Har kyrkan infiltrerat socialdemokratin, eller är det tvärtom?
Jag har i personliga samtal med en f.d. socialdemokrat, som numera är folkpartist, sagt att jag ogillar ett förslag från en medlem i den socialdemokratiska Broderskapsrörelsen, att denna organisation ska bestämma hur alla socialdemokrater som har kyrkliga uppdrag i Svenska kyrkan ska agera. Alltså även de som inte är medlemmar i Broderskap, som bara har en minoritet av de kristna socialdemokraterna som medlemmar. Dessutom är inte alla medlemmar i Broderskap medlemmar i Svenska kyrkan. Ska medlemmar i andra trossamfund bestämma vad man ska tro, hur man ska fira gudstjänst, mm i Svenska kyrkan? Ska politiska partier över huvud taget bestämma vad man ska tro i kyrkan? Ska de bestämma vad partilösa och medlemmar i andra partier ska tro? Jag anser att poltiska partier inte ens har rätt att bestämma över de egna medlemmars religiösa tro. Politiska partier har därmed inte heller rätt att överlämna åt någon sammanslutning av troende partimedlemmar att bestämma över partimedlemmarnas religiösa tro. Och varför ska detta, i så fall, bara gäller medlemmar i Svenska kyrkan? Varför inte också, katoliker, pingstvänner och ateister? Partikongressen får väl rösta om Marias jungfrudom, och om majoriteten bestämmer att hon var oskuld när Jesus föddes, får väl ateisterna också tro det?
Jag tror faktiskt att det var en ateist som sa ifrån att partiet inte ska bestämma om och vilken religiös tro partimedlemmar ska ha. Ska det vara partipiska i kyrkan, kan jag givetvis inte ta kyrkliga uppdrag för S.
Mina åsikteer i teologiska frågor utgör emellertid inget hinder för mig att bli medlem i Socialdemokraterna. Det beskedet har jag fått från ledande företrädare för det socialdemokratiska partidistriktet där jag bor. De utgör inte heller något hinder mot att jag skulle få politiska uppdrag. Men naturligtvis förväntas jag i så fall följa partilinjen, vilket jag utan problem kan göra om det gäller uppdrag i det profana samhället.
I Socialdemokraterna finns. liksom i andra partier ett förbud, mot medlemmar att samtidigt vara medlemmar i andra politiska partier. Det finns ett kongressbeslut att detta även gäller medlemsskap i de opolitiska nomineringsrupperna i kyrkovalet. Ett liknande förbud mot medlemskap i opolitiska nomineringsgrupper har även funnits hos Moderaterna. Men det förbudet har M numera avskaffat. Det tycker jag att S också borde göra.
Jag har alltså fått beskedet från partidistriktet att det räcker att jag går ur den opolitiska nomineringsgrupp, som jag är medlem i, för att bli medlem i Socialdemokraterna och även komma ifråga för politíska uppdrag för S, som nuvarande innehavare avsäger sig. Det är ett kongressbeslut, som partidistriktet har att följa. Inget annat, ingen personligt.
Jag har inte röstat på Socialdemokraterna och jag stödjer inte Socialdemokraterna för att göra karriär. Jag har röstat på Socialdemokraterna och jag stödjer Socialdemokraterna för att jag har sett konsekvenserna av att Socialdemokraterna inte längre har regeringsmakten, för att jag vill ha ett bättre samhälle för oss alla, för att jag vill ha ett mänskligare samhälle. Därför väntar och hoppas jag att nästa partikongress ska upphäva det olyckliga beslutet om de opolitiska nomineringsgrupperna.
Jag tvivlar inte på att de av mina läsare, som har borgerliga partisympatier, också vill ha ett mänskligare samhälle. Det är det som är så fantastikt med att vara kyrka, att vi har en grundläggande värdegemenskap över partigränserna. Men vi är inte riktigt överens om de politiska medlen att nå dit.
Nu har den f.d. socialdemokraten och nuvarande folkpartisten blandat sig i partiledardiskussionerna i S och lagt ut en länk till sin blogg, där hon med tydlig syftning på mig (dessutom under rubriken "Infiltatörerna") skriver:
"Men ibland häpnar man, när sådana ikläder sig precis vilken klädnad som helst och är lika varma i debatten varhelst de råkar befinna sig för tillfället. Det gäller att hålla huvudet kallt inför dem och fundera över om de olika inriktningarna som de tycks verka inom verkligen går att kombinera. Man måste alltså ta sig en rejäl funderare på deras trovärdighet."
Nu försöker alltså Folkpartiet (o)liberalerna bestämma vilken religiös tro socialdemokrater får ha!
Min brist på trovärdighet gäller att jag har skrivit på www.s-bloggar.se att Lena Sommestad, som är ett hett namn i partiledardebatten, skulle kunna bli en nutida Wigforss. Tro inte det! Sommestad är "guilt by association". Precis som den kvinnliga kandidaten till biskopsstolen i Växjö.
Frågan är då - ska någon som är medlem i ett politiskt parti överhuvudtaget kunna engagera sig i kyrkans arbete?
Svenska Kyrkan "tillåter" de partipolitiska partierna att nominera politiker som representanter
i Kyrkomötet. Anledningen är väl den att Svenska Kyrkan skulle stå med byxorna nere om staten inte administrerade kyrkoskatten- en inkomstrelaterad skatt som betraktas som medlemsavgift.
Kyrkan borde stå på egna ben. Indirekta val till
stift och stiftsstyrelsen ser till att nominera ledamöter till Kyrkomötet.
Kostnaden lägre och kyrkomötesledamöter färre t.o.m en del med kristen bakgrund.
Att man som socialdemokrat av ideologiska skäl skulle måsta vara liberalteolog är en svensk företeelse - se på Tony Blair som blivit katolik. I och med att socialdemokratin historiskt har använt kyrkan för sina egna politiska syften blir det ju nödvändigt så att teologin måste anpassas till den rådande tidsandan (läs socialdemokratiska folkhemmet) och de som gillar detta är liberala teologer och kyrkomedlemmar. Hade socialdemokratin låtit kyrkan bli fri så fort man fick makten hade det nog spelat en mindre roll. Som det är nu är det att sabotera denna politik som varit så framgångsrik att vara bibeltrogen i Sv k - dvs då motarbetar man partiet genom sin tro, och därmed finns faktiskt skäl för uteslutning p g a denna, men bara för ickeliberala Sv K -kristna. Men detta kan man förstås inte säga, då man vill låtsas vara religiöst obundet. Men ställer man upp för en annan, opolitisk nomineringsgrupp, då går det att bli av med folk! Jag vet av erfarenhet...
