Tomtetroende anklagar varandra: "Ni är inga riktiga tomtar."
Ett av de mest berömda Kalle Anka-avsnitten publicerades under julen 1951 och handlade om hur Farbror Joakim räddade julen för de fattiga barnen i Pengalösa. Varuhuscheferna har fått bekymmer inför julhandeln. För att tjäna riktigt mycket pengar på sin religiösa övertygelse måste man vara en riktig tomte. Ni känner väl till hur Sveriges Kommunistiska Parti blev Vänstererpartiet? Först kallade man sig Vänsterpartiet kommunisterna, och sedan slopade man k:et. Det är Kristdemokraterna också på väg att göra. Med Tomtepartiet Kristdemokraterna som övergångsnamn - tills den gamla generationen kd(s):are har dött ut.
Det ryktas att att de kristdemokratiska landstingsråden runt om i landet (ni vet dem där som är lierade med de privata vinstintressena i sjukvården) har tillskrivit Sveriges varuhuschefer och krävt att endast heltidsanställda kd-politiker får anlitas som tomtar i julhandeln. Bara kristdemokrater som tjänar storkokvan på sin kristna image är riktiga tomtar, nämligen.
Mot det protesterar förstås vi vanliga småtomtar, som jobbar helt ideelt för tomteväsendets utbredning. Den här bloggen startade i juni 2008. Och redan då skrev jag om kristen inom tomteväsendet. Nu handlar motsättningarna inte bara om frågan hur tomten kan vara närvarande i miljoner hem i hela världen samtidigt. Utan har han över huvud taget kan komma ner genom skorstenen med sin stora julklappssäck. Man frågar sig om julklapparna verkligen är äkta.
Och fortfarande vet ingen vad julmusten egentligen innehåller. Orginalrecetpet är fortfarande hemligt. Det ryktas att påskmusten är samma brygd, som marknadsförs under annan etikett. Varför inte söndagsmust?
Så slipper vi alkoholen i nattvarden!
Jodå, jag skrev om krisen inom tomtetron redan första månaden blogger var uppe. Men jag försökte också torgföra en ny organisationsmodell för Svenska kyrkan, nämligen att skilja trossamfundet Svenska kyrkan från fastighetsägaren Svenska kyrkan. Därmed skulle det bli möjligt att upplåta Svenska kyrkans kyrkor för andra kristna samfund, på samma sätt som Trafikverkets järnvägsspår upplåts även för andra tågoperatörer än statliga SJ.
Kyrkoledningen verkar vara mest intresserad av att byta vårt kyrkliga kulturarv mot pengar, så att man kan fortsätta med samma personalstyrka trots sjunkande medlemstal. Man har dock börjat med att sälja ut stiftsgårdar och andra byggnader som ingår i den kyrkliga kulturmiljön.
De är nog riktiga tomtar. Diskussionerna om alkoholhalten i nattvardsvinet på senaste kyrkomötet kostade säkert några miljoner i arvoden till ledamöterna. Ni ska få se att det hela landar i att man dricker "Blody Mary". Vem kan stå emot dryckesfabrikanternas marknadsföring, när dessa upptäcker Svenska kyrkan som kund? När beskedet
blev "Anything goes".
Tomten går förstås genom väggen! Sa inte Luther något om "i, över, under och genom"? Dessutom var han mot avlatshandeln. Kristdemokraterna vill införa skattebefrielse för avlatshandel (gåvor till välgörande ändamål). Tomteavdrag!
En av de allra första Kalle Anka-tidningarna, som jag läste som barn, handlade om just det. Hur den snåle Farbror Joakim greps av medlidande med de fattiga barnen i Pengalösa och donerade en stor summa pengar till juklappsköp, så att tomten kom även till Pengalösa. Var det kd:s skattesubventionerade tomteavdrag som fick hans hjärta att smälta? Ta nu och läs om den teologiska dispyten om tomtemysteriet!
http://larsflemstroms.blogg.se/2008/june/tomtetroende-oeniga-om-tomtens-ankomst.html
Jag har försökt torgföra idén en liten del av det enorma kapital som förvaltas av kyrkofond och/eller prästlönetillgångar (stiftsnivå) ska investeras som kapitalinvestering i kulturellt värdefulla kyrkliga byggnader. Förmögenhetsmassan ska vara konstant så varför inte lägga lite gamla kyrkobyggnader till skogsfastigheter och aktier i portföljen? Som placering behöver det inte vara dåligt om priset är det rätta och i mån av möjlighet kan de hyras ut. För att följa kyrkoordningen krävs det att man anser att det är en bra investering ekonomiskt och att det är etiskt försvarbart. Det krävs med andra ord tro på att kyrkor mm behövs i framtiden och att de blir mer värda än nu då de reas ut. Man ska komma ihåg att utförsäljningen av t ex kyrkor nu är en fortsättning på församlingarnas avyttring av kyrkans jord och skog, vilket man stoppade genom att börja förvalta den som prästlönefastigheter på stiftsnivå och ge del av avkastning. Men just kyrkor och församlingshem, prästgårdar o dyl fick församlingarna fortsätta att förvalta själva - så nu säljs de ut istället, till privata intressen. Varför inte låta prästlönetillgångarna köpa åtminstone en del av dem? Nu skattar de också (till skillnad från församlingarna såvitt jag har förstått) så alla kostnader för t ex underhåll rabatteras genom att det sämre resultatet genererar mindre skatt.
Om inte kyrkan förstår att använda sitt kapital till detta finns ju också möjligheten att göra en finansiell produkt, en egen kyrkofond som köper kyrkor och som man kan köpa andelar i för några tusenlappar. Pengar som man antingen kan se som förlorade - som att köpa regnskog ungefär - eller som genererar en avkastning, beroende på hur förvaltaren lyckas... Men detta att köpa in byggnaderna och sälja andelar i dem vore ju i sig en bra uppgift för säg kyrkofonden, d v s det är ytterligare ett sätt att slå mynt av byggnaderna när man äger dem!
