Lögn, statistik, lönestatistik.
I spalten till höger finns kontakinformation, om nu vill skicka mejl till mig. Mejladressen finns under rubrken Kategorier. Ibland får jag påpekanden om att jag skulle ha fel i sak. Jag rättar emellertid ingenting i texten enbart för att någon påstår att jag har fel, utan att ha kontrollerat med mina källor om så verkligen är fallet. Annars kan det hända att den ursprungliga texten var rätt och att den nya texten är fel. Om rättelsen avser något som jag skrivet långt tillbaka är det inte säkert att jag minns vilka källor jag använt, eller att jag har tillgång till dem nu. Jag har läst många bibelöversättningar i ett teologiskt fackbibliotek 30 mil bort, och det skulle kosta mig minst 1000 kr att åka dit och kontrollera.
Det är också ett faktum att det finns nyöversättningar av gamla bibelöversättningar. De vanligtvis kommersiella bokförlagen bakom dessa översättningar påstår att dessa översättningar bara är en försiktig språklig revision av de gamla översättningarna från 1500- eller 1600-talet. Det har emellertid framkommit en stark kritik från bibeltrogna grupper att man inte har följt den gamla texten.
Nu har jag också fått ett påpekande om att jag skulle ha fel om semestertillägget.. Det finns nämligen flera grader av lögn: Lögn, förbannad lögn, statistik och lönestatisktik. Avsikten med lönestatistik är som békant att bevisa att någon löntagargrupp (vanligen högavlönade tjänstemän) är kraftigt underbetalda i jämförelse med någon annan löntagargrupp (vanligen lågavlönade arbetare). Nu har jag angivit min egen position, och jag förväntar mig inte att alla läsare håller med. Anledndingen till att jag tar upp frågan är att flera läsare har reagerat mot samma sak.
Syftet med blogginlägget var emellertid inte att jämföra arbetare med tjänstemän, utan jag diskuterar det "utanförskap" som blir följden av diskrimineringen av vissa grupper, som kan inkludera såväl arbetare som tjänstemän. Vi håller på att få en uppdelning av befolkningen mellan en grupp bestående av relativit unga (30 - 40 år) friska och helst barnlösa personer, som kan få hur många jobb som helst. Och en annan grupp som inte kan få något jobb, hur de än försöker. I denna situation sätts solidariteten på hårda prov.
Jag förnekar inte alls att alliansregeringen har tagit en del bra initiativ för att hjälpa dem, som har svårt att själva skaffa jobb, att få jobb. Men dessa goda initiativ motverkas av dem systemfel, som jag har kritiserat i de båda föregående inläggen. Det som alliansen verkligen har gjort bra, är systemet med "jobbcocher". Det var något som jag verkligen saknade när jag själv var i åldern 55+ och behövde ett nytt jobb. Kurser i jobbsök för arbetslösa, som man satsade på under den socialdemokratiska regeringstiden före valet 2006 ser jag enbart som ett hån. Man behöver inte utbilda sig till professionell jobbsökare, om man inte har tänkt jobba som jobbcoach.
Om man är uppväxt med en luthersk för att inte tala om shartauansk, syn på arbete har man helt enkelt svårt att marknadsföra sig själv, hur många jobbsökarkurser man än har gått. Den lutherska synen på arbete är att allt arbete är lika värdefullt och att det t.o.m. är en dygd att stanna på den sociala position som man har i stället för att göra "karriär". För en shartuan är det en dygd att inte framhäva sig själv, att sitta längst bak i kyrkan och helst vara osynlig.
Detta hindrar i och för sig inte att man har ett yrke eller uppdrag, som kräver att man står i rampljuset, men då gör man det bara i den rollen. Privat är man en doldis, även om man är en firad stjärna. Ungefär som Greta Garbo.
Nu var det så här med semestertillägget, att det kan ses som en utjämning vid omräkning från procentberäkning till månadslön - då en anställd får samma lön under semestermånaden som under månaden före eller efter semestern under samma år. Med procentmetoden får man en semesterersättning, som är 12 % av lönen för arbetat tid under intjänandeåret, d.v.s året innan semestern tas ut. Om då en arbetares lön är 20.000 kr (i genomsnitt) i månaden. blir semesterersättningen räknad som 12 % av lönen under elva månader 26.400 kr.
Jag fann exemplet på nätet, på en facklig tjänstemannablogg förstås. Och det är ett exempel på hur man kan ljuga med lönestatistik genom "höftade" beräkningar. Enligt mina beräkningar blir arbetarens semesterersättning 21.599 kr - men så har jag varit fackligt aktiv i LO. Jag har då utgått från att arbetaren tjänade i genomsnitt 20.000 kr i månaden under intjänandeåret. Med en avtalsenlig årlig lönehöjning på 1, 5 - 3 % bör denna arbetare tjäna 20.300 - 20.600 kr under semesteråret. Semesterersättningen blir då 1.000 - 1.300 kr högre än den genomsnittliga månadsinkomsten under semesteråret.
