En fråga om sodomi
Eftersom jag har vågat kritisera teologiprofessorn Jesper Svartviks - enligt min mening kristendomsfientliga - forskning, ska jag själv nedvärderas, inte minst kunskapsmässigt. Men frågan är varför professorns själv inte granskas? Ja, det är väl så att inga seriösa forskare utanför de teologiska fakulteterna uppfattar teologin som en vetenskap. Utan det är bara tyckanden. Och som någon skrev på en blogg: Det gäller att skilja mellan "mig själv och Gud i mig". Det gäller både präster och vi andra.
Men om man är en prästvigd teologiprofessor, så är det förstås Gud som talar. Även om Gud säger mot sig själv, alltså det som guden i andra teologiprofessorer har sagt.
Detta påminner om när jag själv läste fornkunskap och blev tenterad av professorn själv, och fick frågan vilken färg det var på omslaget till professorns bok. Jodå, jag blev godkänd, för jag har - eller åtminstone hade - bra färgseende. "Vetenskapen" - det är vad en professor tycker. Nu var det väl inge något större fel på den aktuella professorns bok (både form, färgen på omslaget, och innehåll får godkänt av mig), men professorns fars (som ockiså var professor i fornkunskap) teorier tillhör mer kategorin "Det som turisterna vill höra".
Alltså turisterna som besöker "kungagravarna" i Gamla Uppsala. Jag har besökt alla "kungasätena" i Uppland, som de gamla Uppsala-professorerna har trott sig ha funnit. Och jag har funnit ganska ordinära forntida begravningsplatser. Men så var det ju så att Institutionen för nordisk fornkunskap i Uppsala inrättades av konungen under stormaktstiden för att rättfärdiga den dåtida svenska stormaktspolitiken. Så det är klart att det måste ha funnits forntida kungasäten...
Riktigt komiskt blir det när amatörforskare i den s.k. Västgötaskolan, med samma myter om gamla kungasäten som grund, försöker förlägga riksgrundandet till Västergörtland. Och det redan under forntiden. Den medeltida svenska statsmakten var ett barn till den påveledda kyrkan, som behövde en latstiftningsmakt, en stat, som skydd för sina privilegier. En stat som kunde slå ner uppror och döma till kyrkans fördel i exempelvis testamentstvister. Detta gör dock inte den kristna religion, som förvaltades av samma kyrka, ond.
Professor Jesper Svartvik föredrar att inte skilja mellan sak och person, när han anklagar kyrkans män. Men den medeltida svenska kyrkan kämpade inte bara för sina egna privilegier (som faktiskt finansierade den sjuk- och socialvård som bedrevs i klostrens regi) utan även för avskaffandet av slaveriet i det då ganska nykristnade Sverige.
Nu har jag återigen hamnat i min ovana att skriva långa inledningar till det som ska skrivas. Jodå, en man som har skrivit att han ska gifta sig (vilket väl redan har skett) med en annan man, i kyrkan, har skrivit en kommentar med innebörd att jag inte skulle veta vad som menas med begreppet "sodomi" - och detta med vanligtvis förträffliga Vikipedia som källa. I andra länder är sodomi en juridisk term med innebörd utlevd homosexualitet. Och det skulle jag inte känna till? Jag anklagas alltså för att inte använda begreppet sodomi i betydelsen utlevd homosexualitet.
Men det har jag undvikit av hänsyn till de homosexuella. Varför dra till med den värsta synden (med undantag för korsfästelsen av Jesus) i hela Bibeln som benämning på kärleksakten mellan två samtyckande vuxna av samma kön? Ligger användningen av så grova ord verkligen i de homosexuella eget intresse?
I själva verket har sodomi aldrig varit en juridisk term i Sverige. Medan utlevd homosexualitet fortfarande var straffbelagd kallades "brottet" onaturligt könsumgänge.
I Sverige har alltså sodomi aldrig varit något annat än en teologisk term. Och då kan det väl inte vara förbjudet - utan att totalt omvärdera Sodoms synd - att undersöka vilka synder som männen i Sodom ägnade sig åt? De ville ha könsumgänge med (i praktiken våldta) "de främmande männen", som i själva verket var Guds änglar. Det handlade alltså verkligen inte om "ömsisidigt samtycke". Dessutom handlade det även om andra synder, som inte tillhörde det sexuella området.
Det som upprör är tydlige att jag har använt termen sodomi som benämning för de polyamorösa aäktenskap. som domprosten i Stockholms sift har flaggat för. Det handlar alltså om att varje medlem i gruppen ska ha sex med varje annan medlem. Detta kan man läsa på RFSU:s hemsida.
