larsflemstroms

Christine Keeler var älskarinna åt både den engelska försvarsministern John Profumo och den sovjetiske marinattachén Eugene Ivanov.


Aftonbladets hantering av den s.k. Littorin-affären tillhör bottenligan i svensk politisk debatt. Chefredaktören Jan Helin, t f ansvariga utgivaren Lena Mellin och pstorsadunkten Helle Klein, som är chef för ledarsidan är fullt upptagna med att försvara tidningens agerande, när man låter bilmarodören från Norrlandsvägarna Mattias Carlosson jaga ministerna över Visby flygplats med frågor, som alla kunde höra, om ministern har köpt sex av en kvinna som enligt egen utsago finansierat sina studier som prostituerad.

Stora Journalistpriset måste ha hägrat för den amatörmässige Mattias Carlsson, när han basunerade ut för både allmänhet och journalister från konkurrerande medier vilken story Aftonbladet hade fått tag i. Lika vårdslös som han var när han brakade in i en renhjord i Lappland i jakten på nyheter om en försvunnen kvinna, som misstänktes vara (och senare visade sig vara) mördad. Lena Mellin måste ha känt flåset i nacken från konkurrenterna när hon beslöt att den obekräftade nyheten om ministerns sexköp skulle publiceras.

Också drog man igång den sedvanliga snyftvalsen om en stackas utnyttjad kvinna som måste gå i terapi i flera år för att glömma. Hur många detaljer som tidningen eventuellt har ändrat på för att försvåra identifiering av den anonyma källan vet jag inte. Men studentskans syfte verkar ha varit att bilda opinion mot den skärpning av sexköslagen som föreslås. Hon har väl sinne för fair play. Hon anstiftar ju faktiskt sina kunder att begå brott.

Vad som är sant om ministerns eventuella sexköp, vet jag naturligtvis inte. Studentskan kan vara en moderat-groupie, som gått i säng med ministern. Och har han inte betalat var det inget brott. Som jag skrivit i inlägget "En ministergroupie?" är en groupie en person, nästa alltid en kvinna, som är beredd att betala dyrt för att ha sex med någon berömd man, som är hennes idol.

Ett sätt att komma i kontakt med idolen kan vara att ta in på samma hotell som han. Då och då läser man i tidningarna om idrottslag eller rockband som har gruppsex med sina groupies, flera män och flera kvinnor, som går laget runt. Kvinnorna verkar inte ha några större betänkligheter mot att ha sex med flera män.

Skulle de då ha några betänkligheter mot att ta emot pengar för sexet? Jag tror inte att groupies är yrkesmässigt prostituerade, men en del av dem kan väl sälja sex då och då. Det ligger i sakens natur att idolen inte behöver betala groupies för sexet, men om hon är fattig och han är rik (och det brukar berömda män vara) vill han kanske helt enkelt göra rätt för sig och åtminstone betala hennes kostnader för att träffa honom.

Det är ytterst sannolikt att en politiker-groupie tillhör samma parti som sin idol. En groupie som är partimedlem har förstås läggare att få kontakt med sin idol. Partiet står kanske för kostnaderna? När jag var socialdemokrat såg jag åtskilliga exempel på groupie-beteende hos de kvinnliga partimedlemmarna. Jag skrev att jag såg. Jag var ju relativt ung och vacker, och antagligen mycket begåvad (det får andra avgöra - men jag märkte att jag hade partikamraternas öra när jag stod i talarstolen), men jag gick ju ur partiet innan jag nått någon maktposition.

Jag svarade på kontaktannonser och inför varje partikonferens med övernattning hoppades jag på att den skulle bli början på en relation. Men icke. Trots att det knullades för fullt i korridorerna. Men man skulle vara yrkespolitiker för att ha en chans. Och det är den generationen kvinnliga politiker som gapar högst om män som utnyttjar kvinnor. Hade de inget ansvar själva?

Moral?

Enligt kyrkan är alla sexuella förbindelser utanför äktenskapet synd. Går gränsen mellan synd och syndfrihet verkligen där lagstiftaren har dragit gränsen? Det är ju kärnan i Aftonbladets moraliska indignation. Pastorsadjunkten Helle Klein borde veta bättre...

Men om hon hade gjort det hade hon inte varit politiskt chefredaktör för en tidning som har som affärsidé att tjäna pengar på närgångna skildringar av sexualiserat våld mot kvinnor...

Vad debatten egentligen borde handla om är den högsta statsmaktens integritet. Påverkas regeringsbesluten av groupies som förför minstrar (om det nu har hänt)?

Det var inte olagligt att köpa sex under 1970-talet. De senaste årens debatt om detta har  helt fokuserat på att några av flickorna var underåriga, vilket var olagligt redan då. Men alla var väl inte underåriga? Att justitieministern fick sex av vuxna horor - kanske utan att ens behöva betala - har inte påverkat regeringsarbetet?
Hallickarna satt i fängelse för betydligt grövre brott.

Det var då vi fick "svängdörrar" på fängelserna.

Christine Keeler var en 19-årig prostituerad 1962, när det framkom att hon var älskarinna åt den brittiska försvarsministern John Profumo. Strax efter detta avslöjande framkom att hon även var älskarinna åt den sovjetiske marinattachén Eugene Ivanov. Upprördheten var stor i både London och Moskva. Troligen var hon ingen spion, utan roade sig helt enkelt i den fina världen mellan varven som vanlig hora i Soho.