Att semesterersättningen är 12 % på arbetsinkomsten under intjänandeåret är alltså något i överkant,men säkert relevant för den tid (1970-talet) när detta bestämdes. Inflationen (penningvärdesförsämringen) var ju större då. Att anställda med månadslön kompenseras med ett "semestertillägg" på knappt 1 % av månadslönen under semestermånaden verkar ju då rimligt. Men om tillägget ska beräknas utifrån antagandet att arbetaren får 26.400 kr i semesterersättning för en månad, blir det fel. Men det var väl avsikten med att ljuga med lönestatistik. Och kommer naturligtvis att följas med kompensationskrav från LO, som vill ha mer än 12 % i semesterersättning.
Hur kan man då komma så olika i beräkningarna? Jag har redan nämnt att man jämför lönerna under olika år. Men därtill kommer att fem semesterveckor är mer än en månad. Och dessutom är inte alla arbetsveckor femdagarsveckor. Och februari har bara 28 dagar när det inte är skottår. Ska vi dessutom gå vidare och jämföra arbetat tid vecka för vecka... Och ska vi dessutom räkna livslön med olika lång studietid och olika mycket arbetslöshet och olika frekvens av arbetrelaterade sjukdomar.
Är avundsjuka en arbetsrelaterad sjukdom??
Syftet med föregående inlägg var dock inte att utreda vilka grupper av arbetande som är mest gynnade eller mest missgynnade. Nej syftet var att utbetalningen av semesterersättningen övertas av Försäkringskassan, samt att arbetstivaren ska betala 12 - 14,4 % på intjänad lön för varje månad i semesteravgift till FK för fem semesterveckor /år Lika för alla. En fördel är ju att vi slipper komensationskraven och förhoppningsvis en del av den svenska avundsjukan.
________
Anm: I föregående inlägg föreslog jag att sjuklönen som betalas av arbetsgivaren för de två första veckorna i varje sjukperiod avskaffas, och att Försäkringskassan betalar sjukersätting för den första ersättningsberättigade dagen, men att tre karensdagar införs i samband därmed. Samt att en sjätte semestervecka införs och att den kan användas som karensdagar för att mildra påfrestningarna på hushållsekonomin. Den anställda skulle därigenom låna av sig själv genom färre sparade semesteragar. Två semesterdagar skulle då ge nästan lika stor ersättning som tre sjuklönedagar. Räkna själv!
Det är också ett faktum att det finns nyöversättningar av gamla bibelöversättningar. De vanligtvis kommersiella bokförlagen bakom dessa översättningar påstår att dessa översättningar bara är en försiktig språklig revision av de gamla översättningarna från 1500- eller 1600-talet. Det har emellertid framkommit en stark kritik från bibeltrogna grupper att man inte har följt den gamla texten.
Nu har jag också fått ett påpekande om att jag skulle ha fel om semestertillägget.. Det finns nämligen flera grader av lögn: Lögn, förbannad lögn, statistik och lönestatisktik. Avsikten med lönestatistik är som békant att bevisa att någon löntagargrupp (vanligen högavlönade tjänstemän) är kraftigt underbetalda i jämförelse med någon annan löntagargrupp (vanligen lågavlönade arbetare). Nu har jag angivit min egen position, och jag förväntar mig inte att alla läsare håller med. Anledndingen till att jag tar upp frågan är att flera läsare har reagerat mot samma sak.
Syftet med blogginlägget var emellertid inte att jämföra arbetare med tjänstemän, utan jag diskuterar det "utanförskap" som blir följden av diskrimineringen av vissa grupper, som kan inkludera såväl arbetare som tjänstemän. Vi håller på att få en uppdelning av befolkningen mellan en grupp bestående av relativit unga (30 - 40 år) friska och helst barnlösa personer, som kan få hur många jobb som helst. Och en annan grupp som inte kan få något jobb, hur de än försöker. I denna situation sätts solidariteten på hårda prov.
Jag förnekar inte alls att alliansregeringen har tagit en del bra initiativ för att hjälpa dem, som har svårt att själva skaffa jobb, att få jobb. Men dessa goda initiativ motverkas av dem systemfel, som jag har kritiserat i de båda föregående inläggen. Det som alliansen verkligen har gjort bra, är systemet med "jobbcocher". Det var något som jag verkligen saknade när jag själv var i åldern 55+ och behövde ett nytt jobb. Kurser i jobbsök för arbetslösa, som man satsade på under den socialdemokratiska regeringstiden före valet 2006 ser jag enbart som ett hån. Man behöver inte utbilda sig till professionell jobbsökare, om man inte har tänkt jobba som jobbcoach.
