larsflemstroms

Utan tidningar och journalister hade jag kanske inte kommit på rubriken för detta inlägg. Det är nämligen en gammal tidningsrubrik, som dröjt sig kvar i mitt minne. Däremot minns jag faktiskt en gammal serietidning, om en begravningsentreprenör som skaffade sig själv jobb, när folk inte behagade dö själva. Jodå, medlemmen i borgarbrandkåren, som fick betalt för varje inställelse och skaffade sig själv jobb, har funnits i verkligheten.

I verkligheten har också en annan mordbrännare funnits. Pressfotografen som var på brandplatsen före brandkåren.

Aftonbladet-reportern, som brakade in i en renhjord med en hyrbil i jakten på nyheter om ett mord i Lappland, är också högst verklig. Förra veckan var han på Gotland och skapade nyheter...

I journalistkretsar är det annars inte riktigt fint att själv skapa de nyheter som man skriver om. Men det har uppenbara fördelar. Reportern finns på plats redan innan nyheten sker. Pressfotografen som själv tuttar på får de bästa bilderna från brandplatsen.

Och de bästa bilderna från prinsessan Dianas död i vägtunneln i Paris 31 augusti 1997 fick de pressfotografer som vållat hennes död, genom den våldsamma biljakten i kampen om att bli först med bilderna på prinsessan och hennes nya polkvän. Fint tidningsfolk, som betalar fantasisummor för sådana bilder, kallar föraktfullt dessa frilansande pressfotografer för "paparazzis".

Med tydlig syftning på mig har en bloggar skrivit att "somliga" tycks mena att media inte ska skriva om sådant som inte kan leda till en fällande dom. Och sedan kommer klämmen att inte mycket skulle bli skrivet om det skulle krävas fällande domar innan media får skriva om missförhållanden. Har jag påstått det? Men argumentet! Argumentet: att inte mycket skulle bli skrivet! Det är ju rena journalist-snacket: Vad ska vi fylla tidningen med om det är nyhetstorka?

Det finns fler än journalister, som har det problemet. Vad ska läkarna göra om folk inte blir sjuka? Vad ska bönderna göra om det blir torka på åkrarna? Vad ska prästerna göra när alla redan är frälsta? Och vad ska militärerna göra om det inte finns några krig? Det blir nog till att dra ner på verksamheten.

Det finns en underton i det här. Någon måste ju offras för att drevet ska gå vidare! Journalisterna måst ju ha rätt att göra sitt jobb, även om de så går över lik. Någon måste offra sig för att Mattias Carlsson ska få sina scoop. Att en same i Lappland miste elva renar för att Mattias Carlsson skulle snaska i ett tragiskt dödsfall, var helt i sin ordning. Och var det inte prinsessans chaufför som försökte köra ifrån pressfotograferena. De gjorde ju bara sitt jobb. Det var deras sätt att försörja sig. Det måste de väl ha rätt att göra?

Journalister är livsfarliga. De indoktrinerar oss alla att de måste göra sitt jobb. Skulle världen gå under om det blev journalistsstrejk? Det tycker jag nämligen att det borde bli. Inte för att journalisterna är värda högre löner än de redan har. Men de borde strejka för en bättre yrkesetik?

Hur var det nu med moralen hos moderat-ministern, frågar någon? Borde vi inte diskutera moralen? Javisst, men det kan vi göra på bloggarna. Utan Mattias Carlssons hjälp. Jag ska diskutera moderat-ministerns moral. I ett kommande inlägg.

Men varför inte också diskutera Mattias Carlssons egen moral?

Och pastorsadjunkten  Helle Kleins moral?

http://motdrevet.blogg.se