten av Bibeln heller. Hur står det egentligen till med logiken? Att det är "heteronormativt" att det behövs en man och en kvinna respektive hane och hona för att det ska bli avkomma, det kan jag hålla med om. Men att jungfrufödseln skulle vara "heteronormativ"?
Jag kom då att tänka på att jungfrufödslar faktiskt förekommer i naturen. Så nu får väl biskoparna (i Skara och Stockholm) hitta på nya argument för sitt förnekande av Bibeln. De kan ju skylla på att evangelisterna kanske var biodlare, och hade inspirerats av jungfrufödslarna i bisamhällena. Jag tror dock inte att dessa jungfrufödslar var kända på Jesu tid. Ramkupan var en uppfinning under 1800-talet. Dessförinnan avlivades hela samhället innan honungen kunde skördas. Det kunde man göra sedan en svärm lämnat det gamla samhället och grundat ett nytt samhälle.
Om du bor i en prästgård eller har en större villatomt kan du starta med ett bisamhälle. Annars får du tala med en bonde eller trädgårdsodlare, om att upplåta en bit mark. Växtodlare vill gärna ha pollinerande insekter på sina marker. Allt du behöver veta kan du läsa i Egil Holmsen: "Handbok i biavel." Innan du börjar, bär du bestämma vilket system du ska ha. Det kan vara dyrt och krångligt att byta system, när man redan har några bisamhällen.
- Varför ska jag börja med bin, frågar du. För att man lär sig så mycket om hur naturen är inrättad. Man lär sig en massa ärftlighetslära, och kan lättare försvara den bibliska synen på skapelsen. Om man inte bedriver biodlingen i ekonomiskt syfte, och skördar varje kilo honung som bina producerar, krävs inte mycket arbete. Om man inte skördar även den honung, som bina har samlat som vinterfoder, slipper man det tidsödande arbetet med sockerlösning.
1) Var uppmärksam med vad som finns vid sidan av vägen, under bil- eller cykelturer tidigt på våren. Du bör inte gå nära en bikupa rakt framifrån. I så fall stör du binas in- och utflygning. Om målet, som bina ska till, finns bakom kupan, flyger de i en vid sväng samtidigt som stiger så att avståndet till marken ökar. Det är lämpligt att närma sig kupen från sidan. Lägg märke till vaktbina på flustret. Lägg märke till binas flygmönster! Av det kan du lära dig var och hur du ska ställa upp dina egna kupor.
2) Försök inte öppna kupan. Dels för att man inte ska förstöra andras egendom. Och dels därför att det kan sluta illa, om du inte vet hur man gör. Ta reda på vem som äger kupan, och be att få köpa en avläggare (konstgjord svärm). Tänk på att det kan krävas tillstånd för att transportera ett bisamhälle över församlingsgränsen. Om du köper ditt första bisamhälle tidigt på våren, kan du själv få en svärm eller göra en avläggare, och har då två samhällen under högsommaren och hösten.
3) Det är bra om du har bestämt vilket system och rammått, som du ska använda, redan innan du köper ditt första samhälle. Du kan då be säljaren att göra avläggaren med ditt eget rammått. Annars bör du omgående efter köpet omplantera samhället till ditt eget system.
4) När du väljer system ska du första välja mellan uppstaplingskupa eller trågkupa. När man utökar en uppstaplingskupa, bygger man på med nya lådor på höljden. En trågkupa är ett "bihus" som utökas bakåt. Utökningen med flera ramar görs, för att plats med all honung, som bina samlar. Det är enklast att arbeta med uppstaplingskupor. Man kan då välja mellan oisolerade trälådor eller isolerade platslådor, som konstar tre gånger så mycket. Om man använder oisolerade lådor måste man komplettera med en isolerad "huv" av en lådas storlek. Om man tänker tillverka trälådorna själv, bör man välja ett rammått som stämmer med måttet på det virke som man köper från brädgården. Man kan avända en kombination av plastlådor (som yngellåda) och trälådor (som skattlådor).
5) Rammåttet är en fråga om hur tungt man kan lyfta. Ju större rammått, desto färre lyft. Ju bredare rammått, desto lägre höjd på stapeln. Men man bör tänka på att honungen på en ram väger 1,5 till över 3,0 kilo och att det är 8 - 12 ramar i varje låda. Den som är stor och stark och har långa armar kan välja rammått Dadant (12ramars låda), medan den som är liten och klen och har dålig rygg bör välja rammått Svea (8 ramars låda). Det är lättast att lyfta rektangulära lådor än kvadratiska, men kvadratiska lådor har fördelen att man med ett handgrepp kan växla mellan längdbygge och tvärbygge (Hur ramarna är placerade i lådan i förhållande till flustret). Personer med normal kroppsbyggnad rekommeneras att välja rammått Langstroth, som finns i ramhöjd hel, halv och tre fjärdedelar. Det är en mycket stor nackdel att ha olika rammått i samma biodling, så detta är en sak som du ska planera mycket noga.
6) Tänk också på att stora rammått kräver stora slungare, och stora slungare är dyra och tar dessutom stor plats. Slungare är ett slags centrifug, som slungar ut honungen ur vaxkakorna. Om man har biodlingen enbart i studiesyfte, kan man kanske klara sig utan slungare, genom att låta honungen självrinna ur de avtäckta cellerna. Den honung som då blir kvar i vaxkakorna kan ju användas som vinterfoder.
