larsflemstroms

Ja, det finns sannerligen olika idéer om hur det ska ske. Ett sätt att rädda äkenskapet är tydligen att avskaffa äktenskapet i protest mot den könsneutrala äktenskapslagen. Sedan drygt 60.000 personer skrivit på uppropet "Bevara äkenskapet" i protest mot den då föreslagna könseneutrala äktenskapslag (som nu är införd) bestämde initiativtagarna till uppropet självsvåldigt att de 60.000 undertecknarnas protest även var ett stöd för kd-ledarens Göran Hägglunds förslag att avskaffa kyrkvigselns juridiska verkningar. Det är ju samma sak som att avskaffa det kristna äktenskapet som samhällsinstitution!

Stefan Swärd, som är nyss avgången ordörande för Evangeliska Frikyrkan (EFK) har skrivit en artikel i Världen idag, där han bl. a. skriver:

"Det behövs en tydlig, näst intill övertydlig kristen förkunnelse, vägledning och undervisning i frågor som gäller sex, samlevnad och äktenskap. Innerst inne tycker människor att Bibelns samlevnadsideal är bra, problemet är att man inte klarar av att leva efter detta. Därför måste vi i kyrkorna arbeta med äktenskapsundervisning, själavård och vägledning före äktenskapet. Med tydlig undervisning, mycket nåd och barmhärtighet, bra själavård, och en finkänslighet för att nå människor där de befinner sig – då kan vi ge en vägledning som påverkar och berör människor."

Så långt kan väl de flesta hålla med Stefan Swärd - åtminstone om man anser att Bibelns samlevandsideal (åtminstone vad gäller äktenskaplig trohet, etc) kan tillämpas på alla typer av äktenskap, både särkönade och samkönade. Bengt Malmgren har kommenterat artikeln på sin blogg www.katolsktfonster.se/forum:

"Evangeliska Frikyrkan, Trosrörelsen, Romersk Katolska kyrkan och de ortodoxa kyrkorna är väl de som har mest samsyn i dessa frågor idag och som har en samhäkritisk inställning i sex- och samlevnadsfrågor idag i det man håller fast vid trohetsidealet inom äktenskapet samt den heterosexuella normen för äktenskapet.

En del samfund har målat in sig i ett hörn då man bejakat propagandan som drivs att frågan om könsneutrala äktenskap är en människorättsfråga. Så är ju inte fallet. man kan mycket väl hävda heteronormen för äktenskapet utan att tumma på principen om alla människors lika värde. Det har bl.a. Katolska kyrkan förklarat i sitt remissvar till äktenskapsutredningen.  Frågan om homosexuellas äktenskap är en begränsad fråga, som gayrörelsen har velat förstora. Det rör sig dock om bara någon eller max några procent av befolkningen som efterfrågar samkönade äktenskap."

Frågan är ju förstås varför man över huvud taget ska dra in homo-äktenskapen i en debatt om äktenskapet som samhällsinstitution, värdet av äktenskaplig trohet och familjers stabilitet, när homo-äktenskapen är en så begränsad företeelse. Detta drar ju fokus från de kristna ideal, som är bra för hela samhället och som kan vinna ett brett stöd till det i många läger kontroversiella motståndet mot samkönade äktenskap. Det drar också fokus från Katolska kyrkans i och för sig kontroversiella motstånd mot artificiella preventivmedel - där jag, men tydligen inte katoliken Bengt Malmgren, tycker att Katolska kyrkan har helt rätt.

Det drar också fokus från den propaganda för extrem promiskuitet, som bedrivs av staten och landstingen gentemot ungdomar. Denna blogg är reklamfinansierad. På startsidan, som jag loggar in på när jag ska redigera bloggen har Nationella hiv-rådet lagt ut en annons med följande text: "Jenny har haft sex med 584 olika personer. Carro har haft sex med 730 olika personer. Amir har haft sex med 1085 olka personer."

Detta framställs alltså som fullständigt normalt. En 15-åring som bara har haft sex med 89 olika personer kan ju få mindervärdighetskomplex! Jag förmodar att Stefan Swärd, som bedrivit nattlig gatumission bland ungdomar i Stockholm har klart för sig att även mycket unga personer som vistas ute nattetid gör allt de kan för att leva upp till Nationella hiv-rådets ideal. Visserligen hackar han också på gay-rörelsen, som enligt hans mening har gjort homo-äktenskapen till den avgörande frågan, men konstater dock att: "Frågan om heterosexuella äktenskapens stabilitet och familjens stabilitet är dock helt avgörande."

http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=7714&Itemid=30

Att Stefan Swärds eget ideal, inget sex alls utanför äktenskapet, är bättre än Nationella hiv-rådets ideal, att det är normalt att ha sex med 1.000 olika personer, kan nog de flesta hålla med om, även de som själva tycker att det är okej att ha "en ny" då och då, och anser det onödigt att gifta sig. Och verkligheten blir ju ofta en medelväg mellan extrempositionerna. Och det är ju helt klart med färre, och inte med fler sexkontakter, som hiv kan motverkas. Det är inte med kondomer, utan med färre sexkontakter och rutinmässiga hivtester innan man inleder en ny sexuell relation, som hiv-spridning bäst bekämpas.

