Rätt tro?
Det finns ingen tro som är rätt eller fel. Jag har börjat läsa en intervjubok med och om förre ärkebiskopen K G Hammar. Sedan kom ju förstås andra böcker emellan. Men jag hann reagera mot att kallar andras tro för bilprovarkristendom. Min intellektuella kapacitet begränsas alltså till att följa ett testprotokoll!
Har vi inte alla varit barn i början? Och är inte barnatron den bästa tron? Jag minns det som igår och jag var inte ens fyra år. Bereden väg för Herren, berg sjunken, djup stån upp. Och han som skulle komma var Hos i Anna!
Som fyraåring fick jag inte ihop det. Var han hos eller i Anna, måste väl i så fall vara hos Anna i Annas hus? Jag har samma tro fortfarande, garanterat. Man kan lära sig dogmer med intellektet, men man kan inte tro på dogmer. Tror gör man med känslan. Det är ingen intellektuell prestation*.
Sedan kom jag att lära mig bönen Lyckan kommer, lyckan går. Lyckan hade alltså fötter. Lyckan fanns i hyreshusets källare och hade fötter. Många decennier senare fick jag lära mig en annan benämning på lyckan: Ackumulatortank! Till min kristna tro hörde också Fågeln Ej, som bodde i Kändanästet.
Jodå, det kan nog vara lycka i energispartider att ha en ackumulatortank. Men är inte en lycka en odlingslott? Nog så väsentligt för överlevnaden i bondesamhället.
När kristendomen kom till Sverige fanns ingen kristen terminologi på svenska - bortsett från de få fall då man kunde använda asatrons termer. En lösning var ju förstås att använda de profana orden och ge dem en ny innebörd. Så gjorde man redan när eva är ngelierna skrevs. Kristendomen började som en rörelse inom judendomen, men evangeliernas orginalspråk är grekiska. Och på grekiska fanns vid den tiden knappast någon kristen fackterminologi. Således kom profana grekiska ord att användas med andra betydelser än i den profana grekiska litteraturen. Naturligtvis måste många missförstånd ha upptått. Men evangelisterna och deras lärjungar fick väl förklara.
Så uppstod den kristna tolkningstradition, som nu förkastas av "bibelvetarna" vid de statliga svenska universiteten. Bibeln skall läsas genom hedniska romares ögon, menar de.
Nu kan man väl ha en riktig kristen tro, även om man tror att det är Hos i Anna som ska komma, och att fågeln Ej bor i Kändanästet. Som ung tilltalades jag av de fina orden. Det framgår av titlarna på böcker som jag köpte och minns:
1. Hur uppstod de klassiska dogmerna. (obs två på den tiden positivt laddade ord: "klassiska" och "dogmer".)
2. Religionssociologi. Sociologi var ju en s.k. eftergymnasial utbildning. Fint värre!
3. Gravarna berättar.
4. Religionens ursprung.
Jag läste också en bok om asatrons ursprung. Ett av mina projekt i tidig medelålder var faktiskt att återupprätta asatron, men jag gav upp eftersom det inte fanns någon levande tradition. Så i stället gav jag mig på den ursprungliga kristendomen. Den som kom till Sverige. Och god hjälp fick jag av Hur uppstod de klassiska dogmerna? som jag återfann efter en av flyttningarna.
Den var utgiven på Svenska kyrkans eget bokförlag. Och om någon av de två senaste ärkebiskoparna skulle våga anställa ett bokbål, så är det den första boken han skulle bränna. Bokens huvudtes, som slås fast redan i första kaptitlet, är att kristendomen gör anspråk på att ha sanningen.
Jag tror att de t.o.m. skulle bränna upp Religionssociologi. Inte för att de har några invändningar mot författarens slutsatser, det tror jag inte. Utan för att den alltför väl beskriver vad ärkebiskoparna försöker göra Svenska kyrkan till. En stötta åt den politiska makten. Eller som Marx skulle förklara det: Den ekonomiska basens ideologiska överbyggnad, alltså ett religiöst försvar för rådande samhällsförhållanden. Jo, det är religionens uppgift, såsom religionen studeras av sociologin.
För den troende, som tror på Gud, är väl de sociologiska aspekterna av religionen, snarare oönskade biverkningar. 1800-talspräster som dundrade om att man måste lyda Gud, Konungen och Arbetsgivaren! Eller som det står i Bandeira Rossa (Röda Fanan): "Du får bröd ovan där." Vad dessa ord säger är alltså att man inte ska kräva bättre levnadsförhållanden här på jorden, enligt kyrkan. Kyrkans funktion i det kapitalistiska samhället är alltså att stödja de besuttna.
Men om vänstern får makten, ska kyrkan förstås stödja vänsterregeringen. Enligt den tillämpade religionssociologin. Kyrkan ska vända kappan efter de politiska vindarna. Så blir det när sociologin ersätter teologin. Och vad är det som studeras vid de statliga universiteten i det sekulariserade samhället? Inte religiös vidskepelse väl? Jo, som ett rent mänskligt fenomen, sett i sociologins ljus.
Det är inte sant att Gud finns. Det är sant att en del knäppgökar tror att Gud finns!
___________
*) "Jo, eftersom världen icke genom sin visdom lärde känna Gud i hans visdom, behagade det Gud att genom den dårskap han lät predikas frälsa dem som tro.
Ty judarna begära tecken och grekerina åstunda visdom,
vi åter predika en korsfäst Kristus, en som för judarna är en stötesten och för hedningarna en dårskap,
men för de kallade. vare sig judar eller greker, är en Kristus som är Guds kraft och Guds visdom.
