larsflemstroms

 
Stockholms stifts domprost Åke Bonnier har nu åstadkommit ett riktigt bra blogginlägg:
http://akebonnier.blogspot.com/2010/11/vem-hor-bon.htmlskul

Rubriken på Bonniers inlägg är "Vem hör bön?" Han ger själv svaret på sin fråga i sista meningen på sitt inlägg: "Gud hör bön." För Gud är väl den avsedde mottagaren. För kyrkan uppmanar oss väl inte att göra som fariséerna, som stod i gathörnen och bad, för att visa hur fromma de var? Bönerna var kanske inte ens avsedda för Gud?

Och även om bönerna till slut når fram till Gud, kan man ju fråga om bönerna "tar" bättre om man använder beprövad teknik och vetenskap, som sms och internet, i stället för att chansa på att "varje hjärtas tysta bön" ska svinga sig upp till Gud utan hjälp av vare sig radiovågor eller teleledningar. Det är tryggt att lita på kyrkans kraftiga servrar?

I protokollet från Uppsala möte 1593 står att man inte ska be genom helgon som ombud. För det första vet vi inte säkert att våra böner verkligen når fram till helgonen. Och för det andra kan vi inte vara säkra på helgonen, om de hör våra böner, verkligen lägger fram dem till Gud? Mötesprotokollet är en av Svenska kyrkans bekännelseskrifter. Och det har Svk att rätta sig efter. Det är luthersk och svenskkyrklig kristendom.

Den som tycker annorlunda rekommenderas varmt att göra ett besök i Katolska kyrkan. Där kan man lära sig hur man ska be till helgon, för att de ska vidarebefordra bönerna till Gud. Och jag tror faktiskt inte att katolikerna har ersatt de gamla mossiga helgonen med modern telecomteknik. Sådant hör hemma i det sekulariserade samhällets pseudoreligiösa horoskop- och ufovärld.

Jag har personligen för drygt tio år sedan sett reklam från det då helstatliga telecomföretaget Telia, som lovade att man kan få veta sin framtid genom att ringa betalsamtal (19 kr/min) med Telia. Det var nära att Telia stämdes för bedrägeri. Telia hade krävt en abbonnent på 600 kr för samtal till Spålinjen, men den uppringande personen hade inte fått veta något om sin framtid. Den utlovade tjänsten hade alltså inte levererats. Telia hotade med rättegång. Abbonnenten svarade med att kräva att Telia skulle demonstrera - inför rätten - vilken teknik man använder för att koppla upp sig mot andevärlden. Då fegade Telia ur och avskrev betalningskravet.

Det visade sig under rättegångsförberedelserna att samtalen inte alls kopplades upp mot andevärlden, utan att de gick till en telefonväxel på Hanverkargatan i Stockholm, vilket Telia kände till. Samtal till sexlinjen gick till samma telefonväxel. I denna växel, skedde - utan att de uppringande märkte något - automatisk omkoppling till olika anknytningar, som vanligen ingen svarade på. De uppringande fick alltså betala 19 kr /min för att höra vanliga ringsignaler, som man ofta gör när man ringer till ett företag eller en myndighet med telefonväxel. En kontroll ,ed bolagsregistret visade att växeln på Hantverkargatan hade samma ägare som några porrbutiker i Stockholm. Telias styrelsordförande på den tiden hette Torbjörn Fälldin, f.d. statsminister.

Det som jag tycker är mest upprörande är att Telia kände till i detalj hur företagets abbonnenter lurades, att Telia hjälpte bedragare att inkassera avgifterna och sedan skyllde på att man bara förmedlade samtalen och inte hade något moraliskt ansvar. Samt att man hjälpte porrbrannschen att fuska i religionsbranschen genom att lura tekniskt okunniga personer, som uppfattar den moderna telekommtekniken som något slags religiöst medium.

De som lurades var personer som var nedbrutnas av sorg efter bortgångna anhöriga och vill veta hur de bortgångna hade det "på andra sidan", samt personer som fått chockbesked om att de hade dödliga sjukdomar och ville veta när de skulle dö. Det är inte säkert att man tänker klart i den situationen, och tillgriper kanske minsta halmstrå. Jag ser stora risker i att Svenska kyrkan i en affischkampanj uppmanar till att skicka böner som sms - för ingen kan väl förneka att böner är avsedda för en mottagare som tillhör andevärlden?

Det är ju också ett faktum att Knutby-mörderskan trodde att sms-en från anstiftaren av morden (Helge Fossmo) kom från Gud. Nu verkar en av debattörerna på Bonniers blogg tro att jag ojar mig över att folk kan inspireras till  mord av sms. Men detta är huvudsakligen en kyrklig /teologisk och inte en kriminalpolitisk blogg. Nej, det som jag kritiserar är att Svenska kyrkan genom sin enfaldiga affischkampanj förstärker den övertro, som redan finns, på telekomtekniken som ett slags religiöst medium.

Och att människor då kan hamna i en avgudadyrkan av ett ganska så allvarligt slag. När varnade vår utslätade Svenska kyrka senast för avgudadyrkan?? Avgudadyrkan tenderar snarare att bli ett stående inslag i gudstänsten i vissa Svk-kyrkor.

Domprosten skriver:

Men det viktiga är inte att skriva ned sin bön. Det viktiga är hjärtats samtal med Gud. Därför blir jag en aning "trött" när jag ser reklamen på tunnelbanan i Stockholm där man ser håriga armar och händer med lite småsmutsiga naglar som håller en mobiltelefon i en sorts bönehållning och där det talas om att man kan sms:a sin bön till Svenska kyrkans hemsida för en kostnad av ett sms och att man får vara anonym. På hemsidan publiceras bönerna från sms:en. Men om man inte har en mobiltelefon eller dator (många äldre människor har det på det viset) kommer då inte bönen fram? Och vem ska bönen nå? Måste den gå via hemsidan...

Som jag har uppfattat domprosten har han reagerat mot affischkampanjens uppläggning, att folk kan förledas tro att chansen att bönen verkligen når fram till Gud, om man använder ombud - som kontaktas med tekniska hjälpmedel - som lägger fram bönen inför Gud.  Detta är inte luthersk kristendom.