larsflemstroms

I en debatt för några år sedan blev jag påhoppad för att jag hade skrivit att man kan bli dömd för förtal om man avslöjar att någon är homosexuell. Mina debattmotståndare menade att det är inget skamligt att vara homosexuell, och därför är det inget nedsättande påstående. Men i den rättspraxis som finns att frågan om ett sådnt avslöjande är ett brott eller ej, ska avgöras med hänsyn till vad som anses skämmigt av dem som tar emot uppgifterna eller vad som anses skämmigt inom den sociala miljö som den utpekade personer tillhör. En rimlig lagtolkning är alltså att det inte är straffbart av avslöja någons sexuella läggning för medlemmar i RFSL, men att det däremot kan vara straffbart att avslöja samma sak för medlemmar i Frälsningsarmén.

Det räcker alltså inte att ett påstående är sant, för att den som sprider påståendet ska frikännas i en förtalsrättegång. Det ska också vägas in om avslöjande varit till men för den utpekade. Och som "men" räknas både subjektivt lidande och faktiska konsekvenser, exempelvis att någon som gärna ville bli frälsningssoldat inte fick bli det.


Man kan kanske tycka att den som vill bli frälsningssoldat har ett slags moralisk skyldighet att självmant berätta om sin läggning. Ja, men det ska han göra själv. Det är inte något som någon självutnämnd "moralens väktare" ska göra. Man kan alltså bli dömd för förtal, även om det man påstår är sant. Var man skyldig att uttala sig, ska man däremot inte dömas.

Skyldighet kan uppstå på många olika sätt, genom lag eller annan bestämmelse, tjänsteställning (exempelvis om man är polis) eller omständigheterna i övrigt. Den som är ögonvittne till ett pågående brott, har naturligtvis rätt att avslöja detta, trots att det är till men för brottslingen.

Själutnämdna moralväktare har emellertid inte fler skyldigheter än andra.

Men mina debattmotståndare hade i princip rätt: Med ökad acceptans av homosexualitet, så blir de situationer i vilka det är ett brott att avslöja någons sexuella läggning färre. Själva åsikten att ett sådant avslöjande kan var brottsligt, kan ju i sig upplevas som kränkande.

Avslöjandet att en kvinna har fött barn utom äktenskapet, som förr kunde vara ett grovt förtalsbrott, är idag knappast alls straffbart, om inte kvinnan tillhör en mycket moralkonsvervativ miljö.


--- x ---

Den andra frågan gäller terrornätverksledaren bin Ladens rätt till rättegång. Om han hade tagits med levande, hade han utan tvekan haft rätt till rättegång. Han var ju t.o.m. åtalad i USA. Följden av hans död blev att åtalet fick läggas ner, vilket är beklagligt av flera anledningar. Att bin Laden hade sluppit dödsstraff är föga troligt, så för honom personligen hade det ingen betydelse. Men nu blir inga vittnen förhörda, inga bevis framlagda och prövade. Det kunde ha givit ökad kunskap om terrornätverket al Qaida.

Jag har förut hävdat att bin Laden dog i strid, i ett krig som han själv har startat. Jag vidhåller att bin Laden dog i strid. Ingen har hittills motbevisat detta. Människor dödas i krig. Ingen soldat är skyldig att offra eller allvarligt riskera sitt eget liv för att skona en fiende, som kanske har vapen eller sprängladdningar gömda under kläderna.

Det har alltså inte framkommit något som tyder på att de amerikanska kommandosoldaterna har brutit mot konventionen om behandling av krigsfångar eller mot folkrätten i övrigt. Folkrätten är i och för sig tillämplig. Folkrätten är till för att skydda stater, inte för att skydda enskilda personer mot staten. Men det gäller i första hand den egna staten. I krig handlar det om en annan stats medborgare.

Konventionen kräver att soldater ska bära uniform samt bära sina vapen öppet, för att bli behandlade enligt konventionen. Detta har al Qaida systemtiskt brutit mot. Svenska debattörer försöker nu omdefiniera bin Laden till en vanlig gangster, som förvägrats rättegång.