Arbeta eller umgås?
Jag har fått en kommentar, som jag inte har publicerat, och en kommentar, som jag har publicerat, till föregående inlägg om arbetstiden. Kommentatorn skriver:
"Det dummaste som finns är nog att påstå att möten och kommunikation inte är att jobba.
I kontakten med andra skapas nya lösningar och man löser reella problem genom att samla olika erfarenheter och informationer. Ju mer komplext samhället är desto större behov av att dela information."
Men måste det ske på arbestid? Frågan är ju i vilken mån informationsutbytet är en integerad del av arbetet, och i vilken mån det är ett sätt att umgås.
Jag har reagerat mot att riksdagsledamöter står i matkö i stället för att bli serverade vid borden. Då skulle de kunna ägna sig åt informationsutbyte medan de väntar på maten. Arbete eller fritid?
bara
Och hur ser vi på fritiden över huvud taget? Är det verkligen "fri" tid, eller tid för återhämning inför nästa arbetsdag?
Undersökningenn som visar att tjänstemän i privat och offentlig verksamhet bara arbetar under 25 procent av arbestiden har inte jag gjort. Jag har inte kontrollerat om uppgiften stämmer. Men jag vet att sådant som förr gjordes under fritid nu görs på arbetstid. Jag blir upprörd när jag hör höga statstjänstemän, t ex åklagare skylla sin egen inkompetens på att de "inte har fått utbildning". När jag själv arbetade i statens tjänst var vi skyldiga att läsa alla nya föreskrifter som kom under fritid. Utan lön.
Fram 1920 till ungefär 1970 hade arbetstidsförkortningarna (årsarbetsstiden) hållit jämna steg med produktivietsökningen. Under 1970-talet lancerades i stället idén att göra arbetsinnehållet "meningsfullt" genom att flytta flytta in fritidsaktiviter från fritiden till arbestiden. Jag minns det såväl. I dagspressen fanns stora bilder från en fabrik i Kina. Arbetarna hade avbrutit arbetet och satt i gröngräset utanflör fabriken och läste "Maos lilla röda."
Samtidigt fördes en allt högljuddare propaganda om arbetets "nödvändighet" för att träffa andra människor. För att umgås. Men det gör man väl inte genom attstå vid sin maskin eller sitta på sitt kontorsrum? Samtidigt som allt mindre av arbetstiden används till arbete och allt mer till umgänge, används allt mindre av fritiden till umgänge med andra människor.
Men det är ju bara att LÄSA det du citerade från SvD:
"Endast två timmar om dagen går åt till att jobba. Resten försvinner på möten, mejl, organisationsverksamhet och att förflytta sig, enligt en studie från konsultföretaget Ming Company som gjort tidsstudier hos kontorsanställda på sju företag i offentlig och privat sektor, skriver tidningen Arbetsliv.
Det mesta av arbetstiden består av kommunikation i olika former, visar studien. Bara 25 procent går till det som är organisationens huvudsakliga uppgift – att producera tjänster och produkter. Ju högre hierarkisk position man har i organisationerna, desto mer tid läggs på kommunikation, procedurer och förflyttningar, säger Thomas de Ming."
De mötena, mejlkorrespondenserna, förflyttningarna etc är till största delen en faktiskt del av själv jobbet. Ska jag förlägga planeringsmöten, mejlväxling med kunder, resor till leverantörer etc på min högst obetalda fritid? Knappast...
Det är dags att vi släpper tanken på att allt "riktigt" arbete utförs av personer i sin ensamhet vid en maskin eller i ett kontorsrum.
Med den gammaldags synen på arbete skulle utvecklingen definitivt stanna av...
Varken jag eller Svenska Dagbladet (som jag har citerat) har vidimerat uppgiften att bara 25 procent av arbetstiden används till arbete. Å andra sidan är det väl få som kan påstå att de använder exakt 100 procent av arbetstiden till arbete. Och jag har faktiskt inte bestridit att det finns personer, som använder mer än 100 % av sin betalda arbetstid till arbete. Det är ockspå ett problem.
Vad jag ville fokusera på är att den tid som behövs för att producera de varor och tjänster som vi konsumerar snare är mindre än större än den på olika sätt redovisade arbetstiden.
Detta har betydelse för möjligheten att genomföra en generell arbetstidsreform (arbetstidsförkortning).
Det är en diskussion som måste föras, även om somliga inte vill ha någon syn av vad de använder arbetstiden till.
Vad du säger är sant och rätt om man ser det i en gammaldags traditionell syn på vad som är arbete. Då är vi i den gamla tidsstudiementaliteten där endast ren bearbetning räknades som riktigt arbete som fick ingå i produktkalkylen.
Men i dagens komplexa arbetsliv med högre krav, större informationsbehov, ökade krav på samverkan och större komplexitet så MÅSTE även sådant som inte ser ut som arbete för en tidsstudieman utföras.
