Han "är", men hon "arbetar som".
Och själv sitter jag på en biskops stol och skriver. Nae, man kan inte veta. Jag köpte den på Myrorna. Där har de låga priser, Fas 3. Men den som sitter på biskopsstolen är väl biskop? Ingen tror väl dock att man är påve, för att man kör påvens bil? Det gör nämligen en man som hade köpt en begagnad bil. I handsfacket fanns en uppgift om den förre ägaren. Plötsligt ökade bilens andrahandsvärde med flera miljoner euro. Välsignat!
Välsigna får svenska präster inte göra. Det har skolminister Jan Björklund bestämt. Eller någon av hans underhuggare. De hugger vilt omkring sig. Tillåter skolministern att man önskar någon lycka till? Jag menar: Hur kan mina önskningar leda till att någon blir lycklig? Det är nog något övernaturligt inblandat.
Förböner och välsignelser får alltså inte förekomma vid skolavslutningar i kyrkan. Det har Skolverket bestämt. Någon präst hade enligt egen utsago praktiserat civil olydnad. Hon hade gömt sig under trappan till pre vlrdikstolen och välsignat i smyg. Om något barn har fått en välsignad sommar (det var då), så har ju brottet bevisats.
Men präster kan begå värre brott än så. De kan ju be för någon. Jodå, under högmässan varje söndag ber prästen och hela församlingen för regeringen. Att den ska ta kloka beslut. Någon bönhörelse har vi dock inte sett till hittills. Men, tänk om: Regeringen avskaffar utförsäkringar och Fas 3 och höjer ersättningarna från a-kassan. Det vore ju skrämmande.
I kyrkans tidning kan man läsa att en "kvinnoprästmotståndare", som är präst, har förlovat sig med en kvinna "som arbetar som präst". Hon torde t.o.m. sitta på en kyrkoherdes stol. Vilket dock inte betyder att hon är kyrkoherde, eftersom den titeln har avskaffats i den församlingen.
I min församling har vi en "kvinnlig kyrkoherde" (jodå, hon är kvinna och alltså inte manlig feminst). Dessutom riktigt vin i nattvarden och riktigt kaffe som kyrkkaffe. Allting annat är också som det ska vara. Därför har jag slutat gå i kyrkan. Det är för bra, helt enkelt. Nu är inte det heller bra. Allting ska ju rivas ner.
I kväll har jag skrivit en kommentar på domprostens blogg om ett lämpligt sätt att riva kyrkor. Man behöver ju inte ta till mer våld än nöden kräver, som någon klämkäck präst i södra Sverige har föreslagit. Gör om kyrkorna till pizzerior eller spräng dem! Varför inte en vacker ruin? Det som grävskoporna inte rår på torde ju inte rasa ihop i första taget.
http://blogg.svenskakyrkan.se/akebonnier/2011/12/20/hur-oppen-ska-kyrkan-vara/
Pizzerior, för resten. Det är snart enda sättet att få riktigt bröd, bakat på riktigt mjöl. och vin i en kyrka. Ingen motsätter sig väl att nyktra alkoholister och glutenintoleranta får alternativ till bröd och vin. Men varför ska vi andra tvingas?
För att visa solidaritet, för att alla ska kunna vara med i gemenskapen? Tja, vi har ju alkoholfritt kyrkkaffe och både vanligt bröd och sockerfritt bröd till kyrkkaffet. Praktiska problem... Det är det jag menar, att det är för bra.
Jag har inte sett någon TV-gudstjänst i dag heller.
På den där prästbloggen (Han som är präst, som är förlovad med en kvinna som arbetar som präst) har jag läst en mycket vettig kommentar:
"Tolkades exv den pragmatiska s-ministern Margareta Winbergs förhållande till den mera renlärigt socialistiske (och ibland öppet kommunistiske) v-EU-parlamentarikern Jörn Svensson som ett avfall för någondera parten? Nog kan man respektera skillnader i uppfattning både angående religion och politik inom en relation? Utan att uppge sin egen position?"
