Anonym på nätet
Internet har givit demokratin en ny chans, när monopoliseringen inom framförallt tidningsmedia håller på att gå för långt. Uppköpen av konkurrerande tidningar har krympt det totala debattutrymmet, samtidigt som debattredaktörerna har blivit färre - med följd att färre åsikter släpps fram. Möjligheten att skriva under signatur ar dessutom inskränkts. Personer i beroende ställning, eller med allmänt obekväma åsikter, vågar därför inte föra fram sina åsikter. Detta har blivit kännbart även i Svenska kyrkan, där i synnerhet den traditionella kristna tron sitter trångt. Anställda av alla kategorier, även präster, måste vara försiktiga med vad de uttrycker offentligt.
Det finns alltså ett behov av nya kanaler, vid sidan av de etableralde medierna, som är tillgängliga för alla, och där man kan debattera anonymt. Men anonymiteten kan också missbrukas. Exempelvis genom att skrämma bort obekväma röster från fortsatt debattdeltagande. Det är som en mobb, som gaddar sig samman exempelvis mot de åsikter som företräds av en viss blogg. Det kan då vara en blogg, som har startats i protest mot självcensuren
i etablerade medier, såsom tidningar och radio /TV.
Nu kommer det intressanta. Den sida som är en minoritet i de stora sammanhangen blir en minoritet i det lilla sammanhanget. Den som är minoritet i ett visst sammanhang skräms bort från fortsatt debattdeltagande. Bloggarna blir ointressanta, när alla håller med om allt. Bloggägarens intention, att sprida sina obekväma åsikter till en större krets än de "redan frälsta" förfelas därmed. Och dessutom blir de obekväma åsikterna ännu mindre tålda hos majoriteten. Minoriteten har ju själv demonstrerat att det inte är så noga med skyddet för minoriteter, när man själv får bestämma.
Den i särklass vanligaste metoden att tysta avvikande röster (den som är i minoritet på en viss blogg) är att under skydd av egen anonymitet gå ut med negativa personomdömen om den som ska tystas. Man "vet" något om den personens privatliv. Något som inte alls har med debattämnet att göra. Jag har själv varit utsatt för det flera gånger, i synnerhet när jag debatterade på de kristna bloggarna Vestibul och Dagen Forum Debatt (båda bloggarna är nu nedlagda). Det är naturligtvis bloggägarens /moderatorns uppgift att stävja sådana tendenser - i synnerhet om de finns bland de egna sympatisörerna.
- - - - - -
Tidningen Dagen, som ägde bloggen Forum Debatt, hade haft stora artiklar om en forskare som kritiserade Knutby Filadelfia och påstod att någon annan än den morddömde pastorn Helge Fossmo egentligen var anstiftare till morden i Knutby. Jag savslöjade i ett inlägg till Forum Debatt att forskaren i fråga själv var medlem i en halvreligiös sekt, som utmålar kristendomen som skyldig till i stort sett allt ont. Under täckmantel av kritik mot specifikt Knutby-församlingen var det ett generalangrepp på den kristna tron, som slogs upp stort i Dagen.
Inlägget publicerades inte. I stället stängdes Forum Debatt för "teknisk översyn". Det har nu gått flera år, och den "tekniska översynen" pågår tydligen fortfarande!
Medan monopoliseringen på tidningsmarknaden blir allt värre, har privatbloggarna tagit över på nätet. Hur länge kan man fråga. Men nu hotas bloggdebatterna så att säga inifrån. Och det gäller speciellt de riktigt "stora" bloggarna med riktigt många läsare och många kommentarer.
Jag har på denna blogg försvarat den person, som utan att ens vara åtalad har utpekats av den kristna pressen som den "egentliga" anstiftaren till morden i Knutby. För den kristna pressen räcker det tydligen att man företräder en tvivelaktig teologi (personligen vet jag dock inte vilken teologi som förkunnas i Knutby Filadelfia) för att man också ska vara anstiftare av mord. Vilket den profana pressen, som tycker att alla religiös tro är tvivelaktig, tacksamt har hakat på.
Resultatet av den kristna pressens tendentiösa skriverier om Knutby har givit som resultat att just den traditionella kristna teologi, som dessa tidningar säger sig företräda, numera sitter så trångt i Svenska kyrkan så att t.o.m. präster med ett oförvitligt förflutet måste skriva anonymt på andras bloggar. Och det är väl ingen slump att de mest kritiska bloggarna drivs av äldre män som har framtiden bakom sig - och alltså inte har lika mycket att förlora som de som befinner sig mitt i yrkeslivet.