Om man är uppväxt med en luthersk för att inte tala om shartauansk, syn på arbete har man helt enkelt svårt att marknadsföra sig själv, hur många jobbsökarkurser man än har gått. Den lutherska synen på arbete är att allt arbete är lika värdefullt och att det t.o.m. är en dygd att stanna på den sociala position som man har i stället för att göra "karriär". För en shartuan är det en dygd att inte framhäva sig själv, att sitta längst bak i kyrkan och helst vara osynlig.
Detta hindrar i och för sig inte att man har ett yrke eller uppdrag, som kräver att man står i rampljuset, men då gör man det bara i den rollen. Privat är man en doldis, även om man är en firad stjärna. Ungefär som Greta Garbo.
Nu var det så här med semestertillägget, att det kan ses som en utjämning vid omräkning från procentberäkning till månadslön - då en anställd får samma lön under semestermånaden som under månaden före eller efter semestern under samma år. Med procentmetoden får man en semesterersättning, som är 12 % av lönen för arbetat tid under intjänandeåret, d.v.s året innan semestern tas ut. Om då en arbetares lön är 20.000 kr (i genomsnitt) i månaden. blir semesterersättningen räknad som 12 % av lönen under elva månader 26.400 kr.
Jag fann exemplet på nätet, på en facklig tjänstemannablogg förstås. Och det är ett exempel på hur man kan ljuga med lönestatistik genom "höftade" beräkningar. Enligt mina beräkningar blir arbetarens semesterersättning 21.599 kr - men så har jag varit fackligt aktiv i LO. Jag har då utgått från att arbetaren tjänade i genomsnitt 20.000 kr i månaden under intjänandeåret. Med en avtalsenlig årlig lönehöjning på 1, 5 - 3 % bör denna arbetare tjäna 20.300 - 20.600 kr under semesteråret. Semesterersättningen blir då 1.000 - 1.300 kr högre än den genomsnittliga månadsinkomsten under semesteråret.
Att semesterersättningen är 12 % på arbetsinkomsten under intjänandeåret är alltså något i överkant,men säkert relevant för den tid (1970-talet) när detta bestämdes. Inflationen (penningvärdesförsämringen) var ju större då. Att anställda med månadslön kompenseras med ett "semestertillägg" på knappt 1 % av månadslönen under semestermånaden verkar ju då rimligt. Men om tillägget ska beräknas utifrån antagandet att arbetaren får 26.400 kr i semesterersättning för en månad, blir det fel. Men det var väl avsikten med att ljuga med lönestatistik. Och kommer naturligtvis att följas med kompensationskrav från LO, som vill ha mer än 12 % i semesterersättning.
Hur kan man då komma så olika i beräkningarna? Jag har redan nämnt att man jämför lönerna under olika år. Men därtill kommer att fem semesterveckor är mer än en månad. Och dessutom är inte alla arbetsveckor femdagarsveckor. Och februari har bara 28 dagar när det inte är skottår. Ska vi dessutom gå vidare och jämföra arbetat tid vecka för vecka... Och ska vi dessutom räkna livslön med olika lång studietid och olika mycket arbetslöshet och olika frekvens av arbetrelaterade sjukdomar.
Är avundsjuka en arbetsrelaterad sjukdom??
Syftet med föregående inlägg var dock inte att utreda vilka grupper av arbetande som är mest gynnade eller mest missgynnade. Nej syftet var att utbetalningen av semesterersättningen övertas av Försäkringskassan, samt att arbetstivaren ska betala 12 - 14,4 % på intjänad lön för varje månad i semesteravgift till FK för fem semesterveckor /år Lika för alla. En fördel är ju att vi slipper komensationskraven och förhoppningsvis en del av den svenska avundsjukan.
________
Anm: I föregående inlägg föreslog jag att sjuklönen som betalas av arbetsgivaren för de två första veckorna i varje sjukperiod avskaffas, och att Försäkringskassan betalar sjukersätting för den första ersättningsberättigade dagen, men att tre karensdagar införs i samband därmed. Samt att en sjätte semestervecka införs och att den kan användas som karensdagar för att mildra påfrestningarna på hushållsekonomin. Den anställda skulle därigenom låna av sig själv genom färre sparade semesteragar. Två semesterdagar skulle då ge nästan lika stor ersättning som tre sjuklönedagar. Räkna själv!
Kommentarer
Postat av: PA
Bara en liten kommentar angående Bibel-översättningar:
De flesta finns i sin helhet tillgängliga på nätet. Man behöver inte längre resa långa sträckor för att läsa de 10-20 mest använda översättningarna. (Några finns till och med i faksimil.)
Trackback
