Den moderna kungamakaren
Syftet är att tjäna pengar åt aktieägarna genom att producera.... komponenter till... genom att tillhandahålla tjänster... kablage... god underhållning... kontakter mellan köpare och säljare... nyheter... facklitteratur... skandalreportage om kungahuset...
Det är så marknadsekonomin fungerar. Huvudsyftet är att genera vinst åt ägarna. De nyttigheter som eventuellt produceras är ett slags biprodukter.
Tidningsmarknaden är inget undantag. Men få marknader har omgärdats av så mycket mytbildning om ädlare syften som just tidningsmarknaden. Och visst har de ädla syftena funnits.
Under början och mitten av 1800-talet startade flera landsortstidningar. Det var lokala boktryckare som ville tjäna lite extra på sina tryckerier. Redan 1820 hade en särskild tidningstaxa införts för postbefodran av dagstidningar. "Posten" är ännu idag en del av många tidningsnamn.
Befintliga tidningar köptes upp och nya tidningar startades av personer med politiska ambitioner att förändra samhället. Så fick vi den liberala (idag folkpartistiska) pressen. Eller av personer som vill motverka samhällsförändringar. Så fick vi den konservativa (idag moderata) pressen.
Den borgerliga pressen har idag en oerhört stark dominans på den svenska tidningsmarknaden. Den största sammanlagda upplagen har fp-pressen, därefter m-pressen och på tredje plats c-pressen.
Aftonbladet är idag en borgerlig tidning med en socialdemokratisk ledarsida som försäljningsargument. Ett blått paket med röda snören.
Varför skulle inte tidningsägarna bestämma över sina tidningar? Det gör de, och på samma sätt som andra storkapitalister. Som inte springer omkring på verkstadsgolven och talar om för arbetarna hur de ska montera delarna. Det finns ju chefshierarkier.
I en lista över chefredaktörer på en av våra större dagstidningar står i en fotnot: "Fick avgå efter en konflikt med tidningens ägare". Tidningsägarna drar sig säkert i det längsta för att ta en konflikt med någon chefredaktör. Sådant får konkurrenterna reda på. Och det är ännu mer känsligt i ett tidningsföretag än i ett industriföretag att visa att den som har pengarna har makten.
Chefredaktörernas uppgift är, som andra företagschefers uppgift, att leverera in maximal vinst åt ägarna. Och då kan journalistisken bli obehaglig.
Expressens avslöjande att Aftonbladets skandalartiklar om kungen var fejk, kom förmodligen efter påtryckningar från högsta ort. Annars kunde ju även Expressen ha fortsatt att tjäna storkovan under åratal framåt på nidskriverier om kungen. Aftonbladet kommer säkert att ge igen.
Det är säkert inte efter tillsägelse från högsta ort, som Expressen fortsätter den förföljelse av Juholt som startades av Aftonbladet. Ägarfamiljen har ju redan från starten bestämt att Expressen ska vara en borgerlig (liberal) tidning. Så det behövs inga speciella påpekanden om den saken.
Någon hade hört Aftonbladets chefredaktör Jan Helin, som vistades i rummet intill, säga att han hoppades att Juholt skulle avgå. Aftonbladet har alltså försökt göra historia. Aftonbladet har därmed brutit mot en oskriven regel, som det för all del ofta bryts mot, bland journalister. Att media ska rapportera vad som händer. En sportjournalist ska sitta på pressläktaren och inte ta bollen från spelararna och göra mål själv.
Häftigt, va. Vår reporter snodde bollen och gjorde mål. Sverige vann VM! Vår reporter stal föreställningen på Operan och fick rungande applåder! Vår fotograf tände själv eld på huset. Vi har de bästa bilderna från mordbranden!
Nu påstår nyhetschefen Lena Mellin på Aftonbladet att hon aldrig trodde att kungabilderna var äkta. Nehej, men hon låg ju startgroparna för Victorias övertagande av kronan. Kungen skulle drivas till att abdikera.
Och redan då genomskådade Mellin att bilderna var fejkade?!
När advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg protesterade mot Aftonbladets samröre med kriminella, så "avslöjade" Aftonbladet att Rambergs man var vän till kungen.
Dessutom försökte Aftonbladet göra en skandal av att advokat Ramberg utpekat någon som kriminell. Advokater ska ju försvara kriminella. Alltid?! Inte bara sina egna klienter, utan alla?!
Och redan då visste Aftonbladet att bilderna var fejkade?
Om sexköpsmejlen från arbetsmarknadsministern också var fejk, så visste väl Aftonbladet det också, när man beslöt att köra ut sexköpshistorien?
Chefredkatör Helins valspråk verkar ju närmast vara "Kontrollera ingenting. Det kan ju vara fejk. Publicera för sjutton, så att våra ägare inte går miste om profiten på storyn."
