larsflemstroms

  Ett av mina många universitet. Men den mesta tiden körde jag en gammaldags lingrävmaskin. Och det är jag riktigt stolt över, för sådana är inte lätta att köra.  Jag fick en vecka på mig att lära mig köra lingrävmaskin - utan någon handledning. Och det var med hjärtat i halsgropen, för det kändes som om maskinen skulle slå runt, innan jag lärt mig att bromsa skopan när den skulle tömmas. Med en sådan maskin som synds på bilden finns inte den risken. Det kom yngre killar med betyg från maskinförarutbildning, men de lärde sig aldrig att köra lingrävmaskin. För det hade de inte fått utbildning i. Innovationsförmågan hämmas, när folk utbildas i allting. Det finns numera knappast några autodidakter d.v.s. självlärda människor. Vad gör en icke-autodidakt när han möter ett tidigare okänt problem? Varken arbetare eller företagsledare vet vad de ska göra. Vad händer med en nation utan auto-didakter? Se bara på Sverige, som nu är rejält i utförslöpan som industrination!


Vad gör att en människa är en akademiker?

Det kan man ju undra när varje skolunge kallas "student", och det finns ett "universitet" i varje kommen och snart i varje by med bredbandsuppkoppling och det ges universitetsundervisning i "slagrutevetenskap". Det går ut på att hitta vatten med hokus pokus. Jag tog mig faktiskt för pannan, när en elektriker med utbildning i denna "vetenskap" letade efter jordledningar med pinnar, som han höll i händerna! När folklig vidskepelse har blivit "vetenskap" så är väl alla akademiker, ja rentav professorer?

Jag har sett gamla lantarbetare med sex-årig folkskola undervisa blivande professorer i folklivsforskning i konsten att bygga gärdesgårdar utan spik och ståltråd, som var dyrt för fattiga torpare förr i tiden.

Själv instämmer jag helhjärtat med den författare som skrev "Gruvan var mitt universitet". Mitt i livet hade jag ett löpande band-jobb, som långtifrån gav den intellektuella stimulans som varje människa född med hjärna behöver. Det går nämligen inte att stänga av hjärnan. Den måste sysselsätta sig med något. Eftersom jag var fackordförande var detta det perfekta jobbet för mig.

Jag använde tiden till att tänka ut så mycket jävelskap för företagsledningen, att densamma ville omplacera mig till ett mer kvalificerat jobb, som råvarukontrollant. Jag ville inte, och det blev en facklig konflikt med central förhandling. Jag vek mig inte, så förhandlingen slutade med att arbetsgivaren sa: "Du får som du vill, men om du ångrar dig kommer du inte att göra karriär i det här företaget." Förbundet jublade, för man tänkte göra mig till ombudsman. 

På den tiden hade jag en del orealistiska föreställningar. Jag trodde stehårt på varje människas begåvning. Och jag tror fortfarande stenhårt på att Sveriges framgångar som industrination i det förgångna, berodde på bristen på högre utbildning, med följd att arbetare rekryterades till ledande uppgifter i både näringslivet och politiken. Men jag trodde att man kan vara arbetare, som står vid en maskin hela dagarna, samtidigt som man är verkställande direktör för ett stort företag. Jag tänkte inte på att dygnet bara har 24 timmar. Jag har många gånger i livet överansträngt mig så allvarligt så att livet gått ner i slow motion under flera år.

Så kan man inte leva om man har ledande uppgifter. En verkställande direktör kan inte ägna flera timmar åt att jaga de absolut lägsta extrapriserna på daglivaror, vilket jag har gjort många gånger. Under samma tid, som går åt till att sänka matpriserna med några tior, kan en VD spara miljoner åt sitt företag. Därför måste en VD i ett storföregag ha en hög lön (men det får vara måtta på det också), vilket jag inte alls begrep, när jag kämpade för lika lön åt alla och total arbetsdelning.

Visst kan det vara ett behagligt liv att leva på stor fot, men det kan också vara en bra hushållning med ledande personers tid. Det kan vara bättre att sänka företagets utgifter än sina egna. Och jag är säker på att Toblerone-affären inte hade inträffat, om Mona Sahlin trots sin höga lön inte hade behövt leva som sina kvinnliga väljare. Även ledande sossar har ett behov av "hushållsnära tjänster" för att orka med. Men frågan är vem som sk betala.

Och jag blev riktigt arg när biskopen i Växjö (han hette Anders Wejryd) med en årsinkomst på 720.000 kr krävde att Sveriges bönder skulle sänka sina inkomster för att visa solidaritet med sina kollegor i andra länder. För bönder är en yrkeskår som verkligen är både arbetare och verkställande direktörer. Få bönder har numera råd med anstställd arbetskraft. Kunde inte Wejryd ta initativet till en kraftig lönesänkning för biskopar och kyrkoherdar till komminister-nivå?

