Tar du ut semesterdagar när du är sjuk?
Ja, det är ett påstående som man ofta hör. Lagen säger att den som är sjuk när han skulle ha haft semester, har rätt till nya semesterdagar. "Rolig semester"-garanti, alltså! Nu fattas bara extra hög lön under semestern, så att alla verkligen har råd att roa sig under semestern. Jodå, det finns också. Och kallas semestertillägg. Men semestertillägg har förstås inga lågavlönade, utan de högavlönade. Har de inte tillräckligt bra betalt ändå, så att de kan spara till den lyxkryssning under semestern? Semesterlön från arbetstgivaren utgår för övrigt även för ledighet för vård av barn
Och sedan klagar de alltså på att de inte vågar begära sjuklön från arbetsgivaren, trots att denne är skyldig att betala sjuklön för de två första veckorna i varje sjukperiod. Hur blir det då med ersättningen från Försäkringskassan fr.o.m, tredje sjukveckan? Jodå, arbetsgivarna tycker att den som gått in i tredje sjukveckan kan fortsätta att vara sjuk - under lågkonjunktur - i stället för att återgå till arbetet och bli permitterad. För då måste arbetsgivaren betala permitteringslön.
Och om inte den anställde själv är sjuk, så har han /hon kanske ett barn som blir sjukt när det är depression på aktiebörsen.
Detta har angivits som förklaring till att det blev så få nyanställningar under den senaste högkonjunkturen. Det verkar alltså vara på det viset att arbetsgivare och anställda har uppfunnit egna regler, som strider mot politikernas avsikter med både semesterlagen och socialförsäkringssystemen. Det påminner om soldatfrederna under Första världskriget. När generalerna trodde att det fortfarande var krig hade soldaterna klivit upp ur skyttegravarna och slutit fred med varandra.
Lönebikostnader är arbetsgivarens kostnader, utöver den lön som redovisas på lönebeskedet till den anställde, som arbetsgivaren ska betala för att ha en anställd person. Det är en bred flora av utgiftsposter, som arbetsgivaren ska betala enligt lag eller avtal. Det är arbetstivaravgift, avsättning till semesterlön, tjänstepensionsvgift, sjukförsäkringsavgift, avtalsförsäkringspremier etc.
Det som jag kritiserar är inte avgifternas antal eller storlek, utan att det slår så olika mellan olika arbetsgivare och mellan olika anställda hos samma arbetsgivare. Detta motverkar nyanställningar och leder till diskriminering av yngre (som kan förväntas få barn, som är små under sina första levnadsår), äldre samt personer med upprepad korttids-sjukfrånvaro eller har varit långtidssjuka eller har något handikapp.
Den direkta anledningen till att arbetsgivaren ska betala sjuklön för de första veckorna i varje sjukperiod var att byråkrater på dåvarande Svenska Arbetsgivareföreningen ville att arbetsgivarna skulle leka poliser åt Försäkringskassan och spionera på sjuksrivna anställda. Socialdemokraterna och LO var emot, men försvarar numera helhjärtat det socialt förödande systemet. Det visade sig ju vara ett bra sätt att dölja de verkliga kostnaderna för sjukskrivningarna. Och LO har beredvilligt ställt upp med bortförklaringen att det är ett bra sätt att straffa arbetsgivare för dålig arbetsmiljö.
Om anställda som har skadats av dålig arbetsmiljö verkligen får ett nytt jobb, så är det i stället den nya arbetsgivaren som straffas. Så valet för den arbetsskadade personer har varit att antigen bli kvar på samma arbetsplats och bli ännu mer skadad eller gå ut i arbetslöshet och kanske bli sjukskriven.
Vi kan inte ha ett socialförsäkringssystem, ett semesterlönesystem, etc, vars verkliga kostnader inte tål att redovisas öppet. Varför ska den enskilde arbetstgivaren fonderar semesterpengarna tills de ska betalas ut? Vad händer om den anställda slutar? Jo, då betalas innestående semesterpengar ut till den f.d. anställda i stället för att föras över till en eventuelll ny arbetsgivare. När den nya arbetsplatsen stänger för semester har den nyanställda kanske inga semesterpengar från den förra arbetsplatsen kvar.