Ja, det var så jag tänkte. Så LIBERAL var jag. Borde man inte kunna acceptera en viss mångfald? Jag undrar vad uppdrag som "kyrkopolitiker" - eller som anställd i kyrkan - gör med folk. Efter att ha fått höra under snart två års tid om spelet bakom kulisserna och hur hemskt det är med en mer traditionell kristen tro, känns ingenting heligt längre. Speciellt inte det som utifrån ser friskt ut. Vad vet man om vad som förekommer bakom kulisserna?
På s-bloggarna ska jag skriva om det märkliga ordval. Det är väl inte konstigt att man tappar väljarstöd när man som en sliten grammonfonskiva, som hakat upp sig, rabblar "arbetare och tjänstemän". Finns inga andra? Eller "löntagare". I den svenska socialdemokratins krympande värld räknas inte ens pensionerade arbetare till arbetarklassen. Arbetslösa arbetare och tjänstemän är väl inte heller några löntagare? Ett exkludernade språkbruk, som har praktiserats under mer än 30 år, är en viktig delförklaring till socialdemokratins kris, tror jag.
Moderaterna framstår ju rentav som mer inklusiva med sitt nya arbetarparti, som omfattar alla som har ett jobb, oavsett som om det är som löntagare, företagare eller börsspekulant eller riskkapitalist.
Moderata arbetarepartiet - en parodi på en fallen socialdemokrati.
Nu har kvinnan i mitt liv äntligen kommit på att mitt skrivande på s-bloggar inte alls är avsett som någon hyllning till den socialdemokrati, som hon tillhörde i 30 år, utan syftar till att förbättre socialdemokratin. Åtminstone ge ett bidrag. Kreativa människor är vad det här landet behöver. Som har förmågan att ifrågasätta strukturer i stället för att anpassa sig till dem.
Det är i varje fall min bild av mig själv. Att jag är bra på det.
Det uppskattas förstås inte av revirbevakare och titelsjuka.
Men jag tror att sossarna är tillräckligt omskakade nu
för att lyssna mer än de har gjort
under de senaste 30 åren.
Välsigna får svenska präster inte göra. Det har skolminister Jan Björklund bestämt. Eller någon av hans underhuggare. De hugger vilt omkring sig. Tillåter skolministern att man önskar någon lycka till? Jag menar: Hur kan mina önskningar leda till att någon blir lycklig? Det är nog något övernaturligt inblandat.
Förböner och välsignelser får alltså inte förekomma vid skolavslutningar i kyrkan. Det har Skolverket bestämt. Någon präst hade enligt egen utsago praktiserat civil olydnad. Hon hade gömt sig under trappan till pre vlrdikstolen och välsignat i smyg. Om något barn har fått en välsignad sommar (det var då), så har ju brottet bevisats.
Men präster kan begå värre brott än så. De kan ju be för någon. Jodå, under högmässan varje söndag ber prästen och hela församlingen för regeringen. Att den ska ta kloka beslut. Någon bönhörelse har vi dock inte sett till hittills. Men, tänk om: Regeringen avskaffar utförsäkringar och Fas 3 och höjer ersättningarna från a-kassan. Det vore ju skrämmande.
I kyrkans tidning kan man läsa att en "kvinnoprästmotståndare", som är präst, har förlovat sig med en kvinna "som arbetar som präst". Hon torde t.o.m. sitta på en kyrkoherdes stol. Vilket dock inte betyder att hon är kyrkoherde, eftersom den titeln har avskaffats i den församlingen.
I min församling har vi en "kvinnlig kyrkoherde" (jodå, hon är kvinna och alltså inte manlig feminst). Dessutom riktigt vin i nattvarden och riktigt kaffe som kyrkkaffe. Allting annat är också som det ska vara. Därför har jag slutat gå i kyrkan. Det är för bra, helt enkelt. Nu är inte det heller bra. Allting ska ju rivas ner.
