Barnatro
Nu har jag fått veta att jag är part i ett religionskrig. Min barnatro är tydligen under attack. För det är den som jag har hållit fast vid och återvänder till. Jag tänker på diakonissant som hade söndagsskolan. Hon var ogift och hade vigt sitt liv åt Gud och kyrkan. Det var så för diakonissor på den tiden. En numera pensionerad diakonissa har berättat hur hon tillhölls av den gifta prästen att diakonissor skulle leva i celibat. Senare - under trycket av de politiska korrektheten - ändrade sig den prästen. Den gamla diakonissan som hade avstått från man och barn och vigt sitt liv åt Gud och kyrkan kände sig grundlurad. På samma sätt, fastän i andra frågor, kan jag känna mig grundlurad av en kyrka som angriper allt som den har hållit heligt.
Kommentarer
Postat av: tant lila
Stackars diakonissa som tydligen inbillade sig att hon var nunna! Hur många friare hade hon tackat nej till?
För oss som i hela vårt liv har varit vår kyrka trogna är det nog inga problem att vi har lämnat vår barnatro. Annat måste det ju vara om man återvänder till kyrkan efter många års frånvaro. Inte ser jag längre Gud som en farbror på ett moln med änglakören i bakgrunden!
Postat av: Lars Flemström
Jag beklagar om du har fått fel undervisning redan från början. Sådant trams har jag aldrig trott på.
Det är annars en grundtanke i kristendomen att man ska vara som ett barn inför Gud.
Trackback