Och allra bäst ur smittskydds-synpunkt (bortsett från celibat) är givetvis att ha en enda under hela livet. Detta måste sägas, inte bara av Stefan Swärd som förmodligen själv lever upp till sitt ideal, utan även av oss andra. Nåväl, jag har skickat ett svar  till katolsktfonster:

---

>> Vilka kyrkor som har målat in sig i ett hörn kan förstås diskuteras. Svenska kyrkan har väl inte precis målat IN SIG, utan har väl snarare MÅLAT IN, dvs INFÖRLIVAT ett mer profan syn på äktenskapet som en manifestation av två personers (även om de har samma kön) ömsesidiga kärlek, vid sidan av den traditionella synen på äktenskapet som ett sakrament eller liknande för man och kvinna.

Rätten att gifta sig (med en person av motsatt kön, utan inskränkningar pga ras, etnicitet e dyl) är en mänsklig rättighet. Så visst är frågan om könsneutrala äktenskap en människorättsfråga, dvs en fråga om utvidgning av en redan existerande mänsklig rättighet. Religionsfriheten och friheten från religiöst tvång (exempelvis vigseltvång för religiösa vigselförrättare) är också en mänsklig rättighet. Och den vill jag slå vakt om - inom ramen för bevarad vigselrätt för religiösa samfund.

Härav följer att Risdagen har tagit ett riktigt beslut, när man har infört rätt för personer med samma kön att gifta sig, med bevarad vigselrätt för religiösa samfund UTAN vigseltvång för de religösa vigselförrättarna.

Till religionsfriheten hör också rätt att religiöst påverka andra (se Europakonventionen om mänskliga rättigheter, art 9), varför jag anser att Anneli Magnusson har fel när hon säger att det är "hjärntvätt". Det är inte den religiösa påverkan i sig eller det religiösa budskapet som är hjärtvätt utan möjligen metoderna för påverkan. Och det blir inte hjärntvätt för att undervisningen är tydligeller ens "övertydlig"!

Man bör emellertid observera att förhållandet mellan EFK och protestantismen som helhet är jämförbar med förhållandet mellan en katolsk orden och Katolska kyrkan som helhet. Helt andra villkor ställs på ordensmedlemmar (att de ska avge löften om en viss livsstil, etc) än på "vanliga" medlemmar i Katolska kyrkan - vilket är mer tydligt i länder där Katolska kyrkan har samma ställning som "folkkyrka" som Svenska kyrkan i Sverige.

Ska då personer som inte tror (helt eller delvis) på kyrkans lära om t.ex. äktenskapet ändå tvingas rätta sig efter denna? Det är frågan. De kyrkor, som verkligen har målat in sig i ett hörn, är de kyrkor som inte ens kan acceptera möjligheten för samkönade par att gifta sig borgerligt. Har de heterosexuella äkenskap som ingås juridiskt bindande genom kyrkvigsel plötsligt blivit mindre värda genom att vi har fått en könsneutral äktenskapslag. Nej, de heterosexualla äktenskapens värde hotas om religiösa samfund avsäger sig vigselrätten i protest mot den könsneutrala äktenskapslagen. De religiösa vigselförrättarna är inte skyldiga att viga andra par än de, som får gifta sig enligt samfundens egna bestämmelser!

Äktenskapets värde som samhällsinstituion hotas inte heller av den könsneutrala äktenskapslagen. Den goda påverkan på samhället som helhet, som den kristna synen på äktenskapet kan ha, hotas av detta ständiga idisslande av homoäktenskapsfrågan. Enligt både Thomas av Aquino (katoskt helgon) och Martin Luther (protestant / reformator) har kyrkan och staten olika uppgifter. Detta bör ömsesidigt respektéras av både staten och kyrkan. Vi lever inte längre i något kungligt envälde, där det ytterst är kungens hovpredikant som bestämmer vilka lagar vi ska ha! Må så vara att detta var Luthers statskyrkomodell, som i praktiken tillämpades även i katolska länder genom konkordat mellan kyrkan och staten! <<

---

Detta innebär att det är statens skyldighet att registrera och ge juridisk sanktion för de äktenskap som ingås i kyrkan. Religiösa vigselförrättare bedriver ingen myndighetsutövning. Det är en missupfattning som har uppstått genom dels tidigare oklarheter vid gränsdragningen mellan myndighetstutövning och icke myndighetsutövning inom den dåvarande statskyrkan under 1900-talet, och dels genom uttrycket '"legal authorities" i internationella konventioner om äktenskapet.

En vigselförrättare ska vara en "legal auktoritet" med kunskaper i äktenskapslagstiftningen på samma sätt som en legitimerad läkare är en legal auktoritet (godkänd av en myndighet), enligt min mening. Eller på samma sätt som en bussförare måste vara godkänd av en myndighet. Kravet på godkännande av vigselförrättaren torde vara en förutsättning för att samhället ska godkänna de äktenskap som har ingåtts inför vigselförrättaren. Detta motiveras av kampen mot barnäktenskap och tvångsäktenskap.

Eftersom staten har fler "medlemmar" än de "renlärigt kristna" måste staten ibland tillåta - och t.o.m. reglera rättsligt - sådant som kyrkan "förbjuder". Staten och kyrkan behöver inte tycka lika i allt. Och det är något att tänka på både för dem som tror att man kan lagstifta fram en "kristen livsstil" hos hela befolkningen - och för dem som tycker att kyrkan ska rätta sin förkunnelse efter riksdagsbesluten!