Verkligheten
Jag kan förstå att personer som arbetar med reklam och marknadsföring är hjärtinnerligt trötta att ständigt få höra att deras jobb egentligen inte behövs. Men det är inte skäl nog att inte syna även denna bransch när vi diskterar möjligheten till en arbetstidsförkortning. Även reklamfolkets arbetstid kommer ju att minska med 25 % vid en eventull övergång till 30 timmar arbetsvecka. Min tes är alltså att det inte kommer att bli någon direkt överproduktion av varor och tjänster omedelbart efter arbetstidsförkortningen, och därmed inte lika stort behov av reklam och marknadsföring som i en situation när lagren är fullda med osålda varor. Men detta kommer självallet inte att vara en statisk situation. Med effektiviseringar i produktionsledet så kommer utbudet av varor och tjänster åter att öka några år efter arbetstidsförkortningen - och därmed även efterfåtan på reklam och marknadsföring.
P-A, som så vitt jag förstår, arbetar med reklam eller marknadsföring och uppenbarligen har stor kompetens inom det gebietet har skrivit flera kommentarer - tydligen med utgångspunkten att jag skulle vara helt okunnig i ämnet och dessutom ha en negativ inställning till reklam och marknadsföring. Helt okunnig anser jag mig inte vara, men det vore naturligtvis förmätet att påstå att jag begriper detta bättre än P-A.
En helt annan person, som har sett våra diskussioner, har nu passat på att drämma till mig ordentligt, med insinationer om att jag inte skulle veta något om den så kallad verkligheten. I ett tydligt försök att förminska mig skriver hon:
"Tänkte på det där med verkligheten när jag läste något inlägg på en annan blogg om förvärvsarbete och arbetstidsförkortning. Det är väl inte så lätt att skriva om verksamheter som man inte har upplevt själv."
Vad vet hon om det? Det är samma person som anklagar mig för att ha lagt ut halva mitt liv på bloggar och tror att man man kan få en sann bild av andra människor genom att feberaktigt leta på internet. Men där har hon inte hittat den L. F. som finns i verkligheten. Om hon i stället hade satsat lite mer tid på att lära känna den man är, hade hon fått en helt annan bild. Men är man litteraturhistoriker har man kanske lite svårt att skilja mellan romanfigurerna och de människor som finns i verkligheten.
Det är sant att jag aldrig har haft reklam och marknadsföring som huvuduppgift i något av de jobb som jag haft. Men jag har faktiskt arbetat med reklam och marknadsföring. Jag har arbetat med kundbesök. Jag har erfarenhet av att positionera ett varumärke. Jag har t.o.m. registrerat ett varumärke för ett företags räkning. Jag hade dessförinnan givit uppdrag till en reklamkonsult att framställa varumärket. Efter mina anvisningar. Jag har arbetat i kundtjänst, där en stor del av arbetstiden handlade om att lösa problem åt kunder. Samma företag erbjöd helhetslösningar åt storkunder. Det är klart att man använde säljare som åkte ut till storkunderna och diskuterade deras behov. Samma företag gav ut påkostnade trycksaker - som jag ivrigt studerade - där man beskrev sina lösningar för olika kunder. Det var nog gott och väl. Men jag kunde dock med sorg i hjärtat se att konkurrenterna många gånger hade ännu bättre lösningar. Därför tror jag på konkurrens.
Jag är nog inte heller så dålig på att "marknadsföra" mina åsikter. Det är inte detsamma som att "påfågla" sig för att dra uppmärksamhet till sin egen person. Det har jag nämligen aldrig tyckt om. "Böckerna ska tala, hyllorna ska tiga, är en gammal reklamfras för bokhyllor, vilken jag minns.
Vi får väl hoppas att något som du under ett år tid har berättat om ditt liv tid har varit sant!
Och om det är sant så har du väl knappast jobbat med marknadsföring eller ens inom tjänstesektorn (undandtaget ett år) under de senaste 25 åren. Så vad hånar du det jag skriver för? Men jag kan ju inte veta om du har ljugit om detta!
suck
Snälla Lrs Flemström, LÄS vad jag skriver. Nog har jag tydligt sagt att jag inte är expert på marknadsföring och att jag inte heller har det som huvudsyssla i mitt arbete?
Nej, jag har heller inte sagt att du är helt okunnig på området. Men jag har sagt att din argumentation ger intryck av att du helt missat vissa aspekter i yrkesverksamhet.
Och jag har väl inte med ett enda ord påstått att du är negativ till reklam och marknadsföring.
Jag förslår att du i fortsättningen avhåller dig från att lägga ord i min mun. Tack!
Jag skulle också uppskatta om jag i fortsättningen kunde slippa att bli omnämnd i relationstjafset mellan dig och nya tant lila. Jag hoppas faktiskt att ni är mogna nog att reda ut det där privat.
Jag har uppfattat P-A som kunnig på marknadsföring. Och hans påpekanden till andra inlägg, som berört det ämnet, har ju varit riktiga i sak. Tant lila borde veta att mitt vuxna liv sträcker sig mer än 25 år tillbaka i tiden. Att beskriva någon som tant lila gör är att förminska.
Förminskar man för att man realistiskt påpekar att erfarenheterna måste ligga mer än 25 år tillbaka i tiden? Det är väl snarare den som tror att arbetslivet ser ut som på 1960/70 talet och diskuterar utifrån detta, som förminskar sig själv!
Och så P-A, sluta då upp med att ha synpunkter på vad vi skriver om relationen. Då blir risken att bli indragen i någon diskussion mindre! Garanterat!