Ty Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkre än människor. " (1 Kor. 1:21 - 25)
"Men det som för världen var dåraktigt, det utvalde Gud, för att han skulle låta dem visa komma på skam." (1 Kor. 1:26)
Paulus visar här tydligt att tron är en dårskap. Men Bibeln som helhet visar också ett bestämt förhållande mellan kunskapen och dårskapen (tron). Ingen kan väl förneka att en hedning, en person som tror på människotillverkade beläten, kan uppfylla alla kriterier på tro. Det är inte ovänsentligt vilken religion man tror på. Och kristendomen gör anspråk på att vara den sanna religionen.
En intressant bok, som jag läst under senare år är "Icke vetandets moln", av en okänd medeltida engelsk präst. Man skulle kunna säga att detta är högsta formen av kristen tro, när man har frigjorts sig från vetandet och gått in i det okända, där bara tron finns. Detta är bilprovarkristendom, i ordets verkliga bemärkelse. Mystiken utesluter inte dogmatiken. Icke-vetandet utesluter inte vetanadet, lika lite som en väglös nationalpark utesluter vägen som leder dit.
Det anmärks ibland på att svenska språket bjuder på svårigheter vid översättning av ordet tro till svenska. Vi har bara ett ord. I engelskan finns två faith och belive. Men dessutom har ordet tro ändrat betydelse sedan det först började användas som teologisk term, så att det nu nästan har motsatt betydelse jämfört med under medeltiden, då tro närmast var detsamma som bergfast övertygelse. Inte alls likt nutidssvenskans Jag tror (=gissar) att det blir regn i morgon. Men med denna ursprungliga betydelse hos ordet tro, följer ju dårskapen. Som är detsamma som en passionerad förälskelse, bortom allt förnuft.
Som konfirmand hade jag själv svårt att tro på t.ex. jungfrufödseln. Gissa? Det hade varit bättre att "dogmatiskt" slå fast att det var så, i stället för att kräva att 14-åringar ska "tro" på jungfrufödseln på samma sätt som de "tror" att det blir regn i morgon.
Ut i det okända. Tron fortsätter där vetandets spår slutar
Tro når man knappast genom rationellt tänkande, det enda rationella är väl att INTE tro... Men människan är utrustad med fler andliga gåvor än rationellt tänkande. Intellektet, intellectus på latin, var för skolastikerna inte det rationella utan den del av människan som kunde uppenbara sanningar utan analys, den del av människan som stod i direkt kontakt med den Gudomliga verkligheten. Att intellectus är en verklighet torde man inte behöva betvivla, det händer ju ofta att man plötsligen inser sanningar och sammanhang helt utan rationell anayls. Är det inte rent av så som alla stora upptäckter görs? I alla händelser så menade man att det är intellectus som uppenbarar Gud för oss och här ansluter väl den kristna traditionen i så fall till de östliga religionerna genom att påstå att Sanningen uppenbaras om vi blickar in i oss själva på ett eller anat sätt.
Med gudstro är det ju sedan så att man inte ska fatta det som ett för sant-hållande. Jag tror inte att gud finns. Jag vet!
Detta med asatron var intressant. Sannolikt innehöll den betydligt större andliga rikedomar än vi inser, men som du skriver är traditionen bruten. Det är en meningslöshet att söka återuppliva den. Tron på en transcendent, asarna överställd, kraft eller Gud tycker jag skymtar. Men man kan inte veta om detta är nåt ursprungligt eller ett sentida tillägg efter kristna influenser (eller rent kristna tillägg av personer som Snorre). Men nomenklaturen är dock intressant att ta in också här. Vi säger ju Gud om Gud just därför att det var det ord som användes här av de makter som dyrkades i hednareligionen. Men ordet leder fel. En gud är inte detsamma som den transcendenta verklighet eller person som de monoteistiska religionerna talar om. En gud är väl i dessa termer en ängel, eller en demon, eller annan slags andekraft. Ordet leder i alla fall fel och jag föredrar egentligen Herren. Vi delar förstås problemet med araberna. Allah var väl ursprunglkigen namnet på en ytterst världslig gud av Odens snitt? Men båda kristna och muslimska araber skriver nu Allah när vi säger Gud. Namnet var väl ledigt och passade tillräckligt bra för det man ville säga.
För övrigt ska man inte underskatta det platoniska inflödet av nomenklatur i kristendomen. Paulus hade klassisk utbildning och flera av kyrkofäderna var platonister.
Sist och slutligen så får jag fel associationer av bilden på slutet, men jag är yrkesskadad. För järnvägsingenjören finns inget mer av en slutpunkt än stoppbocken i slutet på ett stickspår efter en skyddsväxel...
Som vanligt en intressant kommentar från sign. Populisten. Men du får nog en felaktig association av bilden på slutet. Den föreställer nämligen inte vad du tror. Ungefär vid stoppbockens plats har det en gång i tiden funnits en utfartssignal. Men nu är det spårlöst. Om vi nu låter språplanen i fjärrställverket symboliserar vetatandets värd, den vetenskapligt utforskbara världen, så börjar alltså "icke-vetandets" värd, där stoppbocken finns idag.
Men dina associationer var kanske inte så¨felaktiga ändå. Även i trons värld kan det ju vara så att vi klamrar oss fast vid det som vi kan ha någon säker kunskap om. Dogmerna, som var vår färdbiljett till slutstationen, hindrar oss att fortsätta, när ledstången inte finns längre. "Räls" är ju ett låneord från engelskan och betyder egentligen ledstång.
Ja så fel kan det bli när man gissar själv och inte vänder sig till auktoriteterna.
Men liknelsen kan tas vidare. Vilken verklihet är mest Verklig? Den vi ser på bilden eller den vi ser i ställverket? Finns signalen eller finns den inte?
