Vem tillhör underklassen, 1?
Jag har träffat några missbrukare i mina dar, både före detta och dem med ett pågående missbruk. Jag ska nu berätta om Gösta, 61. Han hade nyligen pensionerat sig från jobbet som affärskonsult. Pensionen var sannerligen inte dålig, 70.000 kr i månaden, efter skatt!
Nu var det så, alla påstådda mirakler till trots, att Gösta hade sökt frivillig vård mot sitt omättliga alkoholbegär. Han hade själv betalat vistelserna på de exklusiva behandlingshemmen. Nu hade han fått ännu en rattfylleridom samt dom för olovlig körning, för körkortet hade han ju mist. Det blev en hetsig diskussion med Gösta som menade att det var cykelfylla. Varför skulle han, som hade råd att åka taxi hur mycket som helst, köra rattfull?
Han hade nu blivit omhändertagen för tvångsvård mot alkoholbegäret. Men han gillade inte stället och ville tillbaka till det exklusive behandlingshemmet, där han kunde dricka te med missbrukare från samma överklass som han själv tillhörde. Problemet var bara att han under tidigare behandlingar hade tagit bilen och kört och köpt sprit och börjat dricka redan på vägen tillbaka till behandlingshemmet.
Så nu skulle han vårdas under tvång, bakom lås och bom. Bland kriminella. Ja alla kan ju inte finansiera sitt missbruk med egna pengar.
Gösta hade alltid konsumerat stora mängder alkohol under de otaliga konferenser som han ledde under jobbet som affärskonsult. Men sedan han pensionerat sig, hade det gått helt över styr.
När Gösta muckar från det underklassmässiga tvångs-behandlingshemmet kan han räkna med att bli upptagen i någon kyrkas gemenskap. Den kristna medelklassen ska ju öppna sina dörrar för underklassen bestående av före detta missbrukare. Men han kommer att vara härligt frälst från första dagen. Med den pensionen är man ju det.
Dagen kommer säkert att skriva ett snyftreportage om Göstas väg från rännstenen som kriminell knarkare till materiellt överflöd. Missbruksproblem finns som bekant inte inom medel- och överklassen!
Lika lite som det finns icke-missbrukande och icke-kriminella personer inom underklassen.
Guldkalven
Nu var det så, alla påstådda mirakler till trots, att Gösta hade sökt frivillig vård mot sitt omättliga alkoholbegär. Han hade själv betalat vistelserna på de exklusiva behandlingshemmen. Nu hade han fått ännu en rattfylleridom samt dom för olovlig körning, för körkortet hade han ju mist. Det blev en hetsig diskussion med Gösta som menade att det var cykelfylla. Varför skulle han, som hade råd att åka taxi hur mycket som helst, köra rattfull?
Han hade nu blivit omhändertagen för tvångsvård mot alkoholbegäret. Men han gillade inte stället och ville tillbaka till det exklusive behandlingshemmet, där han kunde dricka te med missbrukare från samma överklass som han själv tillhörde. Problemet var bara att han under tidigare behandlingar hade tagit bilen och kört och köpt sprit och börjat dricka redan på vägen tillbaka till behandlingshemmet.
Så nu skulle han vårdas under tvång, bakom lås och bom. Bland kriminella. Ja alla kan ju inte finansiera sitt missbruk med egna pengar.
Gösta hade alltid konsumerat stora mängder alkohol under de otaliga konferenser som han ledde under jobbet som affärskonsult. Men sedan han pensionerat sig, hade det gått helt över styr.
När Gösta muckar från det underklassmässiga tvångs-behandlingshemmet kan han räkna med att bli upptagen i någon kyrkas gemenskap. Den kristna medelklassen ska ju öppna sina dörrar för underklassen bestående av före detta missbrukare. Men han kommer att vara härligt frälst från första dagen. Med den pensionen är man ju det.
Dagen kommer säkert att skriva ett snyftreportage om Göstas väg från rännstenen som kriminell knarkare till materiellt överflöd. Missbruksproblem finns som bekant inte inom medel- och överklassen!
Lika lite som det finns icke-missbrukande och icke-kriminella personer inom underklassen.
GuldkalvenKommentarer
Trackback
