larsflemstroms

Som svar på mitt förra svar (se föregående inlägg på denna blogg) har sign Peter, som driver bloggen Röda berget på s-bloggar ställt frågan om allting som står i Bibeln verkligen är Guds ord. Ja eller nej! Jag har svarat:

Ja, allting som står i Bibelns är Guds ord, men det betyder inte att allting är moraliska imperativ som till varje pris ska åtlydas.

Brevet till Filemon är tveköst ett moraliskt imperativ, men inte ens det behövde utlydas till varje pris. De s.k. fria arbetarna, som var det absolut lägsta skiktet av den fria befolkningen i det HEDNISKA romerska riket var i praktiken så rättslösa så att det var bättre att vara slav hos en human slavägare.

Detta var orsaken till att aposteln skickade tillbaka den förrymda slaven Onesimos till slavägaren Filemon, som hade omvänt sig till kristendomen, med uppmaning till Filemon att behandla Onesimos som son och arvtagare. Eftersom brevet till Filemon har varit en veritabel stötosten för slavägare under senare tider har anpasslingar bland det kristnas prästerskapet försökt ändra innebörden i brevet till att Paulus var för slaveriet eftersom han skickade tillbaka Onesimos.

Det är därför det är så viktigt att gå tillbaka till den kristna traditionen när Bibeln tolkas. Hur tolkades detta av den äldsta kristna kyrkan? Det vet vi. När Onesimos dog var han biskop. Slavsystemet i det romerska riket självdog under senantiken på grund av brist på slavar som bjöds ut på slavmarknaderna, sedan alltfler slavägare gått över till kristendomen. Kyrkan var stenhård. Det gällde chansen till evigt liv för slavägarna.

Men slavsystemets upphörande fick konsekvenser som kyrkan nog inte hade räknat med. Men man förstår om man har läst Marx. Det var ju fortfarande ett slavsamhälles produktionsförhållanden. Stora skaror av det nya proletariatet, drog omkring på landsvägarna i stället för att återgå till de alltjämt slaveriliknande arbetsförhållandena.

Imperiet kunde inte stå emot militärt, när det angreps utifrån. Slaveriets upphörande får ändå ses som en drivkraft till de förbättringar av produktionsmetoderna, som långt senare kom att leda fram till industrialismen. Man kan se paralleller med den tidiga socialdemokratins. Den fackliga kampen blev en drivkraft för de industriella framsteg, som var nödvändiga för att finansiera väldärdssystemen.

Det torde finnas exempel från äldre medeltid i Sverige på slavägare som låtit sina slavar ärva inte bara deras förmögenheter utan även deras sociala ställning. Jag kan inte erinra mig något konkret exempel just nu, men misstänker att Joar Blå, som var så mäktig att han kunde skaka fram en ny svensk kung under sin egen kappa, var en f.d. slav från Afrika.

Men för att återgå till att Bibeln är Guds ord, så måste det förstås så att Gud själv - genom den helige Andes inspiration till bibelskribenterna - garanterar Bibelns sanningshalt, snarare än att allting är bokstavligen sant. När Potius Pilatus ställer den avgörande frågan vem Jesus egentligen var: "Vad är sanning" så betyder ju inte det att Gud själv inte vet visste vad som var sanning. Utan vad vi kan lita på är att Pntius Pilatus verkligen ställde den frågan.

Det religiösa förhållningssättet är ett sätt att tänka som varken är okomplicerat eller löjligt och som i många fall, men inte alltid, leder fram till samma slutsatser som intelligenta ateister kommer fram till. Sedan finns det okunnigt folk bland både troende och ateister. Men för den skull ska ingen av åskådningarna förlöjligas. Utan snarare behövs en attidydförändring hos en del socialdemokrater, så att en röst på Socialdemokraterna i nästa val inter uppfattas av troende kristna som en röst på Antikrist.

____

Det är väl närmast en självklarhet att ateister och andra icke-krisntna inte tror att bibelskribenterna hade gudomlig inspiration genom den helige Ande. Men det spelar mindre roll. De trodde det själva och tog sin uppgift på största allvar. Det är emellertid känt att evangelisten Lucas, som skrev Lucas-evangeliet, gick nästan vetenskapligt till väga ungefär som en nutida historiker. Han satt inte i sin kammare och väntade på uppenbarelser, utan tog själv redan på vad som hade hänt.

När man som troende diskuterar dessa frågor i det nutida sekulariserade Sverige måste måste man föra diskussionen på två plan: Dels på det ateistiska planet, som inte accepterar "gudomlig inspiration" som källa, utan bara det som har setts eller hörts med mänskliga ögon och öron. Och dels med troende, som förvisso tror på gudomlig inspiration, men menar att just bibelförfattarna inte hade någon gudomlig inspiration utan bara var "barn av sin tid". Och därför menar att Paulus inte kunde vara motståndare till slaveriet, eftersom ingen mänska (som inte hade gudomlig inspiration, sic!) under hans tid var moståndare till slaveriet.

Svaret till dessa troende är att visst hade Paulus gudomlig inspiration, medan svaret till ateisterna är att någon människa måste ju vara först med invändningar mot slaveriet - annars hade vi fortfarande leveti ett slavsamhälle. Huruvida den personen verkligen hade gudomlig inspiration - eller bara trodde det - är av underodnad betydelse. Om Paulus var först, så var han föst -oavsett orsak.

Men riktigt först var han ändnå inte. Jesus sa "Här är inte slav eller fri." Och redan under gammaltestamentlig tid fanns ett förbud för judar att hålla andra judar som slavar. Och det är väl inte svårt att anta att det var en styggelse för Paulus - som var av judisk börd - att hedningar kunde hålla judar som slavar? Judarna var ju Guds "egendomsfolk". Och det var väl därmed självklart att ingen annan än Gud själv kunde "äga" en jude? Med kristendomen blev hela mänskligheten Guds egendomsfolk, och därmed utvidgades slavförbudet till hela mänskligheten.