Som jag skrev i föregående inlägg borde Försäkringskassan betala ut sjukpenning från första dagen, då den anställda är berättigad till ersättning. Nu föreslår jag också att Försärkingskassan ska förvalta pensionspengarna, så att de finns kvar när den anställda har semester, även efter byte av arbetsgivare. Oavsett hos vilken arbetsgivare semesterpengarna har tjänats in, ska de räcka till den anställdas försörjning under en semester av lagstadgad minimilängd, som är fyra veckor per år. Den femte semesterveckan får sparas till ett senare år.
Det kan antas att det är sparade semesterveckor som anställda tar ut när de är sjuka, för att arbetsgivaren ska slippa betala sjuklön. Men det var ju inte meningen. Den var att anställda ska kunna ta ut långledigt exempelvis vart 5:e år. När jag nu föreslår att tre karansdagar ska införas i sjukförsäkringen, och att man ska kunna tas ut semesterdagar under karensdagarna, så föreslår jag att en sjätte semestervecka införs för det syftet. Den sjätte semesterveckan ska vara "öronmärkt" för det syftet under första året efter intjänandeåret.
Om den anställda inte är sjuk under året, eller är sjuk men väljer att inte ta ut semesterdagar under karensdagarna, får de semesterdagarna efter utgången av första året sparas som "vanlig" semester. Den anställda "lånar" av sig själv, genom färre sparade semesterdagar.
Det låter kanske krångligt, men är administrativt enkelt om båda systemen - sjukförsärkingen och semesterersättningen - förvaltas av samma inrättning - Försäkringskassan. Som även skulle kunna ta hand om a-kassan och det kommunala försörjningsstödet.
Detta må strida mot gamla, väletablerade socialdemokratiska principer. Men jag är ju inte partimedlem. Och för övrigt måste de, som är partimedlemmar, komma med något nytt om Socialdemokraterna ska ha en chans att återta regeringsmakten. Välfärdssystemen började krackelera redan innan valet 2006, när vi fick en borgerlig regering. Dessförinnan var det Socialdemokraterna som administerade sönderfallet, som försämrade för "bidragstagarna", samtigt som man gömde kostnadern genom pålagor på arbetsgivarna. Och dolde arbetslösheten genom "åtgärder" som enbart förnedrade dem som skulle hjälpas.
Och sedan klagar de alltså på att de inte vågar begära sjuklön från arbetsgivaren, trots att denne är skyldig att betala sjuklön för de två första veckorna i varje sjukperiod. Hur blir det då med ersättningen från Försäkringskassan fr.o.m, tredje sjukveckan? Jodå, arbetsgivarna tycker att den som gått in i tredje sjukveckan kan fortsätta att vara sjuk - under lågkonjunktur - i stället för att återgå till arbetet och bli permitterad. För då måste arbetsgivaren betala permitteringslön.
Och om inte den anställde själv är sjuk, så har han /hon kanske ett barn som blir sjukt när det är depression på aktiebörsen.
Detta har angivits som förklaring till att det blev så få nyanställningar under den senaste högkonjunkturen. Det verkar alltså vara på det viset att arbetsgivare och anställda har uppfunnit egna regler, som strider mot politikernas avsikter med både semesterlagen och socialförsäkringssystemen. Det påminner om soldatfrederna under Första världskriget. När generalerna trodde att det fortfarande var krig hade soldaterna klivit upp ur skyttegravarna och slutit fred med varandra.
Lönebikostnader är arbetsgivarens kostnader, utöver den lön som redovisas på lönebeskedet till den anställde, som arbetsgivaren ska betala för att ha en anställd person. Det är en bred flora av utgiftsposter, som arbetsgivaren ska betala enligt lag eller avtal. Det är arbetstivaravgift, avsättning till semesterlön, tjänstepensionsvgift, sjukförsäkringsavgift, avtalsförsäkringspremier etc.