Tänk bara på hur många miljoner media skulle ha tjänat på ett tronskifte. Sedan kunde man ha låtit några år gå, och sedan planterat någon otrohetsaffär i drottningfamiljen.
Det är så marknadsekonomin fungerar. Huvudsyftet är att genera vinst åt ägarna. De nyttigheter som eventuellt produceras är ett slags biprodukter.
Tidningsmarknaden är inget undantag. Men få marknader har omgärdats av så mycket mytbildning om ädlare syften som just tidningsmarknaden. Och visst har de ädla syftena funnits.
Under början och mitten av 1800-talet startade flera landsortstidningar. Det var lokala boktryckare som ville tjäna lite extra på sina tryckerier. Redan 1820 hade en särskild tidningstaxa införts för postbefodran av dagstidningar. "Posten" är ännu idag en del av många tidningsnamn.
Befintliga tidningar köptes upp och nya tidningar startades av personer med politiska ambitioner att förändra samhället. Så fick vi den liberala (idag folkpartistiska) pressen. Eller av personer som vill motverka samhällsförändringar. Så fick vi den konservativa (idag moderata) pressen.
Den borgerliga pressen har idag en oerhört stark dominans på den svenska tidningsmarknaden. Den största sammanlagda upplagen har fp-pressen, därefter m-pressen och på tredje plats c-pressen.
Aftonbladet är idag en borgerlig tidning med en socialdemokratisk ledarsida som försäljningsargument. Ett blått paket med röda snören.
Varför skulle inte tidningsägarna bestämma över sina tidningar? Det gör de, och på samma sätt som andra storkapitalister. Som inte springer omkring på verkstadsgolven och talar om för arbetarna hur de ska montera delarna. Det finns ju chefshierarkier.
I en lista över chefredaktörer på en av våra större dagstidningar står i en fotnot: "Fick avgå efter en konflikt med tidningens ägare". Tidningsägarna drar sig säkert i det längsta för att ta en konflikt med någon chefredaktör. Sådant får konkurrenterna reda på. Och det är ännu mer känsligt i ett tidningsföretag än i ett industriföretag att visa att den som har pengarna har makten.
Chefredaktörernas uppgift är, som andra företagschefers uppgift, att leverera in maximal vinst åt ägarna. Och då kan journalistisken bli obehaglig.
Expressens avslöjande att Aftonbladets skandalartiklar om kungen var fejk, kom förmodligen efter påtryckningar från högsta ort. Annars kunde ju även Expressen ha fortsatt att tjäna storkovan under åratal framåt på nidskriverier om kungen. Aftonbladet kommer säkert att ge igen.
Det är säkert inte efter tillsägelse från högsta ort, som Expressen fortsätter den förföljelse av Juholt som startades av Aftonbladet. Ägarfamiljen har ju redan från starten bestämt att Expressen ska vara en borgerlig (liberal) tidning. Så det behövs inga speciella påpekanden om den saken.
Någon hade hört Aftonbladets chefredaktör Jan Helin, som vistades i rummet intill, säga att han hoppades att Juholt skulle avgå. Aftonbladet har alltså försökt göra historia. Aftonbladet har därmed brutit mot en oskriven regel, som det för all del ofta bryts mot, bland journalister. Att media ska rapportera vad som händer. En sportjournalist ska sitta på pressläktaren och inte ta bollen från spelararna och göra mål själv.
Häftigt, va. Vår reporter snodde bollen och gjorde mål. Sverige vann VM! Vår reporter stal föreställningen på Operan och fick rungande applåder! Vår fotograf tände själv eld på huset. Vi har de bästa bilderna från mordbranden!
Nu påstår nyhetschefen Lena Mellin på Aftonbladet att hon aldrig trodde att kungabilderna var äkta. Nehej, men hon låg ju startgroparna för Victorias övertagande av kronan. Kungen skulle drivas till att abdikera.
Och redan då genomskådade Mellin att bilderna var fejkade?!
När advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg protesterade mot Aftonbladets samröre med kriminella, så "avslöjade" Aftonbladet att Rambergs man var vän till kungen.
Dessutom försökte Aftonbladet göra en skandal av att advokat Ramberg utpekat någon som kriminell. Advokater ska ju försvara kriminella. Alltid?! Inte bara sina egna klienter, utan alla?!
Och redan då visste Aftonbladet att bilderna var fejkade?
Om sexköpsmejlen från arbetsmarknadsministern också var fejk, så visste väl Aftonbladet det också, när man beslöt att köra ut sexköpshistorien?
Chefredkatör Helins valspråk verkar ju närmast vara "Kontrollera ingenting. Det kan ju vara fejk. Publicera för sjutton, så att våra ägare inte går miste om profiten på storyn."
Tänk bara på hur många miljoner media skulle ha tjänat på ett tronskifte. Sedan kunde man ha låtit några år gå, och sedan planterat någon otrohetsaffär i drottningfamiljen.
Kommentarer
Trackback
