Signalpolitik eller realpolitik?
När NÅGON tillträdde sin tjänst inom IOGT-NTO fick han frågan varför han blivit helnykterist. Svaret var att han ville dansa och träffa tjejer. Kommunen, som han bodde i, var helt torrlagd av IOGT-arna och blåbandisterna i nykterhetsnämnden, så IOGT:s egen dansbanan var den enda som fanns. Men man måste vara medlem.
Inte särskilt snyggt att den egna verksamheten gynnades av besluten i nykterhetsnämnden. Konkurrensbegränsning? Inte heller särskilt snyggt att mobba ut ungdomar, som av någon anledning inte ville stödja vad som dock är en frivillig-organisation. Men det förklarar en del. Mobbandet och utfrysningen är kanske en "kultur" inom nykterhetsrörelsen?
Jag har i och för sig ingen erinran mot att man har alkoholfria nöjes-arrangemang, och då kräver att gästerna ska vara nyktra. Det är viktigt att visa att man kan ha roligt utan alkohol. Men när man använder det politiska inflytandet och monopolställningen på den lokala nöjesmarknaden till att utestänga, är det inte bra. Och reaktionen har ju kommit. Nykterhetsnämnderna är avskaffade och nykterhetsrörelsen har inget att säga till.
När det gäller realpolitik.
Därför ägnar sig nykterhetsrörelsen åt siganlpolitik.
Som detta med nattvarden.
Så till dagens verklighet. Grannarna hade klagat på oväsen utanför en trottoarservering. Länsstyrelsen ryckte ut och fann att personer, som inte var gäster hos den aktuella serveringen, kommunicerade högljutt med personer som var gäster. Det finns flera restauranger med trottoarserveringar sommartid i området. Överförfriskade personer drar från krog till krog och skränar.
Länsstyrelsen drog in tillståndet för den anmälda krogen, men inte för de andra krogarna där skränfockarna också kunde ha berusat sig. Beslutet överklagades till länsrätten, som behandade ärendet med förtur och upphävde beslutet. Det fanns ingen laglig grund för beslutet. Krogägaren höll ju ordning inne på restaurangen och trottoarserveringen, och kunde inte lastas för vad som hände utanför trottoarserveringen.
Så annorlunda med den tiden när IOGT-arna i de kommunala nykterhetsnämnderna kunde förvägra krögare utskänkningstillstånd för att gynna sina egna "dansbane-eländen".
Kraven på de enskilda krögarna är stora. Men det handlar inte det minsta om nykterhetspolitik, hur folknykterheten påverkas av de enskilda utskänkningstillstånden. Krogbranschen själv säger att det är bättre attdricka på restaurang under kontrollerade former än att sitta och hemma och supa till. Men fungerar det verkligen så? Så dyr som krogspriten är, börjar väl de flesta krogrundor hemma och fortsätter hemma efter krogbesöket.
Annars kunde man kanske tänka sig att utforma tillstånden så alkholskadorna - och ordningsproblemen - verkligen minimeras. Men det tillåter inte lagen. Den allmänna opinionen tillåter det inte heller. Nykterheströrelsen är inte populär och skulle inte få stöd för någon realpolitik, d.v.s en politik som verkligen skulle leda till minskad alkoholkonsumtion.
Därför ägnar man sig åt signalpolitik.
Inte särskilt snyggt att den egna verksamheten gynnades av besluten i nykterhetsnämnden. Konkurrensbegränsning? Inte heller särskilt snyggt att mobba ut ungdomar, som av någon anledning inte ville stödja vad som dock är en frivillig-organisation. Men det förklarar en del. Mobbandet och utfrysningen är kanske en "kultur" inom nykterhetsrörelsen?
Jag har i och för sig ingen erinran mot att man har alkoholfria nöjes-arrangemang, och då kräver att gästerna ska vara nyktra. Det är viktigt att visa att man kan ha roligt utan alkohol. Men när man använder det politiska inflytandet och monopolställningen på den lokala nöjesmarknaden till att utestänga, är det inte bra. Och reaktionen har ju kommit. Nykterhetsnämnderna är avskaffade och nykterhetsrörelsen har inget att säga till.
När det gäller realpolitik.
Därför ägnar sig nykterhetsrörelsen åt siganlpolitik.
Som detta med nattvarden.
Så till dagens verklighet. Grannarna hade klagat på oväsen utanför en trottoarservering. Länsstyrelsen ryckte ut och fann att personer, som inte var gäster hos den aktuella serveringen, kommunicerade högljutt med personer som var gäster. Det finns flera restauranger med trottoarserveringar sommartid i området. Överförfriskade personer drar från krog till krog och skränar.
Länsstyrelsen drog in tillståndet för den anmälda krogen, men inte för de andra krogarna där skränfockarna också kunde ha berusat sig. Beslutet överklagades till länsrätten, som behandade ärendet med förtur och upphävde beslutet. Det fanns ingen laglig grund för beslutet. Krogägaren höll ju ordning inne på restaurangen och trottoarserveringen, och kunde inte lastas för vad som hände utanför trottoarserveringen.
Så annorlunda med den tiden när IOGT-arna i de kommunala nykterhetsnämnderna kunde förvägra krögare utskänkningstillstånd för att gynna sina egna "dansbane-eländen".
Kraven på de enskilda krögarna är stora. Men det handlar inte det minsta om nykterhetspolitik, hur folknykterheten påverkas av de enskilda utskänkningstillstånden. Krogbranschen själv säger att det är bättre attdricka på restaurang under kontrollerade former än att sitta och hemma och supa till. Men fungerar det verkligen så? Så dyr som krogspriten är, börjar väl de flesta krogrundor hemma och fortsätter hemma efter krogbesöket.
Annars kunde man kanske tänka sig att utforma tillstånden så alkholskadorna - och ordningsproblemen - verkligen minimeras. Men det tillåter inte lagen. Den allmänna opinionen tillåter det inte heller. Nykterheströrelsen är inte populär och skulle inte få stöd för någon realpolitik, d.v.s en politik som verkligen skulle leda till minskad alkoholkonsumtion.
Därför ägnar man sig åt signalpolitik.
Kommentarer
Trackback
