larsflemstroms

Hur ofta har du inte tänkt: Att ingen kan uppfinna en sån här." Gratulerar! Du har redan kommit på en idé om något som borde finnas, som kanske kan tillverkas i en fabrik, som då behöver personal.

Fler än du har säkert tänkt samma sak, men antag att du är en första som går från ord till handling. Efterfrågan finns ju redan. Så du behöver inte göra reklam för din uppfinning. Snart ligger produkten i butikshyllorna och folk börjar köpa. Helt spontant, utan någon reklam.

Eller måste du tala om för de tilltänkta köparna, att nu är produkten som de så länge har frågat efter, äntligen uppfunnen? Så du åker runt på marknader och demonsterar din uppfinning. Det kallas marknadsföring. Snart har efterfrågan vuxit så mycket att du har fullt upp med tillverkningen av produkten. Du anlitar en reklambyrå. Med tiden kanske du rentav anställer säljare, som åker runt till återförsäljare och övertalar dem att ta hem din produkt.

På kommentarsfältet till de föregående inläggen utspann sig en liten debatt mellan mig och sign P-A, som menade att jag har en förlegad syn på arbete. Säljare arbetar inte gratis bara för att det är trevligt att umgås med kunderna.

Arbeta eller umgås, var ju frågan.  Så var i alla fall rubriken. Även om man spetsar till rubrikerna för att locka läsare, så säger de något. Var går gränsen mellan arbete och fritid? Mellan en arbetsuppgift (som man ska ha lön för att utföra) och en fritidssysselsättning (som man kanske rentav måste betala för att få utföra)?

Anledningen till att jag ställer frågorna är att jag tycker att det är dags för en stor arbetstidsreform, en förkortning av normalarbetstiden till 30 timmar per vecka. Det handlar då inte bara om att man kanske måste återgå till en något "förlegad" syn på arbete (Säljare har dock mig veterligt aldrig arbetat gratis), utan också att börja ifrågasätta om alla jobb verkligen behövs. Politikerna har ju varit fullt upptagna med att "skapa jobb" i stället för fördela jobben och produktionsresultaten. Så att alla både får bidra och njuta av frukterna av arbetet.

Om någon har frågat om alla jobbe verkligen behövs har svaren alltid varit: "Ja för att bekämpa arbetslösheten". Men reklam behövs väl ändå inte? Folk sätter ju t.o.m. anslag på sina brevådor att de inte vill ha reklam. Detta tycker jag är en intressant fråga. Det finns varor och tjänster, som är så självklara och välkända, så att de nästan säljer sig själva, utan reklam. Och det finns varor och tjänster, som bara kan säljas med "mördande reklam".

Ju mer svårsåld en produkt är, desto mer reklam och desto fler kundbesök behövs det för att den ska säljas. Så blir det fler jobb för reklamfolk och säljare. Så länge inte kostnaderna för marknadsföringen äter upp vinsten. I det kommunistiska systemet i Öststaterna fanns ingen marknadsföring. Men däremot en ständig varubrist. Planhushållnings-systemet kunde inte ens få fram tillräckliga kvantiteter av de varor och tjänster som spontant efterfågades av konsumenterna.

Med sänkt arbetstid med bibehållen lön kommer timpriset på arbetskraft att öka. Vissa varor och tjänster som nu säljs med "mördande" reklam, kommer kanske inte längre att produceras. Det kommer inte att löna sig. Det kommer inte att behövas lika många säljare som idag. Men det kommer kanske inte heller att finnas lika mycket personal i tillverkningsledet som idag.

Om arbetstiden sänks från 40 till 30 timmar per vecka, d.v.s med 25 %, måste antalet anställda öka med 33 % för att det ska bli lika många arbetstimmar som förut. Jag påstår nu att bortallet av arbetstid inte behöver kompenseras fullt ut inom många verksamheter.

Dessutom kan de omstridda RUT-bidragen avskaffas, åtminstone för dem som går ner i arbetstid. Den som anlitar avlönad arbetskraft för "hushållsnära" tjänster får ju tid att städa själva. Avlönat arbete för den ena förvandlas till en fritidssysselsättning. för den andra. 

Samtidigt som tjänstesektorn utbasuneras som framtidsbranschen framför andra, så har ju faktiskt många tjänster försvunnit. Vi kan inte längre polletera resgods på tågen. Det finns inte längre skoputsare på hotellen. Det finns inte längre personal som putsar vindrutan när du tankar bilen. Och betala får du göra i en automat. Vi har fått kontantfria bussar. Jag minns när det fanns busskonduktörer som tog betalt av passagerarna och stängde dörrarna. Busskonduktörer kan ju tyckas ha varit en helt onödig personalkateogi, men faktum är att det blev förlängda körtider, när konduktörerna försvann.