Det är bara på låtsas


Komminister Ulla Karlsson i Aspeboda har rört till det genom att offentligt avslöja att hon inte alls tror på de kristna sanningar, som hon uppbär lön för att tuta i andra. Man kan tycka vad man vill om dessa sanningar, att de är sanna eller falska. Kanske religiösa myter. Men att vara präst är inte jämförbart med att vara lärare i religionskunskap i en skola. Ingen lärare kan väl tro att alla religioner, som hon /han undervisar om, är sanna? 

Jag har svårt att tänka mig att det finns matte-lärare som inte tror på mulitplikationstebellen. Men man kan säkert lära sig den också utantill, utan att tro på den. Men om läraaren säger till eleverna "Ni måste tro på mulitiplikationstabellen för att få evigt liv" och sedan springer till media och säger "Det finns inget evigt liv"? 

Finns det eviga livet, sant eller falskt?

1) Om läraren själv tror att man får evigt liv genom att tro på muli plikationstabellen och säger det till eleverna, så är det ett oriktigt påstående men ingen medveten lögn.

2) Om inte ens han själv tror på det han säger till eleverna, så är ju det han säger till dem en medveten lögn.

Som i värsta fall kan leda till att någon elev går miste om det eviga livet.



Den 20 april skrev jag på bloggen Storasyster i vassen:

Nu ska vi varken tumma på religionsfriheten eller rätten att vara en sökare i Svenska kyrkan. Men när man låter prästviga sig ska man ha sökt färdigt och funnit det man söker i Svenska kyrkans bekännelse.

Och när man tar emot lön som präst ska man "jobba" som präst, och inte som något slags filosof som kritiserar sönder det som kristna religionen, såsom den framställs i kyrkans bekännelse, håller för sant. kristna sanningarna.

Vill man ha det som sin försörjning får man söka jobb hos någon arbetsgivare som har det som sin affärsidé, såsom Humanisterna, Antroposoferna eller något annat.

Om jag vore en ung präststuderande med samma funderingar om uppståndelsen som Ulla Karlsson skulle jag sadla om och bli imam! Jag tror att islam har mycket att erbjuda en kristen som börjat tvivla på centrala kristna lärosatser. Men det var kanske inte vad Ulla Karlsson hade tänkt sig?

En präst som säger "På Jesu Kristi uppdrag förlåter jag dig dina synder", är en ren bedragare om han /hon inte tror på DEN Jesus Kristus som den traditionella kristendomen berättar om, en korsfäst och uppstånden Jesus.

Vem mer än Guds Son kan delegera en sådan befogenhet till en vanlig (?), syndig människa?



Samma dag skrev jag på fästmöns blogg (under sign, men hon vet att det är jag):

Frågan är inte alls vad som är rätt i något slags objektiv mening (= sådant som kan bevisas med vetenskapliga metoder.) Utan jag ser det som en fråga om moral. Och för att ha en sådan behöver man inte ens vara kristen. Nämligen att man inte ska ta emot lön för ett arbete som man inte utför. Om man inte tror på "realpresens" så finns det frikyrkor som inte heller gör det. Och där kan man ta jobb som pastor för ungefär halva lönen man får som kyroherde i Svk.

(Förhållandet mellan teologi och vetenskap är givetvis mer komplicerat än så, som jag skrev i föregående parantes. Men eftersom utrymmet inte räcker till en uttöämmande förklaring nöjer jag mig med att det finns förstås vetenskapliga metdder för att beskriva en kyrkas teologi i nutid och forntid, men det som teologin ytterst handlar om, Gud, låter sig inte utforskas med vetenskapliga metoder.

Kunskapen om Gud (= den kunskap som huvudsakligen behandlas av teologin) får vi inte genom vetenskaplig forskning

Kan DU se någon egentlig skillnad i budskap mellan dessa båda kommentarer?  I båda kommentarerna trycker jag på att man inte ska ta emot lön för ett arbete, som man inte har utfört. Och jag menar alltså att man inte kan "arbeta" som präst, om man inte delar kyrkans tro. Man kan bara utöra de mer triviala uppgifter som är förknippade med prästanställningen.

I första kommentaren har jag slagit fast rätten att vara en sökare och i den andra kommentaren att det inte finns någon sanning i religiösa frågor i något slags objektiv bemärkelse. Står det ena i motsättning till det andra? Nej, man kan fortsätta att vara en sökare. Man kan fortsätta att inte tro på hela det kristna budskapet.

Vad fästmön själv tycker kan ni läsa på hennes blogg. Hon är inte präst och har alltså inte avgivit några prästlöften. Men frågan är: Varför reagerade hon inte redan den 20 april, utan först nu? Jag har nämligen skrivit samma sak på ytterligare en prästblogg. Dag Sandahls. Och för det har jag fått beröm av fästmön.

Fästmön skrev på Sandahls blogg att Ulla Karlsson kanske har rätt. Kanske. Och i vilka frågor?

Ulla Karlsson har tagit avstånd från i stort sett alla kristen lära.

Om du är partiombudsman hos Moderaterna och totalt tappar tron på marknadsekonomin och i stället ser marknadsekonomin som roten till allt ont och anklagar dina kollegor (andra m-partiombudsmän) för att lerda kannibalistiska offerriter, då måste du väl ändå byta jobb.

Det är ungefär vad det handlar om.




Kommentarer
Postat av: PA

Ulla Karlsson har kommit till slutsatser som naturligt borde leda till att hon lämnar sin prästtjänst och kanske även SvK. Hon borde helt enkelt ta konsekvenserna av att hon väljer bort så centrala delar av den kristna tron som hon gör i sina artiklar. Att reducera Jesus till en slags morallärare är att reducera den kristna tron. Visst är kärleken central, men den kan inte stå för sig själv i den kristna tron. Det går helt enkelt inte.

Hon borde omedelbart sluta att leda mässor i SvK.



Ingen blir någonsin färdig i sin relation med Gud. De största kristna förgrundsfigurerna har varit eviga sökare. Men om man i det sökandet kommer fram till något som inte kan förenas med kristen tro så får man fatiskt ta konsekvenserna av det. Man kan inte som Ulla Karlsson anklaga kyrkan för att vara "fel".

2011-04-25 @ 19:55:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0