Denna blogg...
... är en av det växande antalet privatbloggar inom olika områden. Alla som driver privata bloggar, utan samband med någon yrkesutövning inom det /de ämnen som behandlas, gör det väl för att föra fram sina personliga åsikter. Någon skyldighet att upplåta debattutrymme för meningsmotståndare eller för personliga angrepp mot sig själv finns inte. Någon sådan skyldighet har inte ens stora privata medieföretag, dvs. tidningsutgivare och bokförläggare.
Tidningarnas debattsidor redigeras som regel av ledarredaktionen, som har suverän rätt att bestämma om debattutrymme ska upplåtas för personer som inte håller med om det som står i ledarartiklarna. SVT har, som villkor för finansieringen via obligatoriska TV-avgifter, ett objetkivitetskrav. Men det är SVT:s egna journalister eller redaktionella chefer som i varje enskilt fall avgör hur objektivitetskravet ska uppfyllas.
Det finns alltså ingen självklar rätt för den som inte instämmer med de åsikter, som framförs, att få sina invändningar publicerade. Det gäller naturlitvis även privatbloggar.
När jag var yngre kunde jag tycka att det var roligt att munhuggas, att diskutera för diskussionens egen skull. Idag föredrar jag att sitta ensam med en kopp kaffe och mina egna tankar. Eller tillsammans med mina allra närmaste. Som jag kanske skriver ner på någon blogg, min egen eller någon annans.
Jag är inte speciellt intresserad av diskussioner med personer, som vill övertyga mig om att jag har fel och inte ger upp förrän de har lyckarts övertyga mig om den saken. Mitt blodtryck klarar detta lika lite som mina ögon skulle klara bilkörning längre sträckor utan avbrott.
Det är nog så att man får acceptera att människor har olika åsikter, även i religiösa frågor, i ett liberalt samhälle. Man har ingen rätt att tilltvinga sig vare sig någon annans tid till personliga diskussionsmöten eller debattutrymme på någon annans blogg för ständiga tillrättavisningar.
Detta betyder inte att jag tycker illa om den som jag inte vill umgås med. Ingen människa klarar av hur många kontakter som helst, och jag vill ju helst ha kontakt med människor som ger mig något. Det handlar inte om mobbning så länge det inte gäller personer som tillhör den gena bekatnskapskretsen, arbetsgemenskapen, samma församling, etc.
Det är lite annorlunda med bloggar, som har samband med någons yrke, då bloggen drivs i syfte att odla kontakten med kunder eller föreningsmedlemmar.
Tidningarnas debattsidor redigeras som regel av ledarredaktionen, som har suverän rätt att bestämma om debattutrymme ska upplåtas för personer som inte håller med om det som står i ledarartiklarna. SVT har, som villkor för finansieringen via obligatoriska TV-avgifter, ett objetkivitetskrav. Men det är SVT:s egna journalister eller redaktionella chefer som i varje enskilt fall avgör hur objektivitetskravet ska uppfyllas.
Det finns alltså ingen självklar rätt för den som inte instämmer med de åsikter, som framförs, att få sina invändningar publicerade. Det gäller naturlitvis även privatbloggar.
När jag var yngre kunde jag tycka att det var roligt att munhuggas, att diskutera för diskussionens egen skull. Idag föredrar jag att sitta ensam med en kopp kaffe och mina egna tankar. Eller tillsammans med mina allra närmaste. Som jag kanske skriver ner på någon blogg, min egen eller någon annans.
Jag är inte speciellt intresserad av diskussioner med personer, som vill övertyga mig om att jag har fel och inte ger upp förrän de har lyckarts övertyga mig om den saken. Mitt blodtryck klarar detta lika lite som mina ögon skulle klara bilkörning längre sträckor utan avbrott.
Det är nog så att man får acceptera att människor har olika åsikter, även i religiösa frågor, i ett liberalt samhälle. Man har ingen rätt att tilltvinga sig vare sig någon annans tid till personliga diskussionsmöten eller debattutrymme på någon annans blogg för ständiga tillrättavisningar.
Detta betyder inte att jag tycker illa om den som jag inte vill umgås med. Ingen människa klarar av hur många kontakter som helst, och jag vill ju helst ha kontakt med människor som ger mig något. Det handlar inte om mobbning så länge det inte gäller personer som tillhör den gena bekatnskapskretsen, arbetsgemenskapen, samma församling, etc.
Det är lite annorlunda med bloggar, som har samband med någons yrke, då bloggen drivs i syfte att odla kontakten med kunder eller föreningsmedlemmar.
Kommentarer
Trackback