7) Om man har låga rammått, kan man få problem med värmeisoleringen vintertid, om man inte har två lådor som yngelrum. Utöver den / de lådor som används som yngelrum, bör man ha minst två lådor som skattlådor för honungen. Man bör dessutom ha minst en extra låda, som ersättning för den /de lådor, som plockas av vid skattningen. Var ska bina annars lägga den honung, som de samlar in under slungningen? Den som börjar med ett samhälle, bör alltså börja med minst fyra lådor, och sedan skaffa ytterligare minst tre lådor för vajre avläggare (natursvärm eller konstsvärm), d.v.s vajre nytt samhälle.
8) Drottningen lägger sina ägg i samma slags vaxkakor som arbetsbina lägger honungen i. Drottningen får därför inte gå upp i skattlådorna och lägga ägg där. Därför behövs ett spärrgaller mellan yngelrummet och skattlådorna. Arbetsbina, men inte drottningen kan passera spärrgallret. Före skattningen ersätter man spärrgallret med en heltäckande skiva med en bitömmare (en "port" som bara kan passeras i ena riktningen). Men då måste man först ha ställt en låda med tomramar under de fyllda skattlådorna. Till uppstaplingskupan behövs också en pall eller benställning, så att man får en bekväm arbetshöjd. Om du tillverkar pallen själv, ska du välja en höjd som passar just dig. Du ska inte behöva stå dubbelvikt när du inspekterar ramar i yngelrummet! Gör pallen dubbelt så bred som lådorna, så har du en avställningsyta i rätt höjd.
9) Vad som mer behövs till uppstaplingskupan är ett isolerat tak (om du använder isolerade lådor) eller en isolerad huv (om du använder oisolerade lådor), samt en särskild bottenlåda med c:a 5 cm höga väggar, som man ställer yngellådan på. Bottenlådan ska vara försedd med ett vindskydd med rejäla flygöppningar, som utgör "golv" för yngellådan, detta speciellt om det finns ett ventilationsgaller i botten på bottenlådan. Man bör ha en enklare variant av bottenlåda (undersättslåda) på avställningsytan, för att undvika att bin som sitter på ramarnas undersida krossas. Under taket eller huven kan man ha en skiva av styv, genomskinlig plast, varigenom man kan studera livet i kupan och få en uppfattning om hur välfyllt det är med honung, utan att öppna för bina.
10) Vad du behöver till ditt första bisamhälle (förutom bin) är alltså minst fyra lådor med ramar och mellanväggar i ramarna, ett tak (eller huv), eventuellt en plastskiva, en bottenlåda och en undersättslåda, ett spärrgaller, en bitömmarbotten (den heltäckande skivan med bitömmare), samt en pall eller benställning till kupan. Innan man öppnar kupan, blåser man in rök från en rökpust. Då blir bina lugna, så att risken att bli stucken minskar. Du behöver också en kupkniv (för att bända isär lådor och ramar som bina har kittat fast), samt en biborste (för att borsta av bin från ramar, som man tar ur kupan). Vad du mer eventuellt behöver, kan du få veta av en biodlare eller biredskapshandlare. Om du har tur kan du komma över begagnad materiel, som passar dig!
Ett bi gör 240 vingslag i sekunden, och ett annat bi kan se varje vingslag. En människa kan se högst 24 vingslag i sekunden. Sex dagar för en människa motsvarar alltså sextio dagar för ett bi. Skapelsen tog sex människodagar, men alltså hela sextio bidagar. (Skulle det ha varit för kort tid för Gud? Är Gud fånge i sin egens skapelse? - Tiden är ju en egenskap hos skapelsen. Och de olika arterna har alltså olika uppfattningar om tiden.) Bin har däremot svårt att uppfatta långsamma rörelser, utan uppfattar exempelvis en människa som rör sig långsamt som ett stillastående föremål. Och det är förklaringen till att erfarna biodlare kan arbeta utan skyddskläder. Men det är också en fråga om att anpassa rammåtten, och därmed materielens vikt, till sina egna kroppskrafter, så att man verkligen kan arbeta i slow motion. Det finns inga skyddskläder som ger ett 100 %-igt skydd mot bistick.
Biodling var en vanlig hobby hos gamla tiders präster. Och flera av de ledande medlemmarna i Genesis (en svensk förening för kristen skapelsetro) är storskaliga biodlare. Se det gärna som en kristen plikt att skaffa erfarenhet av biodling åtminstone någon period i livet!
Natursvärm. Tiotusentals bin med den gamla drottningen hänger i en klase under en trädgren, medan ett antal spaningsbin söker efter en ny bostad. Man fångar svärmen med en håv, som kan stängas upptill. Ett annat sätt är att hålla en stor plasthink under svärmen, medan en annan person skakar kraftigt i grenen, så att svärmen trillar ner i hinken. Håven eller hinken töms sedan i en tom kupa. En konstsvärm (avläggare) skapas genom att flytta några yngelramer med påsittande bin till en tom kupa. Se till att drottningen följer med, samt att det finns kläckningsfärdiga drottningceller i det gamla samhället. Man kan också tillsätta en inköpt drottning.
Kommentarer
Postat av: Jonas Åkerström
Hej Lars!
Tack för intressanta inlägg om bin och kristenhet. Har du bin själv?
Undertecknad har ett samhälle Mellifera Carnica inte långt från det lilla kapell mina föräldrar skaffade sig när de "svärmade" iväg med gnesiolutheranerna på 70-talet. Gott nytt kyrkoår!
Trackback