larsflemstroms

På bilden till vänster ses en honungskaka, som ännu inte har täckts med vaxlock. På bilden i mitten syns en yngelkaka med nästan fullvuxna larver. Nederst syns en delvis täckt pollenkaka, som känns igen genom pollenets starka färger. Flera celler är täckta med vita vaxlock.  

- Tur att jag inte började med bin i somras, tänker du kanske nu när vinterkylan kommit tillbaka. Men då tänker du fel. Risken för vinterförluster är mindre när det är riktigt kallt dygnet om. När temperaturen stiger upplöses vinterkloget, så att varje enskilt bi får värma sig självt. Och det kräver energi. Foderförbrukningen ökar. Fodret kan i värsta fall ta slut. Bin lever på blommornas nektar (energi) och pollen (protein), och de flesta blommor blommar på våren och försommaren.

Förr var man rädd för att bina skulle frysa ihjäl under de kallaste vinterdagarna. Man hade dåligt ventilerade kupor och mycket isolering. Resultate blev hög luftfuktighet inne i kupan och problem med mögel och sjukdomar. De helt kvadratiska svea-ramarna (280 x 280 mm invändigt) passade denna filosofi. Med 8 ramar i lådan, blev lådorna dessutom lika långa som breda.

Varmblodiga djur förbränner mer energi när det är kallt. Insekter anpassar däremot kroppsvärmen till den omgivande temperaturen, och blir stela och orörliga när det är kallt. När det blir varmare piggnar de till igen. De klarar dock inte minusgrader. Under vintern, när alla ungbin är kläckta och innan drottningen har börjat lägga ägg igen, är  + 10 grader en lämplig temperatur inne i kupan. Om det är - 30 grader utomhus gör det en temperaturskillnad på 40 grader. När drottningen har börjat lägga ägg, krävs en kostant temperatur på minst +35 grader i kupan. Om yttertemperaturen är - 5 grader, gör det också en temperaturskillnad på 40 grader.

En yttertemperatur på - 5 grader i april är farligare för bisamhällets överlevnad än en yttertemperatur på - 40 grader i januari. Och det kan ju vara kalla nätter i april.

Bisamhället är dessutom svagast, räknat i antal vuxna bin, tidigt på våren innan det nya årets ungbin kläcks. Och det är ju de vuxna bina som producerar värmen i kupan, när det är kallt ute. Och till det krävs energi. Och för att det ska bli nya sommarbin behövs protein. Det är lätt att tänka att man kan minska isoleringen av kupen, när de riktigt kalla vinternätterna är över. Men det kan alltså vara tvärtom. Dessutom minskar isoleringen av sig självt, när den snön på kuptaket smälter.

Det är dessutom lätt att tänka "Åh så bra, nu börjar de själva samla nektar och pollen så nu behövs det ingen utfodring", när bina börjar flyga ut. Och det är nog sant att de klarar sig själva.  Men bina anpassar själva yngelproduktionen efter födotillgången. Och det är inte alls säkert att bistyrkan tidigt på våren är tillräckligt stor för att samla in den föda som behövs för maximalt yngelproduktion. Ett svagt samhälle på hösten kan komma att bli  ett svagt samhälle under nästa hela säsong, utan stödutfodring.

Eftersom högsäsongen är över redan i mitten av juli, är kanske den första tanken att förlänga säsongen genom att plantera blommor som blommar under sensommaren och hösten. Och rudbeckia, som blommar i september - oktober är en skönhet i varje trädgård. Men då är dagarna korta och dessutom kalla. Och bina är lata. Den enda höstväxt som ger ett bra utbyte är ljung. Och ljunghonung anses av många konsumenter vara den bästa honungen. Men den är mycket svår att slunga. Om man satsar på ljunghonung till försäljning bör man ha speciell utrustning för slungningen. Och det kan då röra sig om investeringar på flera tusen kronor.

Det är däremot en bra idé att förlänga säsongen genom att ha full bistyrka redan under de första varma vårdagarna. Den första förutsättningen är att övervintra bisamhället med fyllda förråd, och då även se till att det finns gott om pollen i förrådet. Det finns särskilda proteinfoder att köpa, men utfodringen med dessa är ett extra besvär som helst bör undvikas. Om man har en rationell foderanordning för utfodring med sockerlösning, är det betydligt lättare att tilläggsutfodra med extra energi. Det enklaste är att använda en foderlåda, som sitter på under hela vintern, även om den efter höstutodringen kommer till användning först i april. Då måste den ju ändå sitta på. Men då måste man också tänka över att det finns tillräcklig isolering. Det allra enklaste är förstås att låta bina behålla sensommarhonungen.

Ett misstag, som är lätt att göra, är att man förväxlar honungskakor och pollenkakor, i synnerhet som bina gärna lägger honung i utkanterna av pollenkakorna i yngelrummet. Bina lägger emellertid pollenet närmast ynglen, för det är ju de som ska ha pollenet. Man ser skillnad mellan honung och pollen på färgen. Om man har flyttat på ramarna, ska man alltid se till att placera pollenkakorna närmast yngelkakorna och honungskakorna utanför.

Bisamhällena klarar alltså kalla vinterdagar och vinternätter bra. Men det finns naturligtvis gränser även för det. Biodlare i Sibirien brukar därför vinterförvara sina bisamhällen i jordkällare. Ett uthus eller en vanlig villakällare, där det inte är alltför varmt (ej över + 10 grader) går också bra. Men det är bara aktuellt i mycket kalla trakter. I Sverige i de kallaste delarna av Norrland. Bina övervintrar inne i kupan genom att samlas till ett klot, vinterklotet, där de värmer varandra. Aktiviteten i vinterklotet är mycket låg, men bina byter oupphörligen plats i vinterklotet, så att de turas om att vara inne i värmen i centrum av klotet.