Det som jag kritiserar är inte avgifternas antal eller storlek, utan att det slår så olika mellan olika arbetsgivare och mellan olika anställda hos samma arbetsgivare. Detta motverkar nyanställningar och leder till diskriminering av yngre (som kan förväntas få barn, som är små under sina första levnadsår), äldre samt personer med upprepad korttids-sjukfrånvaro eller har varit långtidssjuka eller har något handikapp.
Den direkta anledningen till att arbetsgivaren ska betala sjuklön för de första veckorna i varje sjukperiod var att byråkrater på dåvarande Svenska Arbetsgivareföreningen ville att arbetsgivarna skulle leka poliser åt Försäkringskassan och spionera på sjuksrivna anställda. Socialdemokraterna och LO var emot, men försvarar numera helhjärtat det socialt förödande systemet. Det visade sig ju vara ett bra sätt att dölja de verkliga kostnaderna för sjukskrivningarna. Och LO har beredvilligt ställt upp med bortförklaringen att det är ett bra sätt att straffa arbetsgivare för dålig arbetsmiljö.
Om anställda som har skadats av dålig arbetsmiljö verkligen får ett nytt jobb, så är det i stället den nya arbetsgivaren som straffas. Så valet för den arbetsskadade personer har varit att antigen bli kvar på samma arbetsplats och bli ännu mer skadad eller gå ut i arbetslöshet och kanske bli sjukskriven.
Vi kan inte ha ett socialförsäkringssystem, ett semesterlönesystem, etc, vars verkliga kostnader inte tål att redovisas öppet. Varför ska den enskilde arbetstgivaren fonderar semesterpengarna tills de ska betalas ut? Vad händer om den anställda slutar? Jo, då betalas innestående semesterpengar ut till den f.d. anställda i stället för att föras över till en eventuelll ny arbetsgivare. När den nya arbetsplatsen stänger för semester har den nyanställda kanske inga semesterpengar från den förra arbetsplatsen kvar.
Som jag skrev i föregående inlägg borde Försäkringskassan betala ut sjukpenning från första dagen, då den anställda är berättigad till ersättning. Nu föreslår jag också att Försärkingskassan ska förvalta pensionspengarna, så att de finns kvar när den anställda har semester, även efter byte av arbetsgivare. Oavsett hos vilken arbetsgivare semesterpengarna har tjänats in, ska de räcka till den anställdas försörjning under en semester av lagstadgad minimilängd, som är fyra veckor per år. Den femte semesterveckan får sparas till ett senare år.
Det kan antas att det är sparade semesterveckor som anställda tar ut när de är sjuka, för att arbetsgivaren ska slippa betala sjuklön. Men det var ju inte meningen. Den var att anställda ska kunna ta ut långledigt exempelvis vart 5:e år. När jag nu föreslår att tre karansdagar ska införas i sjukförsäkringen, och att man ska kunna tas ut semesterdagar under karensdagarna, så föreslår jag att en sjätte semestervecka införs för det syftet. Den sjätte semesterveckan ska vara "öronmärkt" för det syftet under första året efter intjänandeåret.
Om den anställda inte är sjuk under året, eller är sjuk men väljer att inte ta ut semesterdagar under karensdagarna, får de semesterdagarna efter utgången av första året sparas som "vanlig" semester. Den anställda "lånar" av sig själv, genom färre sparade semesterdagar.
Det låter kanske krångligt, men är administrativt enkelt om båda systemen - sjukförsärkingen och semesterersättningen - förvaltas av samma inrättning - Försäkringskassan. Som även skulle kunna ta hand om a-kassan och det kommunala försörjningsstödet.
Detta må strida mot gamla, väletablerade socialdemokratiska principer. Men jag är ju inte partimedlem. Och för övrigt måste de, som är partimedlemmar, komma med något nytt om Socialdemokraterna ska ha en chans att återta regeringsmakten. Välfärdssystemen började krackelera redan innan valet 2006, när vi fick en borgerlig regering. Dessförinnan var det Socialdemokraterna som administerade sönderfallet, som försämrade för "bidragstagarna", samtigt som man gömde kostnadern genom pålagor på arbetsgivarna. Och dolde arbetslösheten genom "åtgärder" som enbart förnedrade dem som skulle hjälpas.
Kommentarer
Trackback