I kväll har jag skrivit en kommentar på domprostens blogg om ett lämpligt sätt att riva kyrkor. Man behöver ju inte ta till mer våld än nöden kräver, som någon klämkäck präst i södra Sverige har föreslagit. Gör om kyrkorna till pizzerior eller spräng dem! Varför inte en vacker ruin? Det som grävskoporna inte rår på torde ju inte rasa ihop i första taget.
http://blogg.svenskakyrkan.se/akebonnier/2011/12/20/hur-oppen-ska-kyrkan-vara/
Pizzerior, för resten. Det är snart enda sättet att få riktigt bröd, bakat på riktigt mjöl. och vin i en kyrka. Ingen motsätter sig väl att nyktra alkoholister och glutenintoleranta får alternativ till bröd och vin. Men varför ska vi andra tvingas?
För att visa solidaritet, för att alla ska kunna vara med i gemenskapen? Tja, vi har ju alkoholfritt kyrkkaffe och både vanligt bröd och sockerfritt bröd till kyrkkaffet. Praktiska problem... Det är det jag menar, att det är för bra.
Jag har inte sett någon TV-gudstjänst i dag heller.
På den där prästbloggen (Han som är präst, som är förlovad med en kvinna som arbetar som präst) har jag läst en mycket vettig kommentar:
"Tolkades exv den pragmatiska s-ministern Margareta Winbergs förhållande till den mera renlärigt socialistiske (och ibland öppet kommunistiske) v-EU-parlamentarikern Jörn Svensson som ett avfall för någondera parten? Nog kan man respektera skillnader i uppfattning både angående religion och politik inom en relation? Utan att uppge sin egen position?"
Ja, det var så jag tänkte. Så LIBERAL var jag. Borde man inte kunna acceptera en viss mångfald? Jag undrar vad uppdrag som "kyrkopolitiker" - eller som anställd i kyrkan - gör med folk. Efter att ha fått höra under snart två års tid om spelet bakom kulisserna och hur hemskt det är med en mer traditionell kristen tro, känns ingenting heligt längre. Speciellt inte det som utifrån ser friskt ut. Vad vet man om vad som förekommer bakom kulisserna?
På s-bloggarna ska jag skriva om det märkliga ordval. Det är väl inte konstigt att man tappar väljarstöd när man som en sliten grammonfonskiva, som hakat upp sig, rabblar "arbetare och tjänstemän". Finns inga andra? Eller "löntagare". I den svenska socialdemokratins krympande värld räknas inte ens pensionerade arbetare till arbetarklassen. Arbetslösa arbetare och tjänstemän är väl inte heller några löntagare? Ett exkludernade språkbruk, som har praktiserats under mer än 30 år, är en viktig delförklaring till socialdemokratins kris, tror jag.
Moderaterna framstår ju rentav som mer inklusiva med sitt nya arbetarparti, som omfattar alla som har ett jobb, oavsett som om det är som löntagare, företagare eller börsspekulant eller riskkapitalist.
Moderata arbetarepartiet - en parodi på en fallen socialdemokrati.
Nu har kvinnan i mitt liv äntligen kommit på att mitt skrivande på s-bloggar inte alls är avsett som någon hyllning till den socialdemokrati, som hon tillhörde i 30 år, utan syftar till att förbättre socialdemokratin. Åtminstone ge ett bidrag. Kreativa människor är vad det här landet behöver. Som har förmågan att ifrågasätta strukturer i stället för att anpassa sig till dem.
Det är i varje fall min bild av mig själv. Att jag är bra på det.
Det uppskattas förstås inte av revirbevakare och titelsjuka.
Men jag tror att sossarna är tillräckligt omskakade nu
för att lyssna mer än de har gjort
under de senaste 30 åren.
Kommentarer
Trackback