Jag anser alltså att man inte ska använda termen sodomi om ett homosexuellt parförhållande. Sedan må vissa homoaktivister och effektsökande präster slå mig på fingrarna med bristande kunskaper i den juridiska terminologin i mer fördomsfulla länder än Sverige. Men frågan återstår: På vilket sätt gagnas de homosexuella om alla ska stämplas som sodomiter? Då har väl perfektionismen ändå överskridit gränsen till det löjliga?
Men om man är en prästvigd teologiprofessor, så är det förstås Gud som talar. Även om Gud säger mot sig själv, alltså det som guden i andra teologiprofessorer har sagt.
Detta påminner om när jag själv läste fornkunskap och blev tenterad av professorn själv, och fick frågan vilken färg det var på omslaget till professorns bok. Jodå, jag blev godkänd, för jag har - eller åtminstone hade - bra färgseende. "Vetenskapen" - det är vad en professor tycker. Nu var det väl inge något större fel på den aktuella professorns bok (både form, färgen på omslaget, och innehåll får godkänt av mig), men professorns fars (som ockiså var professor i fornkunskap) teorier tillhör mer kategorin "Det som turisterna vill höra".
Alltså turisterna som besöker "kungagravarna" i Gamla Uppsala. Jag har besökt alla "kungasätena" i Uppland, som de gamla Uppsala-professorerna har trott sig ha funnit. Och jag har funnit ganska ordinära forntida begravningsplatser. Men så var det ju så att Institutionen för nordisk fornkunskap i Uppsala inrättades av konungen under stormaktstiden för att rättfärdiga den dåtida svenska stormaktspolitiken. Så det är klart att det måste ha funnits forntida kungasäten...
Riktigt komiskt blir det när amatörforskare i den s.k. Västgötaskolan, med samma myter om gamla kungasäten som grund, försöker förlägga riksgrundandet till Västergörtland. Och det redan under forntiden. Den medeltida svenska statsmakten var ett barn till den påveledda kyrkan, som behövde en latstiftningsmakt, en stat, som skydd för sina privilegier. En stat som kunde slå ner uppror och döma till kyrkans fördel i exempelvis testamentstvister. Detta gör dock inte den kristna religion, som förvaltades av samma kyrka, ond.
Professor Jesper Svartvik föredrar att inte skilja mellan sak och person, när han anklagar kyrkans män. Men den medeltida svenska kyrkan kämpade inte bara för sina egna privilegier (som faktiskt finansierade den sjuk- och socialvård som bedrevs i klostrens regi) utan även för avskaffandet av slaveriet i det då ganska nykristnade Sverige.
Nu har jag återigen hamnat i min ovana att skriva långa inledningar till det som ska skrivas. Jodå, en man som har skrivit att han ska gifta sig (vilket väl redan har skett) med en annan man, i kyrkan, har skrivit en kommentar med innebörd att jag inte skulle veta vad som menas med begreppet "sodomi" - och detta med vanligtvis förträffliga Vikipedia som källa. I andra länder är sodomi en juridisk term med innebörd utlevd homosexualitet. Och det skulle jag inte känna till? Jag anklagas alltså för att inte använda begreppet sodomi i betydelsen utlevd homosexualitet.
Men det har jag undvikit av hänsyn till de homosexuella. Varför dra till med den värsta synden (med undantag för korsfästelsen av Jesus) i hela Bibeln som benämning på kärleksakten mellan två samtyckande vuxna av samma kön? Ligger användningen av så grova ord verkligen i de homosexuella eget intresse?
I själva verket har sodomi aldrig varit en juridisk term i Sverige. Medan utlevd homosexualitet fortfarande var straffbelagd kallades "brottet" onaturligt könsumgänge.
I Sverige har alltså sodomi aldrig varit något annat än en teologisk term. Och då kan det väl inte vara förbjudet - utan att totalt omvärdera Sodoms synd - att undersöka vilka synder som männen i Sodom ägnade sig åt? De ville ha könsumgänge med (i praktiken våldta) "de främmande männen", som i själva verket var Guds änglar. Det handlade alltså verkligen inte om "ömsisidigt samtycke". Dessutom handlade det även om andra synder, som inte tillhörde det sexuella området.
Det som upprör är tydlige att jag har använt termen sodomi som benämning för de polyamorösa aäktenskap. som domprosten i Stockholms sift har flaggat för. Det handlar alltså om att varje medlem i gruppen ska ha sex med varje annan medlem. Detta kan man läsa på RFSU:s hemsida.
Jag anser alltså att man inte ska använda termen sodomi om ett homosexuellt parförhållande. Sedan må vissa homoaktivister och effektsökande präster slå mig på fingrarna med bristande kunskaper i den juridiska terminologin i mer fördomsfulla länder än Sverige. Men frågan återstår: På vilket sätt gagnas de homosexuella om alla ska stämplas som sodomiter? Då har väl perfektionismen ändå överskridit gränsen till det löjliga?
Kommentarer
Trackback