Anonymitet på nätet - för att skydda sig själv, men inte för att skada andra - kan vara ett livsvillkor för verklig yttrandefrihet!
Det finns alltså ett behov av nya kanaler, vid sidan av de etableralde medierna, som är tillgängliga för alla, och där man kan debattera anonymt. Men anonymiteten kan också missbrukas. Exempelvis genom att skrämma bort obekväma röster från fortsatt debattdeltagande. Det är som en mobb, som gaddar sig samman exempelvis mot de åsikter som företräds av en viss blogg. Det kan då vara en blogg, som har startats i protest mot självcensuren
i etablerade medier, såsom tidningar och radio /TV.
Nu kommer det intressanta. Den sida som är en minoritet i de stora sammanhangen blir en minoritet i det lilla sammanhanget. Den som är minoritet i ett visst sammanhang skräms bort från fortsatt debattdeltagande. Bloggarna blir ointressanta, när alla håller med om allt. Bloggägarens intention, att sprida sina obekväma åsikter till en större krets än de "redan frälsta" förfelas därmed. Och dessutom blir de obekväma åsikterna ännu mindre tålda hos majoriteten. Minoriteten har ju själv demonstrerat att det inte är så noga med skyddet för minoriteter, när man själv får bestämma.
Den i särklass vanligaste metoden att tysta avvikande röster (den som är i minoritet på en viss blogg) är att under skydd av egen anonymitet gå ut med negativa personomdömen om den som ska tystas. Man "vet" något om den personens privatliv. Något som inte alls har med debattämnet att göra. Jag har själv varit utsatt för det flera gånger, i synnerhet när jag debatterade på de kristna bloggarna Vestibul och Dagen Forum Debatt (båda bloggarna är nu nedlagda). Det är naturligtvis bloggägarens /moderatorns uppgift att stävja sådana tendenser - i synnerhet om de finns bland de egna sympatisörerna.
- - - - - -
Tidningen Dagen, som ägde bloggen Forum Debatt, hade haft stora artiklar om en forskare som kritiserade Knutby Filadelfia och påstod att någon annan än den morddömde pastorn Helge Fossmo egentligen var anstiftare till morden i Knutby. Jag savslöjade i ett inlägg till Forum Debatt att forskaren i fråga själv var medlem i en halvreligiös sekt, som utmålar kristendomen som skyldig till i stort sett allt ont. Under täckmantel av kritik mot specifikt Knutby-församlingen var det ett generalangrepp på den kristna tron, som slogs upp stort i Dagen.
Inlägget publicerades inte. I stället stängdes Forum Debatt för "teknisk översyn". Det har nu gått flera år, och den "tekniska översynen" pågår tydligen fortfarande!
Medan monopoliseringen på tidningsmarknaden blir allt värre, har privatbloggarna tagit över på nätet. Hur länge kan man fråga. Men nu hotas bloggdebatterna så att säga inifrån. Och det gäller speciellt de riktigt "stora" bloggarna med riktigt många läsare och många kommentarer.
Jag har på denna blogg försvarat den person, som utan att ens vara åtalad har utpekats av den kristna pressen som den "egentliga" anstiftaren till morden i Knutby. För den kristna pressen räcker det tydligen att man företräder en tvivelaktig teologi (personligen vet jag dock inte vilken teologi som förkunnas i Knutby Filadelfia) för att man också ska vara anstiftare av mord. Vilket den profana pressen, som tycker att alla religiös tro är tvivelaktig, tacksamt har hakat på.
Resultatet av den kristna pressens tendentiösa skriverier om Knutby har givit som resultat att just den traditionella kristna teologi, som dessa tidningar säger sig företräda, numera sitter så trångt i Svenska kyrkan så att t.o.m. präster med ett oförvitligt förflutet måste skriva anonymt på andras bloggar. Och det är väl ingen slump att de mest kritiska bloggarna drivs av äldre män som har framtiden bakom sig - och alltså inte har lika mycket att förlora som de som befinner sig mitt i yrkeslivet.
Anonymitet på nätet - för att skydda sig själv, men inte för att skada andra - kan vara ett livsvillkor för verklig yttrandefrihet!
Kommentarer
Trackback
