Jesus har blivit Maos efterträdare.
När en av de självutnämnda profeterna fick sin uppenbarelse "direkt från Gud" att kyrkan haft fel i alla tider, så var han förstås ensam i bilen på motorvägen mellan Linköping och Norrköping. Inte ens motorcykelpolisen, som körde ifatt och bötfällde honom som hade Gud i sig när han trampade för hårt på gaspedalen, hade hört rösten från himlen.
Men Gud levererade det självklara svaret på polisens påpekande "Det gick fort det här." Gud talade genom fartsyndarens mun och svarade: "Ja, det gick fort, men så var det den helige Ande som drev på. Halleluja".
Även Muhammed var ensam, när han fick Koranen uppenbarad för sig. Naturligtvis kan inte jag prestera något vetenskapligt bevis för att ärkeängeln Gabriel inte dikterade Koranen bokstav för bokstav för Muhammed. Och jag tvivlar inte på att de, som skrev Koranen, skrev det som Muhammed hade berättat. Skillnaden mellan Muhammed enligt islam och Jesus enligt krisendomen är att Muhammed var en vanlig dödlig människa som tog emot ett budskap från Gud, medan Jesus var Gud själv kommen i köttet (inkarnerad).
Muhammeds lärjungar tog inte - enligt islam - emot budskapet direkt från Gud (utan det förmedlades till dem av Muhammed), medan Jesu lärjungar - enligt kristendomen - faktiskt tog emot budskapet direkt från Gud när Jesus talade.
Jesus hade tolv lärjungar som ständigt var med honom och tusentals anhängare som var med till och från. Det var hos dem som den kristna traditionen uppstod. Jag litar mer på dem som själva hörde Jesus än på vad någon "Gud i mig" säger 2000 år senare.
Om det verkligen är Gud som talar, så borde det väl vara någon överensstämmelse mellan vad han sa då och vad han säger nu?
Det går dessutom att följa avfallet från den kristna traditionen idéhistoriskt. Under kristendomens hela historia har det funnits konkurrerande religiösa och filosofiska system. Det mesta känns igen, åtminstone om man har läst idéhistoria.
Men allt är inte kristendom. Och för den delen så är inte allting som kallas så kommunism. Vi som var vuxna redan 1968 minns att det fanns en tid när alla, t.o.m. gamla moderater, ville vara "kommunister". Ordförande Mao var den tidens Jesus. Och nu är Jesus den hedersknyffel som Mao troddes vara, men inte var.
Detta innebär givetvis inte att jag förnekar att Gud uppenbarar sin vilja även för nutida människor. Men jag vill trycka mycket starkt på.
- kontrollerbarheten
- ställföreträdarskapet
Oavsett om man är prästvigd eller ej så uppträdar man som om man vore en Guds ställföreträdare, om man för ut ett annat budskap än det som Gud uppenbarade för sina egna apostlar för två tusen år sedan och till miljoner andra kristna under tiden därefter.
Tanken med prästvigningen är visserligen att man ska vara en Guds ställföreträdare på jorden. Med vilket mandat säger prästen "På Jesu Kristi uppdrag förlåter jag dig dina synder? Mandatet ges i Bibeln. Men är det ett helt öppet mandat, som även ger prästen rätt att upphäva vad Gud fordom enligt Skriften och den kristna traditionen har uppenbarat som sin vilja? Här kommer vi in på kontrollerbarheten.
Mandatet ges alltså i den Bibel, tolkad med den tradition, som ifrågasätts. Varför "uppenbarar" inte dessa "gudsföreträdare" att även denna del av traditionen är fel?
Maoisterna förklarade aldrig varför deras store ordförande Mao alltid hade rätt. Det bara var så! Vi som var med på den tiden vet...
Jag kommer att fullborda detta inlägg senare idag!
Ja, de där "kickfrälsta" dyker upp i olika sammanhang. En av de mest kända blev ju till och med chefredaktör på sin "frälsning" som hon sedan har använt till ett hårt och intensivt arbetande MOT dem som inte passar henne.
Finns det inte något som heter hysteri? Det är svårt att veta hur Gud verkar eller eventuellt kan ta kontakt med oss, men ibland får man sina dubier, verkligen! Men vill ju känna igen det kristina budskapet.Känna att det här är något som är gott.
Inom alla stora organisationer är s.k. "name dropping" en vanlig metod för somliga att försöka få sin vilja igenom. Istället för att stå för sin egen åsikt så försöker man påskina att någon i ledningen, gärna högste chefen, vill ha det så. Ofta stödjer sig argumentationen på halvsanningar och diffusa uttalanden från chefen. Vanligen är det väl så att då en person slutligen får rykte om sig att ägna sig åt "name dropping" så sjunker dennes trovärdighet ner mot noll.
Kyrkans högste chef är onekligen Herren och att uttala sig i Hans namn torde väl inte bara vara det värsta exempel på "name dropping" man kan tänka sig utan också ett flagrant brott mot det andra budet.
