Hur sjuka är Dagen-reportrarna?
Nu tror jag att inte bara Elisabeth Sandlund, utan hela Dagen-gänget har drabbats av stora sektsjukan. Att de är sjuka märks ju på nyhetsurvalet, som mest handlar om petitesser. Frikyrkopastor glömde kalsongerna i tvättmaskinen. Fastnade i grannfruns behå. Det är lätt hänt att något plagg blir kvar i maskinen. Och det kan bli pinsamt när flera lägenheter delar på samma maskin i hyreshusets källare. Kombinationen sex och religion är ju säljande nyheter.
Nu toppas Dagen av nyheten att Åsa blev rätt citerad - av Dagen! Men blev hon det?
"När Åsa Waldau i torsdags blev intervjuad i "Aschberg" i TV8 citerade programledaren Robert Aschberg Dagens artikel om Åsa Waldau (13/10) och återgav citatet "Det ska bli skönt att släppa ansvaret för andras andliga väl. Det som jag var tvungen att göra, att rädda en hel församling", och frågade om citatet var rätt återgivet.
- Jag har aldrig sagt att jag skulle ha räddat församlingen, det tror jag inte, svarade Åsa Waldau då.
Nu kommenterar Åsa Waldaus presskontakt Kristina Kuling uttalandet.
- Åsas uttalande i "Aschberg" blev olyckligt. Åsa har räddat sin församling och det är något hon är stolt över.
Kristina Kuling förklarar Åsa Waldaus agerande med att programledaren Robert Aschberg var påstridig och ville framställa Åsa Waldau som dominant."
Att säga "Det som jag var tvungen att göra, att rädda en hel församling", är ju inte samma sätt som att säga att man faktiskt har räddat församlingen. Det får andra avgöra, som det så vackert brukar heta. Och nu påstår Kristina Kuling att Åsa faktiskt har räddat församlingen. Om hon säger det på uppdrag av Åsa eller församlingen, eller om det är hennes privata mening, framgår inte.
Personer i Åsas situation, de som borde ha mest stöd, blir ofta de som får stötta andra. Att bära andras medlidande kan ofta vara värre än att bära sin egen sorg. Och nog tror jag att Åsa har förträngt sin egen sorg för att hjälpa andra - och att det kan knäcka henne när /om hon inte längre har ansvar för andra. Det brukar vara så. När andra debattörer, som sett Åsa i TV, har sett ett känslokallt monster, ser jag någon som försöker hålla tillbaka tårarna när hon pratar om sin mördade syster och är nära att bryta ihop av obearbetad sorg. De som hetsar mot Knutby-församlingen har stor skuld i detta. Räcker det inte för Rigmor Robert och Eva Lundgren med de offer som redan har varit?
Robert, som har något samröre med den ockulta Jungsekten, har varit terapeut för Helge, och fått honom att ta av sig "Knutbyglasögonen". Det är alltför likt CG Jungs artefarktteori och läran om "pålagringarna". Är det så hon har botat Helge? Och Lundgren har under tre år intervjuat honom.
Fastän Robert och Lundgren är rörande överens i stora drag, har en dispyt uppstått mellan dem om Saras skuld. "Justitiemord", utropar Robert, trots att Sara dömdes till lindigaste möjliga påföljd. Medan Lundgren inledningsvis låter riktigt vettig, när hon skriver att Sara är ansvarig för sina egna handlingar. Dock inte för att hon hållit i mordvapnet, utan för att hon öht sökt sig till Knutby:
"Det måste finnas utrymme för att se Sara Svensson inte enbart som offer, utan också som en aktör. Människor har ansvar för vilka idéer de söker sig till, och vilka människor de vill "bli" genom att vara i dessa miljöer. Att Sara Svensson också deltagit i det spel med renhet och orenhet, närhet till Gud och överhöghet över andra människor, död och dödande som försiggick i Knutby ska inte försvinna bakom det fall att den lära hon sökte sig till och omfamnade också blev hennes egen tragedi. Helge Fossmo bär ett tungt ansvar, det är otvivelaktigt, liksom att Åsa Waldau undsluppit- bland annat genom Sara Svenssons vittnesmål."
För Eva Lundgren är det som om Sara hade sökt sig till en knarkarkvart, som experimenterar med psykedeliska droger i fullt medvetande om vad sådana droger kan göra med människor. Den som drogar sig kan ha ett ansvar för vad han gör i påverkat tillstånd, när han inte längre kan kontrollera sina egna handlingar. För det första finns inget bevis för att Knutby skulle vara en sådan miljö ( bortsett från Helge), och för det andra finns inga bevis för att Sara borde ha insett detta. Det kan hon inte lastas för. Däremot för att ha hållit i mordvapnet.
I boken "Jung-kulten - en modern mysteriereligions födelse" beskriver författaren, psykologen Richard Noll, den schweiziske kyrikoherdesonen CG Jungs karriär, först som läkare vid det berömda mentasjukhuset Burghölzi och sedan som religionsgrundare under psykoterapins täckmantel. Enligt Jung beror psykiska sjukdomar på kristna pålagringar på den ursprungliga religionen, som lever kvar som genetiskt ärftliga minnen, artefakter, hos alla människor. Detta är kvalificerat nonsens, men det visste man inte under Jungs tjänstgöring på Burghölzi. Detta var hans forskningsområde, och han hamnade själv i en djup psykisk kris, när hans teorier vederlades av den moderna genetiken (neodarwinismen). Människans psyke, enligt Jung, är att likna vid en arkeologisk utgrävningsplats, där man i t.ex. Sverige överst finner minnen från frikyrkoperioden, därunder från reformationen, och därunder från katolicismen, och längst ner från asatron och ännu äldre hednareligioner. Att ta av sig "knutbyglasögonen" är alltså detsamma som att gräva bort ytskiktet, om man fått sin teologiska skolning i Knutby.
Jag hade skrivit flera inlägg om Jungkulten på Dagens internetforum, Forum Debatt, när Dagen började publicera Roberts teorier om Knutby. Så jag skrev ett kritiskt inlägg om Roberts samröre med jungsekten, och frågade hur pingströrelsen kunde se detta som trovärdigt, använda henne som en trovärdig källa till Knutby-tragedin. Följden blev att Dagen omedelbart stängde sitt internetforum! För tenisk översyn, sa man. En teknisk översyn som nu har pågått under flera år. Det kallar jag censur. Hur sjuka är Dagen-reportrarna?
Och hur sjuk är egentigen den svenska kriminalvården, med en terapi som får en dömd anstiftare av mord att se sig själv som offer för brottsoffrets anhöriga?
