Nattvardskrisen
För sådär 15 år sedan bodde jag i en församling med en kvinnlig kyrkoherde. Nattvarden var mycket traditionell. Grannförsamlingen hade också en kvinnlig kyrkoherde. Även där var nattvarden mycket traditionell. Men det visste jag inte då. Jag besökte aldrig grannförsamlingen. Så fick min församling en ny kyrkoherde - en man. Altarrundeln togs bort och "gående" nattvard infördes. Ilskan var stor. Att den var så stora så att fler än jag bytte församling har jag fått veta först nu. Jag bytte nämligen ut Svk-församlingen mot ortens pingstförsamling*.
Därför visste jag inte vad som hände inom min gamla Svk-församling, och dessutom flyttade jag från orten efter ett år. Inte förrän jag nyligen träffade den dåvarande kyrkoherden i den dåvarande grannförsamlingen, när hon vikarierade för en av prästerna i min nuvarande hemförsamling. Folk hade bytt församling. Då hade åkt genom skogen, till grannförsamlingen, för att fortsätta fira nattvard på det gamla sättet.
Har de därigenom kränkt den kvinnliga kyrkoherden i grannförsamlingen? Alla tysta protester mot den negativa uvecklingen i Svenska kyrkan bortförklaras ju med att det är mansgrisar som kränker kvinnliga präster.
Sedan dess har den nya nattvardsordningen införts med rasande fart i församling efter församling. Tydligen för att Svk-medlemmarna inte ska ha något val. Och sedan försvaras förändringen med att den lett till att fler går till nattvarden. En större andel av den krympande skaran kyrkobesökare.
Jag undrar hur många gudstjänsfirare och medlemmar som Svenska kyrkan har tappat genom den troligen uppifrån proklamerade nya och försämrade nattvarden. Hur många har bytt församling inom Svk? Hur många har gått till något annan kyrka? Hur många har slutat gå i kyrkan helt och hållet?
Det står i Kyrkoordningen 20 kap att:
"Nattvarden är ett SAKRAMENT, en av Jesus Kristus instiftad helig måltid med bröd och vin, vid vilken kyrkan och den enskilde förenas MED HONOM OCH DE TROENDE I ALLA TIDER.. i alla tider. I måltiden firas åminnelsen av Jesus Kristus, hans offerdöd och uppståndelse. KRISTUS ÄR NÄRVARANDE OCH GER SIG SJÄLV i det välsignade brödet och vinet. Människan får del av offret och segern över döden. Det är en festmåltid OCH ETT TRONS MYSTERIUM. / - - - / När människan I TRO deltar i denna måltid får hon del i det som Jesus Kristus själv gav sina
lärjungar när nattvarden instiftades: gemenskap, syndernas förlåtelse och ett evigt liv."
Det står inget i 20 kap att enskilda församlingar har rätt att byta ut vinet mot någon annan vätska? Ingen är skyldig att tro på detta, men vi som gör det måste ha RÄTT att göra det, och ha rätt att få vår tro respekterad. Och därför kräver jag respekt för min tro, och att slippa förklenande slängar om en flyktig Jesus vid fel alkholhalt etc, och att det skulle vara hednisk vidskepelse- allraminst från dem som är präster i samma kyrka. .Är man präst så är man skyldig att ge den nattvard, som kyrkan tror på enligt både bekännelsekrifter och kyrkoordning, till nattvardsfirarna.
Lägg också märke till "När människan I TRO deltar i denna måltid får hon del i det som..." Varför ska den som inte har tron, överhuvud taget delta i denna måltid, när hon ändå missar det som de troende får? Exkluderande? Ja, men det är vår kyrkas tro, enligt nu gällande (hur länge till?) kyrkoordning.
Men bör då inte männinskan motta dessa gåvor på ett värdigt sätt, så att hennes sinne öppnas för Jesu närvaro, och inte bara låtsas delta för konvenansens skull? Avkristningen av nattvarden började med det gående nattvardsbordet, men jag kan kanske ändå känna Jesu närvaro, om allt annat är rätt. Vilken rätt har vi människor att utätta Gud för prövning? För standardsvaret från KG Hammar-adpeterna är ju alltid: Är din Gud så svag?. Är din Jesus så flyktig så att han drar iväg om det är fel alkoholhalt?
Jag skulle vilja se en aktionsgrupp e,.dyl. för ett värdigt nattvardsfirande - för dem som vill.
Förändringarna i Svenska kyrkan genomförs i många fall så, att den gamla ordningen inte ska finnas ens som ett alternativ.
_________
*) Att jag började gå i pingstkyrkan är säkert en nyhet för de flesta läsarna av bloggen. Första tiden kändes det som att komma hem. Pingstpastorn predikade över samma ämnen som den kvinnliga kyrkoherden, och före henne de manliga prästerna under mina barn- och ungdomsår hade gjort. Samma kristna budskap. Men med tiden kom jag att upptäcka mycket som kändes konstigt. Därefter blev det Katolska kyrkan under flera år, dock utan att jag blev medlem, varefter jag återvände till Svenska kyrkan.
