larsflemstroms

Min fästmö har skrivit på sin blogg (gissa länk i spalten till höger) att hon har en ändrad relationsstatus. Hon lever numera i ett förhållande! Sedan hon offentliggjort denna "nyhet" frågade hon mig om jag kan godkänna att hon har skrivit så! Vad säger man när man blir ställd inför fullbordat faktum? Men jag är inte sämre själv, vad gäller initiativförmåga: Jag fortsätter alltså att kalla min fästmö för "min fästmö" utan att be om lov! Men nu vet ni det: I det jämställda Sverige är det kvinnan som friar till mannen, och inte tvärtom!

Och i den jämställda Svenska kyrkan ska inte kungen lämna över sin dotter till "mannen av folket". Det har ärkebiskopen sagt. Eftersom det vore att avslöja en statshemlighet, gissar jag. Att vi har förmyndarstyre, precis som någon gång under 1600-talet, när kungen var för ung för att bestämma själv. Men visst är det så, i det nutida Sverige, att folket representerat av regeringen bestämmer över den blivande monarken! Statsminister Fredrik Reinfeldt har ju givit sitt tillstånd till kronprinsessan att gifta sig med herr Daniel!

Och visst är det regeringen som bestämmer vad kungen får säga offentligt! Sedan må nyrojalistiska Aftobladet protestera och kräva att kungligt envälde ska råda, om manarken är en kvinna! Leve den rojalistiska feminismen!

Nåväl, min lillasyster (som absolut inte accepterar att kallas så) har lovat att leda mig fram till altaret och överlämna mig till min fästmö, om det skulle bli så.

Nu menar jag att det är hög tid för Svenska kyrkan att ändra vigselordningen.
"Ingå äktenskap" ska ändras till "Vill du ingå i det heliga matriarkatet?"

Och beträffande frågan vem som ska leda fram vem, föreslår jag:

1) Om det är två unga oskulder, som ska gifta sig, ska bruden ledas fram av sin far, och brudgummen av sin mor.
Efter dem kommer brudens mor tillsammans med brudgummens far.

2) Om de, som ska gifta sig, har gemensamma barn, ska de gå fram tillsammans, följda av sina gemensamma barn, och bakom dem kommer brudens far tillsammans med brudgummens mor och därefter brudgummens far  tillsammans med brudens mor.

3) Om någon av dem, som ska gifta sig har barn med någon annan än den han /hon ska gifta sig med, ska
bruden ledas fram av sin äldsta son och brudgummen av sin äldsta dotter.

4) Om två män ska gifta sig, ska båda ledas fram av sina mödrar.

5) Om två kvinnor ska gifta sig, ska båda ledas fram av sina fäder.

6) Om brudparet inte haft råd att bjuda in ens sina närmaste, kan de ledas fram av exempelvis kyrkvaktmästare och kantor, i föräldranas etc. ställe.


Anm:
Det står i Bibeln att en man ska överge sin mor och hålla sig till sin hustru. Därför är överlämnandesymboliken viktig. 

Att brudens mor går tillsammans med brudgummens far, symboliserar givetvis den informella förening som ingås mellan två släkter.

Om någon av dem som ska gifta sig saknar en mor eller far i livet, får deras uppgift övertas av bror eller syster eller annan släkting.

Att den som har barn i ett tidigare äktenskap eller förhållande, leds fram av ett av dessa barn, symboliserar givietvis att arnen har accepterat sin mors eller fars nya make /eller maka.



Kyrkomötet har bestämt att samkönade par får gifta sig i kyrkan. Det kan man tycka är bra eller dåligt, men en ordning måste ju därmed finnas för sådana vigslar också. Och samma gäller givetvis om någon gifter sig för andra eller tredje gången. Men vi måste respektera att det alltid är den enskilda präster, som avgör om han /hon vill viga. Samt att "vigselvilligheten" inte får vara avgörande för rekryteringen av präster. Prästreryteringen bör i stället enligt min mening spegla kyrkans tro - och den är som bekant ganska differentierad. Och "gammaldags" tro får inte sättas i strykklass! Vilket det nu finns tydliga tendenser till...


------ x -----


Jag har läst en broschyr, som har utgivits av den kyrkliga samfälligheten, med råd till blivande brudpar. Att följa dem råd, skulle kosta minst 100.000 kronor. Visserligen mindre än vad ett prinsessbröllop kostar. Men om det är uttryck för Svk:s nya syn på äktenskapet, finns det anledning att protestera!

Om man trots dryga kyrkoavgifter måste lägga upp 10.000-tals kronor för att utnyttja kyrkans tjänster, är det föga förvånande att antalet kyrkvigslar minskar. Och att folk går ur kyrkan! Och det är väl knappst dem, som kan spendera hur mycket pengar som helst, som behöver råd. Det finns ju gott om profana festarrangörer som kan hjälpa till med det. Jag saknar verkligen en broschyr om "enkelt kyrkbröllop - bara för er två (och evt era närmaste)".

Kyrkvigseln får inte bli något slags "skolavslutning i kyrkan".

Kyrkvigseln får inte heller reduceras till något slags "bekräftelse" av brudparets kärlek till varandra.  Men det är väl själva symboliken i kravet att brudparet alltid ska gå fram tillsammans. Vigseln blir då slutpunkten på något snarare än början på något. Det är skillnad mellan välsignelse och vigsel.

Accepterar man inte att kyrkvigseln är något mer (ett sakrament eller åtminstone något som liknar ett sakrament) kan man gifta sig borgerligt. Men det är dags att avskaffa kommunernas vigselrätt, och överlämna vigslarna till den ideella sektorn. Naturligtvis anser jag att förbundet Humanisterna, som redan har börjat med dop och konfirmation i den ateistiska tron, även ska få vigselrätt. Det är dags att göra rent hus med den felaktiga föreställningen att vigselförrättning skulle vara myndighetsutövning!