larsflemstroms

"Var finns offren för missbrukarnas framfart bland medmänniskorna? Jag har skrivit det förr, och jag vill upprepa det idag; Varför sjungs det ständigt lovsånger över människor som garanterat har gjort andra människor så mycket ont? De f d missbrukarna. Själv hör jag till dem som har drabbats. Under  bortåt tjugo år  levde jag i ett av- och till relationshelvete med en man med alkoholproblem. En stor del av tiden var på distans med anledning av våra bostadsorter. Du skadas för livet, jag lovar dig! I sådana relationer ritas alla kartor om. Ingenting som gäller i "normala" relationer gäller längre. Du vet inte vad som är lögn och vad som är sanning. Du vet inte om ni ska träffas, när ni planerar att träffas, eller om spriten tar överhanden i sista minuten. " 

Jag håller fullständigt med om att de f.d. missbrukarna höjs alldeles för mycket till skyarna. Som f.d. medlem i Kristdemokraterna har jag fått känna på det. Det är naturligtvis en stor "vinst" för samhället, när kriminella missbrukare upphör att vara kriminella missbrukare. Men är det ingen vinst alls för samhället, att vi övriga - trots svåra motgångar, som  vi kanske har drabbats av  -  över huvud taget inte hamnar i missbruk? Vilka är de verkliga hjältarna? Men både i kd och frikyrko-Sverige, och nu tydligen också i Svenska kyrkan, verkar teologin vara  "ju värre syndare - desto  härligare frälsning - och desto bättre uttolkare är man av Guds vilja." 

Vilken "teologi" står de f.d. missbrukarna för? Ja, i det fallet kan man nog tala om "heresier".

Så nu ska inte nattvarden vara ett sakrament längre i Svenska kyrkan, för att ta ett exempel. Det var säkerligen riktigt vin i den första nattvarden, som Jesus serverade lärjungarna innan han korsfästes. Men den sakramentala tanken, att tid och rum utplånas, så att vi deltar i samma nattvard som lärjungarna, med Jesus personligen närvarande, är alltså mogen för skrotning. För att de f.d. missbrukarna ska kunna jobba som präster utan att få återfall i missbruk av nattvardsvinet.

Borde de inte nekas prästvigning, på samma sätt som pollenallergiker nekas prästvigning för att de tål blommarna vid begravningar? Blommarna på kistorna är ju ändå inget sakrament!