Den radikala delen av medelklassen föredrar pseudofrågor som klimathotet framför klasskamen. Rädda som de när för att sätta något i rullning, som kan utmynna i en revolution. Ett utmärkt exempel är makarna Myrdals ansträngninar för att tämja arbetarrörelsen genom att ersätta kampen mot kapitalismen i samhället med kampen mot de patriarkaliska strukturerna i familjen, som skulle undermineras som samhällsinstitution.

Och Svenska kyrkan pratar hellre om jämlikhet i kungafamiljen än om de växande klasskillnaderna i det svenska samhället. Och hellre om klimathotet än om jungfrufödseln. Sina teologiskt ledande uppgifter missköter de högsta hönsen i kyrkan så grovt, så att de inte är värda någon lön alls. De borde använda sin tid till att jaga extrapriser i varuhusen i stället, som vanliga arbetslösa tvingas göra! Så fick även detta inlägg en kyrklig anknytning.

Jag har läst några terminer vid universitet, och bl. a. lärt mig historievetenskaplig forskningsmetod och källkritik. Och därför underkänner jag den s.k historie-kritiska bibelforskningen som ovetenskaplig! Och jag har arbetat i ett akademiskt yrke under tre och en halv månad (under hela mitt liv) som s.k. obehörig lärare. Eureka - jag är akademiker!

Det är ju inte fint längre att vara arbetare, vilket det däremot var under tiden c:a 1968 - 1975. Trots att det var under den tiden, som arbetarklassens politiska inflytande krympte ihop till nästan ingenting! Arbetarklassen ersattes av "akademikerproletariatet" och de kommunistiska sekterna lovade att göra en "klassanalys" som skulle bevisa att det nya "akademikerproletariatet" hade halkat ner i arbetarklassen - även om de så var professorer och docenter eller kutlurskribenter i de borgerliga pressen.

Jag har varit kollektivansluten sosse, och jag har blivit anklagad för att inte vara "riktig socialdemokrat" för att jag inte hade gjort ett individuellt val att bli socialdemokrat. Och att pappa var akademiker låg mig i fatet. En riktig socialdemokrat är en person, vars far är arbetare. Det har jag fått höra många gånger! Men jag är sannerligen inte uppvuxen i någon högborgerlig miljö. Och mina anfäder var arbetare redan under 1600-talet  Och troligen ännu längre bakåt i tiden, men då bodde "vi" inte i Sverige, utan i den första delen av Europa (Flandern) som gick över från hantverksmässig till industriell produktion. Det skedde redan under 1300-talet.

Så jag borde väl ha den rätta "genetiska" bakgrunden för en "riktig socialdemokrat".  Men när jag för en tid sedan hade bestämt mig för att gå tillbaka till socialdemokratin vägrades jag partimedlemskap för att jag är medlem i en  opolitiska nomineringsgrupp i kyrkovalet. Det är numera skillnad mellan att vara "socialdemokrat" (det kan man vara utan att vara medlem) och att vara medlem. Det har väl den nya högavlönade "prästproletariatet" med Anna-Karin Hammar i spetsen drivit igenom, tror jag.

Den "jordnära" religion med sin "barnsliga" tro på konkreta under, som först de romerska slavarna, och sedan Europas livegna bönder och sedan den europeiska arbetarklassen av gammal tradition har trott på, är ju numera borgerligt mörkblå. Den gamla högern är numera vänster, och den gamla vänstern är numera höger. Men borde inte Frimodig kyrkan säga något om att kristna kan förvägras politiskt inflytande på grund av sin tro. Detta strider mot internationella konventioner om mänskliga rättigheter!

Varför ska just kristna arbetare diskrimineras? Varför också inte muslimer, som påstår att deras Gud kräver att deras fruar ska bära burka?  

Men jag är alltså inte arbetare, utan akademiker har jag nyligen fått veta, för att jag har tillägnat mig en bildning som förr i tiden få arbetare hade tillgång till.

Utom de som var hade så litet sömnbehov, så att de kunde arbeta 12 - 13 timmar i fabriken och läsa på nätterna vid något korrespondensinstitut. Ett av dessa var Hermods. Jag har läst bl.a. företagsekonomi, filosofi och kristendomskunskap på Hermods, men då var arbetstiden ner i 8 timmar. Sedan läste jag några terminer på universitet på dispens, eftersom jag inte hade fullständig studentexamen.

Kunskap kan nog vara bra, men förmågan att söka kunskap och analysera problem är viktigare. Och för att lyckas med det måste man vara åtminstone delvis autodikakt.  Och därför kan även en grävmaskin vara ett universitet. Men är man akademiker för att man kan köra grävmaskin?