larsflemstroms

Socialdemokratiska politiker runtom i landet binder just nu ris åt egen rygg. De rasar mot den borgerliga alliansens i Stockholms län planerade "chockhöjning" av SL-kortet till 790 kr per månad. För detta pris får man åka hur mycket man vill och hinner med i hela Stockholms lön. Martin Moberg i Blekinge, där landstingets ekonomi är fullständigt i kaos och 300 sjukvårdskanställda ska sparkas för att spara berömmer ett förslag om att införa ett tusenkronorskort, som ska gälla i ett helt år för resor i ett helt län, alltså under 100 kr i månaden.

Det är en mindre månadskostnad än vad ett enda läkarbesök kostar. Det är mindre än högkostnadsskyddet för sjukresor.

Ett länskort i Blekinge län kostar idag 950 kr. Vill man ha utökad giltighet till Kalmar kostar det 1.450 kr. För detta pris får man åka med Öresundstågen inom Blekinge län. Det dansk-engelska bolaget DSB First, som kör tågen är på fallrepet, eftersom man har lagt ett för lågt anbud på trafiken i Sydsverige.

Om något annat bolag tar över blir det antingen rejäla kostnadsökningar för kommuner och landsting eller indragna tåg. Så blir fallet även i Halland där förslaget om tusenkronorskortet första lancerades. Hur har man tänkt klara detta om 90 procent av biljettintäkten försvinner?

Man får lägga ner all kollektivtrafik utom de mest fullsatta bussturerna. Man rycker ju undan hela den ekonomiska grunden för kollektivtrafiken. 

Den borgerliga alliansen i Stockholms län vill inte bara höja priset på länskortet. Man vill också införa en prisdifferentiering så att det blir billigare att åka korta sträckor, enligt en DN-artikel för några år sedan.

- Vi trodde att det fanns en bred politisk uppslutning till att vi ska ha ett enhetligt 30-dagarskort som ska gälla hela Stockholms län. Vi kommer att framföra kraftfull kritik om man tänker ändra på det, sa en talesperson för s.

- Det är på de långa sträckorna som kollektivtrafiken fyller störst funktion. Därför är det klimatovänlig politik att vilja dela upp regionen i flera zoner och göra kollektivtrafiken till ett mer komplicerat och dyrt alternativ, sa en talesperson för mp.

I resten av landet har sociademokraterna gått den rakt motsatta vägen. Vilken betyder att de sossar som nu råskäller på borgarna i Stockholms län talar mot bättre vetande. För att kunna ha en kollektivtrafik, som är tillgänglig för alla och håller en hög kvalitet åtminstone längs de trafikstarka stråken behövs varenda krona som kan fås av biljettintäkter och skattemedel.

Miljöpartiets politik är djupt osolidarisk mot dem som har det sämst. Med "miljöhotet" som skrämselvapen vill man gynna de bäst ställda, de som har två bilar per familj och inte har några problem med bilkostnaderna. Det är ju på den gruppen resenärer, som det går att göra "miljövinster" på minskad bilanvändning.

De som inte ens äger en bil kan ju inte minska sitt bilåkande. Den enda miljövinst som kan göras på den gruppen är om de måste stanna hemma på kvällar och veckoslut genom indragning av alla dåligt utnyttjade bussturer. Och det sker ju. Till och med i Stockholms län.

Men det djupare motivet för mp är inte omsorgen om miljön. Utan man vill använda kollektivtrafiken som ett experiment för en penninglös ekonomi, där inga intäkter behövs för att finansiera några kostnader. Ytterst handlar det om att ersätta kapitalismen med en utopi.

Det är dags att syna klimatbluffen.

Den nya socialdemokratiska partiledningen har insett att det inte går att vinna val på löften om att avskaffa de redan införda jobbskatteavdragen. Det går antagligen inte heller att vinna val på chockhöjningar av patientavgifterna i sjukvården. Och det går säkert inte heller att vinna val på kraftiga budgetunderskott som leder till skenande räntor på villalånen.

Det går helt enkelt inte att förklara för en bilåkande majoritet varför de ska få sämre privatekonomi för att en välbeställd kollektivåkande minoritet ska åka näst intill gratis.

Eller för att själv lockas över till en kollektivtrafik, som kommer att gå med större förluster för varje ny resenär så att pengar inte finns att sätta in extra fordon. Vem vill betala för en tjänst som man inte vill ha?

Med 1,5 åkande per bil i genomsnitt, behöver biljettpriset inte vara lägre än 2 /3-delar av bensinpriset för att vara prismässigt fullt konkurrenskraftig. Det motsvarar en månadskortpris på runt 900 kr för en daglig reslängd på 5 mil per riktning. Och i denna bilkalkyl är inte inräknat biltvätt, oljebyten, spolarvätska, däckbyten, reparationer och värdeminskning.

För en vanlig arbetspendlare finns det alltså tiotusentals kronor per år att spara genom att åka kollektivt även med nuvarande länskortpriser. Varför fortsätter då den stora majoriten att åka bil? För att det är bekvämt, förstås!

Mp:s förledande resonemang går ut på att man måste sänka priset ytterligare för dem, som är villiga att betala mer för bättre komfort, för att de ekonomiskt sämst ställda ska ha råd att åka. Men det behövs inte alls. SL (och flera andra länstrafikbolag) har billigare kort för pensionärer. I Stockholms län får det billigare kortet även köpas av studenter och personer som har sjuk- eller aktivitetsersättning.

Tyvärr får det inte köpas av personer som är inskrivna som arbetslösa vid arbetsförmedlingen. Varför inte? Vore inte det något att kämpa för i stället att gå ut med rena utopier?