larsflemstroms

Högmässa gudstjänst varje fjärde söndagen i månaden klockan nio och trettio femton noll noll,kyrkkaffe,
utom  6 juli då vi firar nationaldagen med gemensam gudstjänst i Klosters kyrkoruin klockan elva noll noll, avresa med buss egna bilar från församlingshemmet klockan nio och trettio femton. Medtag lunch.
Och 2 augusti då vi firar friluftsgudstjänst med nattvard i Ekelunden klockan sju och trettio. Ring pastorsexp för vägbeskrivning. Vid regn i kyrkan. Medtag kaffekorg.
Vägkyrka under juli klockan tretton till sexton. Kaffe serveras i församlingshemmet  Folkets Hus.
Obs inga störande inslag i form av gudstjänster eller orgelspel!

Kioskbutikskedjan Seven-Eleven har däremot öppettiderna som varumärke. Och på det sparar man många slantar på marknadsföring. Svenska kyrkan är däremot inte det minsta rädd om varumärket "Högmässa klockan elva", som har inarbetats under generationer, men snart är bortglömt , och dessutom har ju flertalet av kyrkans aktiviteter flyttat till andra lokaler än kyrkan.

Men söndag klockan elva-högmässan är ingalunda oproblematisk. Tid och till och med veckodag för veckans huvudgudstjänst kan förvisso diskuteras. Men räkna med att priset blir högt, om vi ska frångå den väl inarbetade högmassan söndag klockan elva. Ett problem är att "halva söndan", och mer därtill om det ska drickas kyrkkaffe, hinner gå innan högmässan är över och kyrkobesökarna kan gå hem och äta lunch. Och en tidig lunch före högmässan är nog för tidigt för de flesta.

De som inte deltar i några andra kyrkliga aktiviteter borde åtminstone delta i veckans huvudgudstjänst. Att få förklarat för sig att de aktiva uteblir från just högmässan för att de har valt andra kyrkliga aktiviteter är ytterst beklämmande. Det är oacceptabelt. Vad får de ut av de andra aktiviteterna, som de inte får ut av högmässan? Jag misstänker att det i vissa kyrkor sker en del som inte tål offentlighet, exempelvis bibelstudier av det mer obskyra slaget. Det förekommer onödiga kategori-indelningar, exempelvis ungdomssamlingar som inte är öppna för äldre. Eller bibelstudier enbart för personer som helt saknar förkunskaper. Eller avslappningsövningar utan något kristet innehåll alls. Kör vissa präster med olika budskap: traditionell under gudstjänsterna i kyrkan klockan elva noll noll och nyhedendom på vardagskvällarna i församlingshemmet?

Borde inte bibelstudierna ske i direkt anslutning till veckans huvudgudstjänst? Är inte predikan till för det? Eller är predikan till för att "lägga ut" bibelordet, vad som nu menas med det? Kanske beskrivningar hur den kristna tron bör implementeras i den kristnes dagliga liv, alltså snudd på moralpredikan (som naturligtvis inte får utmynna i något slags moral, utan snarare ett: Allt är tillåtet om vi bara är snälla mot varandra.)

Om veckans huvudgudstjänst ska fortsätta att vara söndag klocka elva finns två vägar att gå:

1. En mycket kort mässa centrerad kring nattvarden söndag klocka elva i kombination med ett vardagsmöte som pågår under två - tre timmar, med predikan, bibelstudier och gemensam måltid eller kaffe.

2. Ett långt söndagsmöte under två - tre timmar, som börjar kockan elva med högmässa med både nattvard och predian och därefter gemensam lunch och bibelstudier. Skulle detta fungera bättre om det hela börjar tidigare, exempelvis havtio (Nytt varumärke: Högmässa halvtio)?

Ett ytterligare led i vården av varumärket är just detta: "Every sunday in every church at...."

Att få en präst till högmässa samma tid varje söndag i landets alla kyrkor är idag omöjligt. Men man kan i stället ha lekmannaledda gudstjänster utan nattvard de flesta söndagarna i en del kyrkor, och alltså nöja sig med nattvard exempelvis fjärde söndagen i varje månad.

En helt annan väg att gå vore att undanröja det ovärdiga prästvigningsstoppet för kvinnoprästmoståndare, och alltså prästviga så många kvalificerade personer som behövs för att klara en högmässa med nattvard samma tid varje söndag i landets alla kyrkor. Detta enligt mitt numera gamla förslag att skilja prästvigningen från anställningsavtalet, och ha olika villkor för prästvigning och anställning. Den som bara är präst under söndagens högmässa i någon mindre kyrka på landsbygden, och har något annat yrke som huvudsaklig försörjning, behöver inte samarbeta med andra präster.

Men jag förstår hur de resonerar, som sätter profana ideal före Guds ord: "Snart kommer fritidsprästerna att kräva heltidsanställningar."  Men det hotar väl inte ämbetsreformen från 1958. om den verkligen var uttryck för Guds vilja. Vi tror väl inte på en svag och kraftlös Gud?