larsflemstroms

Ivan Bratt. Fotot togs 1915, ett par år innan han grundade Systembolaget. Han var den klassiska svenska alkoholpolitikens arkitekt. 1953, samma år som motboken avskaffades, försvarade han sitt livsverk i boken "Alkoholismen - en sjukdom?" Han var själv läkare, men förnekade bestämt att alkoholismen är eller beror på någon sjukdom. Hans svar på frågan om vad alkohlismen beror på var glasklart: alkholen. Hans linje var att begränsa tillgången på alkohol utan att utrymme för smuggare och illegala tillverkare.



En grundtes i föregående inlägg, Kan vad som helst kallas mirakel, är att man måste skilja mellan begreppen. Ivan Bratt, som var den klassiska svenska alkoholpoltikens arkitekt, ansåg inte att alkoholism är en sjukdom eller beror på någon sjukdom.

Definiera ordet sjukdom, den som kan!

Det kan också vara svårt att definera ordet mirakel, vilket jag försökt visa i föregående inlägg. Men man kan också ställa frågan: Måste något vara resultat av ett mirakel för att det ska vara bra?

Om ett behandlingsresultat är helt enligt vetenskap och beprövad erfarenhet, är det inget mirakel - åtminstone inte enligt den mer inskränkta definitionen av detta ord. Ordet mirakel förbehålls då sådant som är oförklarligt och "omöljligt".

Läsaren har säkert anat att jag är kritisk mot substitutionsbehandling (läkarförskrivet knark i stället för illegalt knark). Och jag är kritisk. I synnerhet om drogfrihet kan uppnås med andra behandlingsmetoder. Jag är kanske mindre kritisk om det läkarförskrivna knarket används som en övergångsdrog på vägen till total drogfrihet. Men i så fall ska inte den personen, som är under behandling, springa omkring på stan och förstärka effekten av övergångsknarket med alkhol eller illegalt anskaffade droger. Det illegala knarket kan vara av precis samma sort som det läkarförskrivna knarket. Dubbla dosen i stället för stegvis nedtrappning, som väl var avsikten.

Och det behövs inga mirakler för att en före detta (d.v.s. drogfri) missbrukare, som tas upp i en församlingsgemenskap, ska lyckas förbli drogfri. Risken för återfall är betydligt mindre i en församlingsgemenskap än om han - efter avslutad behandling - hamnar "i rännstenen" på nytt. 

Och det behövs inga mirakler för att en person som permanent går på substitutionsbehandling kan leva ett relativit normalt liv. Men drogfri är han inte. Ersättningsknarket har inte bara kroppsliga biverkningar utan påverkar även känsloliv och tankeverksamhet. Förljugenheten upphöjs till teologi. Snart är hela församlingen insnärjd i drogkulturen:

Missbrukarna är sjuka, och drogerna är medicin mot denna sjukdom.  Alkhol och illegalt inköpta droger är inte missbruk, utan självmedicinering! Och sjukdomen är smittsam. Missbruket (eller det legala "bruket") har blivit en religion. Synder botas med legala eller illegala droger.

De "frälsta" missbrukarna behöver ju inte göra inbrott på apoteket för att komma över knarket, när de får knarket på recept. De syndar icke. Tycker de. Och när de finansierade sitt missbruk genom att begå brott var de ju utan skuld. De drevs ju av sjukdomen!

Det är dags att skrota gamla syndaläror som skuldbelägger stackars missbrukare, som begår brott i jakten på droger! I stället kan man ju skuldbelägga personer som verkeligen är sjuka, men inte drogar sig och inte begår brott. De har ju samma sjukdom som missbrukarna. Fråga missbrukarna. De vet. Och de ljuger aldrig!

Sådant trams kan man numera läsat t.o.m. i den kristna nykterhetsrörelsen Blå bandets tidning!

Man måste hålla isär begreppen. De första kristna bröt mot den romerska lagen genom att de vägrade dyrka kejsarens genius som en gud. Straffet för detta brott var döden! Men var deras brott också en synd?

I våra svenska kyrkor finns personer med långa teologiska utbildningar. Som inte kan skilja mellan de helt olika kategorierna sjukdom - sjukvård, synd - förlåtelse, brott - straff. Och dessutom kan de inte skilja mellan vetenskapliga metoder och mirakler.

Paradoxalt nog kan det leda till att fungerande kristna behandlingsmetoder kan komma att förbjudas, eftersom de uppfattas som hokus pokus av det sekulariserade samhället.