Sidobevisningen och trovärdigheten

Jag har fått reaktioner från en del läsare att Littorin borde ha erkänt sexköp för att det fanns övertygande bevisning. Detta grundar de på att marodören från Norrlands-vägarna, reportern Mattias Carlssomn, jagade ministern över flygplatsen och gapade att han hade bevisning. Samt naturligtvis uttalanden från redaktionsledningen på Aftonbladet, bl. a. pastorsadjunkten Helle Klein.

Hon har väl direktkommunikation med den Allseende Guden? Har Aftonbladet någonsin haft någon ambition att få fram sanningen, om den inte höjer upplagorna. Nej, den redaktionsledningens trovärdighet är noll. Och Helle Klein borde inte få fortsätta som präst!

Men tidningen hade ju tillgång till den prostituerade kvinnans dator?

Jag har läst bloggar, där dataexperter har uttalat sig om detta. Och bevisvärdet med en dator med datorägarens egna dagboksanteckningar och fyra år gamla mejl duger inte som bevis. Som jag har nämnt i ett tidigare inlägg på denna blogg har en sverigedemokrat knäckt lösenordet till min epost och raderat förtalsmejl, som han själv hade skickat. Detta för att undanröja bevis. Han hade naturligtvis också kunnat skriva in falska mejl, om han velat.

Det är förvisso inte lätt att knäcka lösenord manuellt. Men på svarta marknaden säljs dataprogram som klarar det på några timmar.

Det hade naturlitvis smällt högre om tidningen hade kommit över Littorins dator. Men även på den hade det varit möjligt för en lösenordsknäckare att skriva in falska mejl. Duger då beslagtagna datorer inte alls som bevis? Det kanske de gör, i händerna på polisens dataexperter.

Sanningen är alltså troligen den att Aftonsnuskan inte hade tillräckligt starka bevis för publicering av misstankarna mot Littorin, och därför försökte få ett erkännande under hot om att man hade bevis.

Men antag nu att Littorin verkligen hade köpt sex av den här kvinnan för fyra år sedan. Eller antag att han hade haft gratis sex med henne. Hade det varit acceptabelt, om det varit så, att en reporter försöker tvinga fram ett erkännande? Reportern själv visste ju inte vad som var sant, det var bara en chansning?

Och dessutom: Har media rätt att utdöma - och verkställa - en tredskodom mot personer som vägrar svara på frågor från journalister. Det har inte ens en domstol rätt att göra i brottmål.

Se föregående inlägg!

Läs även:

http://motdrevet.blogg.se

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0