Hänsynslöst mot sexbrottsoffer
Kommentatorn, som inte fick sin kommentar utlagd, har publicerat namnet på sexbrottsoffret på sin egen blogg. Anledningen till att jag inte publicerade kommentaren var att den innehöll namnet på brottsoffret. Kommentatorn diskuterar på sin blogg inte frågan om det kunde vara försvarbart att publicera namnet i just det här fallet, utan mer generellt: "När blev det olagligt att publicera namn på dem som säger sig vara eller är brottsoffer?"
Men nu handlar det ju inte om brottsoffer i allmänhet, utan om sexbrottsoffer. De ska alltså hängas ut som utnyttjande och utsättas för exempelvis spekulationer om det inte var frivilligt, trots allt. Sådant förekommer ju. Och det är ju mycket svårt för domstolarna att döma i sexbrottsmål, när det inte finns synliga bevis på motstånd. Det finns ju dessutom, i vissa etniska och religiösa grupper, föreställningar om att den som har blivit våldtagen är "oren" och inte värdig att ingå äktenskap. Det tillverkas konstgjorda mödomshinnor på svenska sjukhus. Vilken katastrof för den kvinnan, om det avslöjas att hon har blivit våldtagen.
Det är ju också ett faktum att personer som har utsatts för sexbrott känner sig smutsiga och inte vågar gå ut. Tänk att möta sitt ansikte på en löpsedel eller på en tidningssida. Det kan leda till att den våldtagna eller utnyttjade personer inte vågar gå ut, inte kan sköta ett arbete och lever bakom fördragna gardiner. Hur känns det då att, i hemmets trygga vrå, möta sitt namn på en privatblogg. Det är inge slump att media nästan alltid avstår från att publicera namnet på just sexbrottsoffer.
I just det här fallet har media gjort ett undantag, men det står ju också att personen ifråga själv hade valt att "framträda" och att detta var "starkt" gjort. Varmed menas att han /hon hade valt att utsätta sig för det obehag, som en publicering kan medföra, för att sätta ljuset på ett problem.
Denna person har emellertid inte valt att framträda på min blogg, och säkerligen inte heller på kommentatorns blogg, där hans /hennes namn nu kan läsas.
Men nu handlar det ju inte om brottsoffer i allmänhet, utan om sexbrottsoffer. De ska alltså hängas ut som utnyttjande och utsättas för exempelvis spekulationer om det inte var frivilligt, trots allt. Sådant förekommer ju. Och det är ju mycket svårt för domstolarna att döma i sexbrottsmål, när det inte finns synliga bevis på motstånd. Det finns ju dessutom, i vissa etniska och religiösa grupper, föreställningar om att den som har blivit våldtagen är "oren" och inte värdig att ingå äktenskap. Det tillverkas konstgjorda mödomshinnor på svenska sjukhus. Vilken katastrof för den kvinnan, om det avslöjas att hon har blivit våldtagen.
Det är ju också ett faktum att personer som har utsatts för sexbrott känner sig smutsiga och inte vågar gå ut. Tänk att möta sitt ansikte på en löpsedel eller på en tidningssida. Det kan leda till att den våldtagna eller utnyttjade personer inte vågar gå ut, inte kan sköta ett arbete och lever bakom fördragna gardiner. Hur känns det då att, i hemmets trygga vrå, möta sitt namn på en privatblogg. Det är inge slump att media nästan alltid avstår från att publicera namnet på just sexbrottsoffer.
I just det här fallet har media gjort ett undantag, men det står ju också att personen ifråga själv hade valt att "framträda" och att detta var "starkt" gjort. Varmed menas att han /hon hade valt att utsätta sig för det obehag, som en publicering kan medföra, för att sätta ljuset på ett problem.
Denna person har emellertid inte valt att framträda på min blogg, och säkerligen inte heller på kommentatorns blogg, där hans /hennes namn nu kan läsas.
Kommentarer
Trackback
